Grattis till studenterna våren 2026!

Vännerna Elfete Zariqi och Kawsar Abdi tog studenten från Leppävaaran lukio. De började i studerandekårens styrelse genast i början av gymnasiet.

Elfete Zariqi och Kawsar Abdi tar studenten från Leppävaaran lukio. Elfete tycker att det känns spännande att bli färdig. Båda känner sig lite vemodiga. ”Gymnasiet gick väldigt snabbt”, konstaterar Kawsar. Hon är familjens första student, så det känns fint att bli färdig. 

Båda valde Leppävaaran lukio i tiderna bland annat för att det inte var för nära det egna hemmet eller för långt borta. När gymnasiet inte ligger för nära hemmet har man chansen att lära känna nya människor. Det kom klasskamrater från Elfetes grundskola till samma gymnasium, men inga egentliga kompisar. ”Jag hittade genast nya vänner. Jag och Kawsar lärde känna varandra redan under den första dagen.” Kawsar säger att det ”klickade” direkt. Båda berömmer grupphandledaren för mottagandet av de nya studerandena. Också alla andra lärare välkomnade Elfete och Kawsar. 

En av duons kompisar lockade dem med i studerandekårens styrelse genast på hösten av det första året. På högstadiet hade detta ännu inte lockat dem. I studerandekårens styrelse kunde de påverka gymnasiets sammanhållning och göra många olika saker. Elfete och Kawsar fick bland annat ordna kaféverksamhet för olika evenemang, en kulturdag (bl.a. en hennatatueringsverkstad) och ett valborgsevenemang. Båda minns särskilt väl gymnasiets egna olympiska spel som ordnades vid idrottscentret Kameleonten. Där ordnades inte helt traditionella olympiska grenar, utan till exempel sumobrottning. De studerande som inte var på plats för att idrotta kunde följa evenemangen i Youtube-live. 

Elfete och Kawsar har många favoritminnen från gymnasiet. De traditionella minnena, dvs. gamlas, penkis och AGT (Abi goes Tallinn) har stannat hos båda. ”Även om jag frös under penkis”, minns Kawsar. De bästa gymnasieminnena är också ”alla de små sporadiska skrattstunderna med kompisarna under lektionerna”, konstaterar Elfete.

Kawsars favoritämnen i gymnasiet var samhällslära, historia och språk. Hon deltog tillsammans med Elfete i en tyskakurs under gymnasiet och de hjälpte varandra där. Elfetes favoritämnen var engelska, psykologi och bildkonst. ”Bildkonst är ett lugnande ämne”, säger hon. Kawsar berömmer sin väns färdigheter i bildkonst, såsom självgjorda kort och gåvor. 

Båda berättar att de blivit öppnare under gymnasietiden och lärt sig släppa loss. Kawsar har också lärt sig att schemalägga saker och Elfete har lärt sig tålamod. ”Jag har lärt mig att be om hjälp när jag behöver det”, säger Elfete. Duon skulle dock inte göra något annorlunda i gymnasiet: ”It is what it is.”

Efter gymnasiet är Kawsars mål att förbereda sig för inträdesproven i juridik. Elfete har sökt till universitetet för att läsa psykologi och bli klasslärare, men hon är också intresserad av studier i engelska och att arbeta som flygvärdinna.

Slutligen vill Kawsar och Elfete ge råd till dem som börjar gymnasiet. Enligt Kawsar målades det en skräckinjagande bild av gymnasiet som något svårt på högstadiet. ”Men gymnasiet är inte så svårt eller stressigt. Du klarar dig bara du lyssnar på lektionerna”, konstaterar hon. Elfete håller med: ”Det blir nog bra. Lita på de människor som står dig nära.”

Anina Janatuinen blev student från idrottslinjen vid Haukilahden lukio. Hon berömmer gymnasiet för stödet. Efter gymnasiet fokuserar Anina helt på sin danskarriär.

Dansösen Anina Janatuinen tar studenten från idrottslinjen vid Haukilahden lukio. Det känns fantastiskt. ”Jag hade tre bra år i gymnasiet. Jag hade inte kunnat önska mig en bättre skola: jag fick bra uppmuntran av lärarna och rektorn när jag var tvungen att vara frånvarande från studierna på grund av idrotten”, berömmer Anina. Anina känner sig också lättad över att ha gymnasiet bakom sig, för nu kan hon satsa ännu mer på dans.

Före gymnasiet hade Anina tillsammans med sin mamma funderat på vuxengymnasiet som ett alternativ, eftersom det skulle ha varit ännu mer flexibelt för en idrottare. Men Anina ville gå i gymnasiet med sina vänner, så hon valde daggymnasiet. Haukilahden lukios läge på samma ort som hemmet och dansskolan påverkade också mycket. 

Anina tackar för att man bjuder in idrottare från så många olika grenar till Haukilahden lukio, så att man kan bekanta sig med dem och dela med sig av sina erfarenheter av idrottarens liv. Anina är glad över att antalet dansare har ökat under den senaste tiden.

Idrottare reser ofta så mycket på grund av grenen att de inte upplever många av gymnasiets traditioner. Så var det lyckligtvis inte för Anina: ”Ett dansjobb tänkte infalla samtidigt med gamlas dans, men jag sa nej för jag ville inte missa den”, berättar hon. Anina planerade tillsammans med några andra dansöser en egen dans för gamlas. 

I gymnasiet blev Anina självsäker och modig. I grundskolan hade hon förminskat sig själv på grund av mobbning. Under gymnasieåren lärde hon sig att göra sin egen röst hörd och att inte fundera så mycket på andras åsikter. 

Aninas favoritämne i gymnasiet var psykologi. Hon berömmer läraren Pia Kuntanen som den bästa läraren. ”Det var underbart att gå på lektionerna och man lärde sig mycket bra där. Vi hade en god växelverkan på psykologilektionerna såväl mellan studerandena och läraren som sinsemellan”, säger Anina. ”Om jag någon gång fortsätter studera kunde jag välja psykologi, men nu koncentrerar jag mig på dans”, tillägger Anina.

Anina har dansat sedan hon lärde sig att gå. Mamma anmälde henne till Tanssikoulu DCA:s lektioner redan som liten (alla Aninas fem syskon har också gått på danslektioner). ”Jag har stor kärlek för grenen. Dansen är ett andningshål för mig som har hjälpt mig att uttrycka mina känslor i svåra tider”, beskriver Anina. Aninas danskompetens är enormt omfattande. Den omfattar show, nutidsdans, jazz, balett, hiphop, commercial, contemporary och heels. ”Till exempel latindans och break dance kan jag inte”, skrattar Anina. Hon tränar nästan varje dag och undervisar på Tanssikoulu DCA.

Anina har haft stor framgång inom dansen. Hon har vunnit VM-guld och silver i modern dans. Men nu är det dags att vända sig bort från tävlingsarenorna. Nästa sommar arbetar Anina som bakgrundsdansare för Olga. ”Många dörrar öppnas först när man är myndig, man får till exempel vara med i uppträdanden som bakgrundsdansare”, konstaterar Anina. Efter gymnasiet gäller hård träning, dansarbete och fler undervisningstimmar för Anina. 

Aninas storebror, också alumn från Haukilahden lukio, Alex Komulainen, gör karriär i Los Angeles – och nu vill storasystern också dit. Aninas mål är också att komma till Los Angelis för att dansa. Men till exempel visumfrågor är mycket utmanande i USA. Anina ser London som en möjlig mellanetapp. 

Anina råder dem som börjar i gymnasiet att lyssna på sin egen ork. ”Ha inte för många järn i elden med studierna. Kom ihåg att ta hand om sociala relationer”, säger hon. Anina påminner om att unga inte har bråttom och att allt ordnar sig. 

Ernesti Anttila blev student från Otaniemen lukios allmänna linje. Han fick gymnasiets bästa resultat för den här våren. Han anser att en bra allmänbildning och grundarbetet under kurserna hjälpte honom att uppnå utmärkta resultat. Ernesti vann i år de olympiska spelen i språk i Finland och deltar i internationella OS i juli.

Ernesti Anttila blev student från Otaniemen lukio. Han fick gymnasiets bästa studentresultat i våras, fantastiska 7 laudatur och 3 eximia. ”Jag förstår inte riktigt att jag blivit färdig. Jag ser fram emot universitetet. Jag förväntar mig att det är annorlunda än gymnasiet”, beskriver Ernesti sina känslor. Gymnasiet kändes som en friare version av högstadiet. 

Ursprungligen var Ernestis mål att skriva sju ämnen, men lärarna intalade honom att skriva ytterligare tre. Han konstaterar följande om sina fantastiska resultat: ”Många saker är lätta när man har en bra allmänbildning och håller sig informerad.” På kurserna gjorde han ett bra grundarbete. Det är viktigt att hantera helheter: ”Man behöver inte kunna precis allt, såsom varje bildtext”, påpekar Ernesti.

Ernesti tycker att gamlas dans är ett mycket trevligt minne från gymnasiet. Han fick dansa dem två gånger, en gång under det första studieåret och igen det andra året. Hans favoritsaker har dock varit slutet av läsåren, då också vädret har varit bra. 

Ernesti anser att han utvecklats socialt under gymnasiestudierna. ”Jag är mer energisk och sällskapligare”, beskriver Ernesti. Han är nöjd med sin utveckling. Han är nöjd med sina gymnasieår överlag och skulle inte göra något annorlunda. 

I april vann Ernesti finalen i de olympiska spelen i språk i Finland (KiOl). Språk-OS (KiOl) är en vetenskapstävling för gymnasiestuderande som bekantar dem med världens språkliga situation och språkliga mångfald. I uppgifterna 2026 ingick språk från tre språkområden: Mexiko, Västafrika och Centralafrikas stora sjöar. I fjol kom Ernesti på andra plats, men den här gången blev det en seger. ”Det bästa med språk-OS var uppgifterna. De var jätteroliga. Uppgifterna kräver inte särskilt mycket kunskaper i språkvetenskap, utan snarare till exempel identifiering av regler och olikheter i olika språk”, berättar Ernesti. 

De fyra bästa från Finlands final reser till den internationella finalen i språk-OS i Bukarest i Rumänien i slutet av juli. I fjol var den internationella finalen i Taipei i Taiwan. Resan är sin egen upplevelse; man kanske inte annars skulle åka till dessa platser. Resan till den internationella finalen är kostnadsfri för tävlarna. 

Ernestis framtidsplaner omfattar en diplomingenjörsexamen från Aalto-universitetet. ”Jag vet inte ännu vilken bransch”, konstaterar han. Han har vuxit upp i Otnäs och har diplomingenjörer i familjen och den närmaste släkten. 

Ernesti råder dem som ska börja i gymnasiet att inte stressa. ”Ta det lugnt. Människor är för ordentliga”, säger han. Han råder också till att försöka få kompisar från gymnasiet. Kompisarna är en resurs som man kan dela sina erfarenheter med.

Petra Tähtinen tog studenten från Matinkylän lukio med de bästa studentresultaten. Hon berömmer gymnasiets sammanhållning och internationaliseringsmöjligheter. Sin fritid tillbringar hon i frivilliga brandkåren. Hon råder andra att gå till gymnasiet med öppet sinne.

Petra Tähtinen tog studenten från gymnasiet Matinkylän lukio. Hon känner sig som en vinnare, med en viss smak av vemod: ”Det har varit tre fina år. Nu känns det lite vemodigt när en del av kompisarna stannar kvar och jag själv inleder fortsatta studier.” Hon hade inga gamla kompisar från grundskolan i samma gymnasium, men hon har fått många nya kompisar från gymnasiet.

Från sina gymnasieår minns Petra särskilt Zimbabwe. Projektet STEAM Circus, som finansierades av Utbildningsstyrelsen, genomfördes i samarbete med Espoon yhteislyseo. Före resan ordnade projektgruppen en vetenskapsfestival för barn i Matinkylän lukio, som besöktes av många barn. På festivalen fick barnen bland annat se vetenskapliga prov som liknade trolleri. 

Under Zimbabweresan fick Petra bekanta sig med en ny kultur och nya människor tillsammans med sina bästa vänner. ”Vi höll olika verkstäder med vetenskapligt tema för lokala ungdomar. De bästa stunderna under resan var mötena med olika människor och att lära känna de unga. ”Kulturen skiljer sig så mycket från den finländska kulturen att den vidgade min egen världsbild”, berättar Petra. I Zimbabwe bekantade sig gruppen också med olika Unesco-objekt, eftersom Matinkylän lukio är en Unesco-skola. En Unesco-skola är en skola som ingår i det globala nätverket UNESCO Associated Schools Network (ASPnet). Det är en läroanstalt som förbinder sig till att främja värderingar såsom fred, hållbar utveckling och internationell förståelse i sin undervisning och verksamhet. 

”Det är fantastiskt att det egna gymnasiet ger möjligheter till internationalisering”, berömmer Petra. Förutom Zimbabweresan deltog Petra också i ett Erasmus+-projekt i Valencia i Spanien. Där var temat förbindelserna mellan Östersjön och Medelhavet. Det hölls verkstäder med Östersjötema för barn i lågstadieåldern. Till Åland reste hon för en gymnasiespecifik kurs i svenska. Där utmanades hon att prata med människor hon mötte på gatan under stadsorienteringen. I det lokala gymnasiet hjälpte bekanta teman under psykologilektionerna henne att förstå.

Petra kom till gymnasiet för att hon behövde mer tid för att fundera på vad hon ville göra när hon växte upp. ”Jag gillade atmosfären och stämningen i Matinkylän lukio”, berättar Petra. Hon berättar att gymnasiet har en god sammanhållning och trevliga lärare. Han har inte ångrat sitt val ett enda ögonblick.

Petras favoritämnen i gymnasiet var psykologi (”helt bäst!”), matematik och språk. Petra verkar ha fängslats särskilt av spanskan. Hon började studera språket först på åttonde klassen via Duolingo och sedan på nian i skolan. Hon började studera spanska i gymnasiet under det första läsåret på våren. Nu har hon omgett sig själv av språket och lärt sig mycket mer; hon bläddrar mycket i sociala medier på spanska, tittar på spanska serier och lyssnar på musik. Även franskan intresserar Petra (sju år av studier i grundskolan). Petra är också intresserad av tyska, eftersom den egna frivilligbrandkåren har en vänbrandkår i Tyskland. Många tyska ungdomar kommer också till brandkårslägren.

Petra inledde frivilligbrandkårsverksamheten som 9-åring tillsammans med sin bror, inspirerad av Päivä palokunnalla-evenemanget. Brodern slutade med FBK några år senare, men Petras entusiasm har inte slocknat. Hon är utryckningsduglig, dvs. får vara med i FBK:s larm. Hon leder FBK:s ungdomsavdelning i Köklax och sköter förberedelserna inför tävlingarna i brandmannafärdigheter (CTIF). Hon tävlar också själv: ”I år ordnas VM för ungdomar i Tjeckien och VM för vuxna i Österrike”. När Petra började på FBK fanns det endast ett par andra flickor där, men nu har könsfördelningen jämnats ut avsevärt.

Man lär sig mycket under gymnasieåren – de ämnen som studeras, men också om en själv som människa. ”Jag har lärt mig att vara modig nog att vara mig själv. Jag har också lärt mig att göra det som intresserar mig, även om det skiljer sig från andras intressen”, summerar Petra. Hon har också lärt sig att säga nej.

Petra fick de bästa resultaten från Matinkylän lukios studentskrivningar, 5 laudatur och 2 eximia. Hon fick utmärkta resultat för att hon hade koncentrerat sig på att lära sig under kurserna. Hon säger att hon kan lära sig genom att lyssna och göra anteckningar. På så sätt har hon haft mer fritid för sin tidskrävande hobby. ”Man kommer långt genom att lyssna på lektionerna och göra uppgifterna”, påminner Petra.

I vårens gemensamma ansökan sökte Petra till Aalto-universitetets informationsnätverks tekniska utbildning. Hon berättar att det är mer humanistiskt än många andra tekniska branscher. De mångvetenskapliga studierna gör det också möjligt att kombinera psykologi, som Petra tycker om, med studierna.

Petra har några råd till dem som ska börja i gymnasiet: ”Gå med öppet sinne och följ med vad som intresserar er. Det gör gymnasietiden mer intressant”, säger hon. Hon råder också att vara öppen mot andra människor. ”Var era själva. Lär er att säga nej. Fast det lönar sig inte att säga nej till väckarklockan”, avslutar Petra.

Noa Pohjasmäki blev student från bildkonstlinjen vid Viherlaakson lukio. Han är stolt över sina resultat från studentskrivningarna. Efter gymnasiet tänker Noa satsa på sin musikkarriär.

Noa Pohjasmäki blev student från bildkonstlinjen vid Viherlaakson lukio. Vid utexamineringen är känslan motstridig, för han har njutit av gymnasiet. Han beskriver känslan som ”wiskariaktig”: ”Tässäkö tää oli?” (”Var det allt?”) (Från Arttu Wiskaris sång.) Noa säger att han är glad och stolt över sig själv när skrivningarna gick bra.

Noa fick laudatur i religion. Målet var att få ett laudatur på betyget och Noa jobbade hårt för det. ”När jag började gymnasiet kändes ett L helt omöjligt. Det kändes som om de endast var avsedda för nördarna”, berättar Noa. Men han märkte att resultaten reflekterar arbetet. Noa valde att satsa på laudatur i religion, eftersom kristendomen är viktig för honom.

Ursprungligen ville Noa söka till Espoon Steinerkoulus gymnasium. Men han ändrade sig när hans bästa kompis från förskoleåren sökte till Viherlaakson lukio till bildkonstlinjen. På högstadiet blev Noa intresserad av bildkonst, och konst överlag är något han njutit av. Han berömmer Viherlaakson lukio för allt: ”Det har det bästa av allt: lärare, kompisar, gemenskap, miljö”, räknar Noa upp. Han berömmer i synnerhet lärarna: ”Alla lärare vid Viherlaakson lukio är helt fantastiska och mycket bra. De är förebilder för mig om vad som är en bra lärare”, berömmer Noa.

Som sina bästa gymnasieminnen räknar Noa upp tre klassiker: gamlas dans, penkis och AGT (Abi goes Tallinn-kryssningen).

Trots att han gått bildkonstlinjen i gymnasiet är Noa framför allt en musiker. ”Jag avlade alla obligatoriska kurser på bildkonstlinjen och gymnasiediplomet i bildkonst, men jag har betonat musiken”, berättar Noa. Han vill upp till toppen med musiken. Noa gör poprap med artistnamnet NPEE. Trots att hans resa i Voice of Finland avslutades redan i ”rösten avgör”-skedet, har det inte släckt hans entusiasm. 

Noa har en liten studio hemma där musicerar. Noa har deltagit i bland annat Emma School, som är avsedd för 16–29-åriga ungdomar i Esbo och Helsingfors som är intresserade av musikbranschen. Emma School ordnas årligen och erbjuder en möjlighet att bekanta sig med musikbranschen och skapa musik tillsammans med professionella musiker. En stark musikalisk grund är en bra språngbräda; Noas hela familj är musikalisk. Noa sjöng i Esbo domförsamlings barn- och ungdomskör ända tills han började i gymnasiet, men bytte sedan från kören till rap. 

Noa sökte i vårens gemensamma ansökan till tradenomstudier inom företagsekonomi. Även om man siktar på en musikkarriär är det viktigt att skaffa sig en utbildning. ”Min pappa är tradenom och sa att med den utbildningen kan man sysselsätta sig inom vilken bransch som helst”, säger Noa. Kunskaper i företagsekonomi behövs också inom musiken, eftersom det kräver mycket marknadsföring och egen företagsverksamhet. 

I gymnasiet lärde sig Noa tre saker som människa och råder dem som börjar i gymnasiet att lära sig samma saker: ”Jobba hårt. Var dig själv. Världen är för dem som täcks.” Noa betonar att det är viktigt att täckas. Det behövs särskilt inom musiken. ”Om jag vill vara musiker måste jag våga stå på scenen. Man kommer ingenstans om man inte täcks”, funderar Noa. När man ser på honom nu är det lite svårt att tro att han har varit mycket blyg och introvert. Noa gjorde sin egen grej, trots att han retades för det. Naturligtvis funderade Noa då på om det lönar sig att göra sin egen grej. Men Noa valde sin egen väg.

På studentfesten kommer gymnasiet att ge Noa Pro Musica-medalj och diplom. De beviljas på ansökan som erkännande av en studerande som avslutar sina gymnasiestudier och som har visat musikalisk begåvning och hobbyverksamhet och som aktivt har deltagit i gymnasiets musikverksamhet.

Lyssna på Noas musik på Spotify: NPEE(extern länk, öppnas i ett nytt fönster)

Leo Gumpinger blir student från gymnasiet Etelä-Tapiolan lukio. Hans favoritminnen från gymnasiet är studieresorna utomlands. Leo berömmer gymnasiets internationalism i allmänhet. Han rekommenderar att även andra avlägger språkdiplomet. 

Leo Gumpinger blev student från Etelä-Tapiolan lukio. Studenten känns som en förändring: ”Plötsligt har man mycket mer frihet. Livssituationen har förändrats, men som människa har jag inte förändrats speciellt mycket”, berättar Leo. Han tycker att känslan är motstridig: framtiden känns nära, men han vet inte hur den kommer att se ut. ”Det ger upphov till en viss nyfikenhet och samtidigt också lite oklarhet – inte på ett dåligt sätt utan på ett spännande sätt”, beskriver Leo.  

Som de ”coolaste” erfarenheterna från gymnasietiden lyfter Leo fram studieresorna med tyskagruppen till Österrike samt med en liten fysikgrupp till forskningsinstitutet Cern i Genève och partikelacceleratorn. ”På resan till Genève fick man fördjupa sig i ämnen vars yta man endast skrapat i gymnasiet och se hur de tillämpas i praktiken.” Han tyckte också väldigt mycket om att få uppleva resorna med sina kompisar och njöt av att studera utomlands.  

Leo berättar att han varit aktiv i gymnasiets verksamhet under studietiden, även om han officiellt inte var till exempel en tutor. Han hjälpte gärna till exempel vid evenemang i gymnasiet. ”Jag gillade stämningen i vårt gymnasium och ville påverka den positivt. Jag ville vara ett exempel för andra: när alla gör sitt bästa så kommer vi mycket, mycket längre, som gymnasium och som gemenskap”, beskriver Leo.  

Gymnasiet tvingade Leo att skapa rutiner och lärde honom hur viktiga rutiner är när arbetsmängden är stor och man har mycket att göra även på fritiden. Gymnasiet lärde Leo att vissa saker måste automatiseras i vardagen. Då blir det rutin.  

Om Leo kunde vända klockan tillbaka till början av gymnasiet skulle han fästa särskild uppmärksamhet vid tidsplaneringen och tidshanteringen. Han konstaterar att vikten av att använda kalendern betonades mycket redan från gymnasiets början. ”Jag insåg först i början av abiåret hur livsviktig en kalender är. Om jag hade kunnat använda kalendern genast från gymnasiets början hade jag sluppit onödigt stressande och besvär. Skolgången skulle överhuvudtaget ha känts lättare.” Leo påpekar att även om det känns onödigt att använda kalendern när den är tom är det en bra vana att använda den.  

När Leo kom till gymnasiet hade han en snävare uppfattning om hur det egna livet och karriären kommer att se ut i framtiden. Gymnasiets arbetsmängd och fördjupningen i ämnena lärde honom att när man arbetar mycket med något måste man vara passionerad. Om man inte har någon passion för studieämnet eller arbetet, sliter det på en betydligt mer. Leo lärde sig att vart han än siktar i framtiden måste han välja baserat på sin inre motivation och sitt intresse – då kan arbetet och studierna kännas roligt.  

Leo anser att lärarna vid Etelä-Tapiolan lukio kunde göra ämnena intressanta. Hans favoritämnen var modersmål och fysik. ”Modersmål intresserade mig för att jag i gymnasiet förstod hur stor betydelse den egna uttrycksförmågan har – att kunna uttrycka sina egna tankar både skriftligt och muntligt. Små nyanser i språkanvändningen kan göra en stor skillnad”, beskriver Leo. Det gjorde modersmålet intressant. Han upplevde att en god självuttrycksförmåga är ett mycket nyttigt och starkt verktyg senare i livet. Fysik gillade Leo för att han alltid har varit intresserad av teknik. Inom fysiken fick man jobba mycket med teknik och i tillämpa matematik i praktiken. ”Det var väldigt intressant och belönande”, summerar Leo. 

Leo anser att internationalismen var det bästa med Etelä-Tapiolan lukio. ”Här bekantade man sig med många som hade varierande kulturell bakgrund, vilket vidgade den egna tankevärlden och gjorde skolgången mycket intressant”, beskriver Leo. ”Det fanns många människor från olika delar av världen i skolan, men de delade identifierbara erfarenheter av till exempel flerspråkighet och att vara dubbelmedborgare. Jag är säker på att de kontakter som jag knutit i gymnasiet kommer att ge mycket glädje och nytta även i framtiden”, konstaterar Leo nöjt. 

Leos andra modersmål är tyska. Under gymnasietiden avlade han båda två Sprachdiplom, som är tyska statens officiella examina i tyska. Diplomet mäter fyra olika delområden: läsförståelse, hörförståelse, skriftliga och muntliga språkkunskaper. ”Jag har alltid pratat och studerat tyska, så det var också naturligt att skaffa ett intyg över att jag verkligen kan tyska”, berättar Leo. Leo medger att det var väldigt lätt att avlägga diplomet i provsituationen på grund av hans färdigheter i tyska. Tyskaläraren förutsatte dock att han jobbade för diplomet. ”Jag hade tänkt att jag skulle komma långt med mina språkkunskaper, men det krävdes arbete och förberedelser för att ta ut diplomet”, medger Leo.  

Leo rekommenderar absolut att man avlägger språkdiplomet. Sprachdiplom är verkligen värdefullt i framtiden. Det möjliggör till exempel studieutbyte eller arbete i ett tyskspråkigt land. Leo påminner om att arbetsgivare ofta kan oroa sig för om huruvida ens språkkunskaper är tillräckliga. Med språkdiplomet kan man bevisa det. ”I dagens värld gör artificiell intelligens och teknologi det möjligt att översätta språk i realtid. Men det minskar inte språkkunskapens betydelse. Människor kommer alltid att vilja ha genuina bemötanden ansikte mot ansikte, eftersom det skapar förtroende. Med goda språkkunskaper kan man alltid skapa viktiga förtroendeförhållanden i framtiden. Språkkunskaper gör världen betydligt mindre för mig och öppnar dörrarna till Centraleuropa”, konstaterar Leo. 

Enligt Elina Oja, biträdande rektor vid Etelä-Tapiolan lukio, är Leo en begåvad musiker. Leo har spelat på flera evenemang i gymnasiet. Han har skrivit en låt för studentfesten, men den avslöjas först på själva dagen. ”När jag skrev låten tänkte jag på hur det känns att gå vidare från gymnasiet. Jag kan avslöja så pass mycket att introt har samma stil som Den sommartid nu kommer i kombination med rock. Låten är rolig och hjälper en säkert att roa sig med kompisarna”, beskriver Leo.  

På fritiden producerar Leo numera ofta housemusik. ”Jag tycker om att skriva R&B och jazziga raplåtar, ensam eller med kompisar”, berättar Leo. Med bandet gör Leo musik i pop-rockstil. Han har en omfattande musikbakgrund, ända från babymusiklekskolan. 

Det är dags för studenten att fundera på sina framtidsplaner. Luftfart har alltid legat varmt om Leos hjärta. ”Jag har sökt till LentoRukki, dvs. Flygreservofficerskursen. Under de senaste åren har det konkretiserats att jag vill bli militärpilot. Min dröm är att få flyga jaktplan”, berättar Leo om sina planer. Om Leo inte blir pilot kanske han blir diplomingenjör. I vårens gemensamma ansökan sökte han till Aalto-universitetet för att studera produktionsekonomi. Leo är också intresserad av att studera någon teknik, till exempel maskinteknik eller aerodynamik. ”Allt som rör sig snabbt har alltid legat mig varmt om hjärtat. Det skulle vara härligt att också arbeta med sådana saker”, tillägger Leo.  

Slutligen är det dags att ge lite råd till blivande gymnasiestuderande. Det känns svårt att sammanfatta ett råd, så Leo kommer, som president Alexander Stubb brukar, med tre poäng:  
1. Omge dig med människor som är intressanta och smarta. ”Jag har märkt att jag är summan av de människor jag tillbringar mest tid med.” Leo anser att lönar det sig att modigt bekanta sig med olika människor i gymnasiet, eftersom olika människor ger sådana perspektiv som man inte nödvändigtvis skulle komma på själv.  
2. Passionen är viktig. ”När du går i gymnasiet ska du inte nöja dig med något reservalternativ som är enklast med tanke på framtida karriärmöjligheter och pengar. En sådan karriär är inte nödvändigtvis något man njuter av”, säger Leo. ”Gå för fullt mot det som intresserar dig, även om det är en lite annorlunda karriärväg eller en annan bransch än vad de andra söker sig till”, säger Leo. 
3. Hälsan först. "I gymnasiet kan arbetsmängden bli mycket stor och man upplever mycket stress och belastning. Men det får inte bli så tungt att den fysiska eller psykiska hälsan blir lidande”, säger Leo. Han råder att alltid satsa på den fysiska hälsan: ”Så länge den är i skick är det mycket lättare att koncentrera sig och studera. Kom ihåg att motionera regelbundet och göra saker som muntrar upp dig”, säger Leo.  

Lyssna på Leos musik på Spotify(extern länk, öppnas i ett nytt fönster) eller på Instagram(extern länk, öppnas i ett nytt fönster)

Aku-Kalle Juhola blev student från gymnasiet Espoon yhteislyseo. ”Jag känner mig väldigt lättad. Det känns som om en tung börda har fallit av mina axlar. Jag är stolt över mig själv. Jag har arbetat hårt för det här”, säger Aku-Kalle.

Aku-Kalles favoritminne från gymnasiet är definitivt penkis. ”Det var en upplevelse som man bara har en gång i livet”, påpekar han. Det är få saker som han skulle göra annorlunda under gymnasietiden, men om Aku-Kalle kunde vända klockan tillbaka skulle han säkert gå med i studerandekårens styrelse. Han övervägde saken under sitt första studieår, men det blev aldrig av.

Enligt Aku-Kalle var det absolut bästa med Espoon yhteislyseo gemenskapen och den avslappnade stämningen: ”De motiverade till hårt arbete utan rädsla för att misslyckas. Särskilt den avslappnade stämningen stannade hos mig. Jag tror inte att den ligger på samma nivå som i EYL i någon annan skola”, säger han glatt.

Aku-Kalles favoritämne i gymnasiet var samhällslära. Han anser att man under lektionerna diskuterade viktiga frågor som påverkar världen. Diskussionerna hjälpte en att förstå omvärlden bättre. 

Aku-Kalle var den första från Espoon yhteislyseo som kom med i Rättsguru-finalen. Rättsguru är en tävling i juridisk kunskap för gymnasiestuderande. Tävlingen ordnas årligen i samarbete med Juristförbundet och Förbundet för lärarna i historia och samhällslära FLHS rf. ”Det fanns en gammal Rättsguru-uppgift i kursprovet för lagkunskap som gick bra för mig. Min lärare rekommenderade att jag skulle delta i tävlingen”, berättar Aku-Kalle. 

Kvalificeringsomgången ordnades i gymnasiet i november och Finlands final i december. Aku-Kalle berättar att han var mycket nervös före finalen, eftersom han inte riktigt visste vad han kunde förvänta sig. Finaldagen kändes ändå trevlig för Aku-Kalle. Dagen började med ett skriftligt prov som handlade om bostadsaktiebolagsrätt. Finalen omfattade också ett muntligt prov, där man skulle argumentera antingen för eller emot ett påstående. ”Finalen blev en positiv upplevelse, eftersom jag fick bekanta mig med andra finalister som var intresserade av samma saker som jag”, säger Aku-Kalle. ”Jag rekommenderar att alla som är intresserade av ämnet deltar i sådana här tävlingar. Det är ett bra sätt att träna inför studentskrivningarna och samtidigt utmana sig själv”, tillägger han.

Aku-Kalle är mycket intresserad av juridik, eftersom han anser att den hjälper en att rent praktiskt kan fundera på vad som är rätt och fel. ”Jag försöker komma in till Helsingfors för att studera juridik, och sedan vill jag sysselsätta mig som advokat. Jag har också funderat på att ge mig in i politiken i framtiden.” I vårens gemensamma ansökan sökte han till juridiska fakulteten vid Helsingfors och Åbo universitet. Helst vill han bli antagen till Helsingfors universitet.

I gymnasiet blir man vuxen och då minns man också annat än det man lärt sig under lektionerna. I gymnasiet lär man sig också viktiga saker som människa: ”Jag förstod att det samtidigt är viktigt att behandla alla väl, men ändå inte ge någon möjlighet att köra över en”, säger Aku-Kalle. 

Aku-Kalle har följande råd för dem som börjar i gymnasiet: ”Njut av varje stund i gymnasiet, för efteråt minns man också de små sakerna med värme.”