Esbobornas delaktighet och välbefinnande är huvudsakligen bra – däremot bör man satsa på att minska skillnaderna

Enkäten om delaktighet och välbefinnande genomfördes för första gången i Esbo i början av 2026 och skickades till slumpmässigt utvalda Esbobor som brevpost. Enkäten genomfördes på de tio mest talade språken i Esbo och kunde besvaras per brev eller på nätet. Utöver det slumpmässiga urvalet kontaktade man personer med funktionsnedsättning samt sexuella minoriteter och könsminoriteter via organisationer. 1 042 personer besvarade enkäten, varav 707 på finska och 335 på ett främmande språk. Som tack för att de besvarade enkäten fick de en chokladstång. Avsikten är att i fortsättningen utveckla och genomföra enkäten varje år.

Välbefinnande och delaktighet bygger bland annat på en känsla av mening med det egna jaget och det egna livet, trygghet, förtroende, att tillhöra gemenskaper som är betydelsefulla för en själv, att bli hörd, känslor och möjlighet att påverka sådant som är betydelsefullt för en själv. Utöver dessa granskade man bland annat respondentens livskvalitet, hälsa, förtroende för staden samt vilken känsla respondenten har fått av kundservicesituationer inom stadens tjänster.

Syftet med enkäten är att ge oss aktuell och jämförbar information om Esbobornas delaktighet och välbefinnande för att hjälpa oss främja det.

Delaktighet och välbefinnande är starkt kopplade till varandra. Genom att främja delaktigheten kan man minska ensamheten, öka sysselsättningen och arbets- och funktionsförmågan samt förbättra människornas ekonomiska situation och livskvalitet. Det främjar också den psykiska hälsan, den fysiska hälsan och utbildningsnivån samt minskar den materiella och immateriella fattigdomen. Orsakssambandet går också åt andra hållet; genom att påverka ovan nämnda fenomen påverkar man på motsvarande sätt upplevelsen av delaktighet. Motsatsen till delaktighet är utanförskap och marginalisering.

Vid granskningen av delaktigheten använde man THL:s delaktighetsindikator i enkäten. Delaktighetsindikatorn består av tio påståenden, och resultatet presenteras på skalan 0–100 där ett större värde anger en starkare upplevd delaktighet. Gränsen för stark delaktighet är 75 poäng och gränsen för mycket svag delaktighet 50 poäng. 

Utöver påståendena i indikatorn innehöll enkäten andra frågor om välbefinnande och upplevelser av Esbos tjänster.

Esbobornas upplevelse av delaktighet är den näst högsta i huvudstadsregionen. Känslan av delaktighet har förbättrats något sedan 2021(extern länk, öppnas i ett nytt fönster), dvs. utvecklingen är positiv.

Medelvärdena för de flesta påståendena ligger mellan 3,8 och 4,3 på skalan 1–5, vilket vittnar om en stark upplevd delaktighet. 

Det högsta medelvärdet i delaktighetsindikatorn finns bland 15–19-åringar (81,3), vilket vittnar om en särskilt stark upplevelse av delaktighet i den yngsta åldersgruppen. Även 60–69-åringar bedömde sin delaktighet som mycket hög (79,1). Däremot är medelvärdet för 20–29-åringar (73,4) det lägsta av de granskade grupperna. Även 30–39-åringar (74,2) och personer över 70 år (74,4) hamnade något under medelvärdet (75,9).

Resultaten tyder på att upplevelsen av delaktighet varierar beroende på livsskede. Hos de yngsta kan en stark delaktighet ha med skolgemenskaper och aktiva sociala nätverk att göra, medan livssituationen för 60–69-åringar kan erbjuda mer tid och möjligheter att delta. Det lägre resultatet hos unga vuxna kan i sin tur spegla belastningen i arbets- och familjelivet eller osäkerheten i anslutning till livsskedet. Som helhet betraktat är skillnaderna mellan åldersgrupperna inte stora, men de hjälper till att identifiera livsskeden där upplevelsen av delaktighet särskilt kan stärkas. Skillnaderna mellan könen är små. 

Minoriteternas delaktighet är svagare än för dem som inte hör till minoriteten. Särskilt oroväckande är att könsminoriteter (56,6) och personer med funktionsnedsättning (59,1) i genomsnitt upplever mycket låg delaktighet och välbefinnande. Dessa är befolkningsgrupper vars delaktighet och välbefinnande man särskilt bör uppmärksamma. 

Mycket svag delaktighet innebär en stark upplevelse av utanförskap, betydelselöshet och brist på möjligheter att påverka i det egna livet. 8,3 procent av alla respondenter upplevde mycket svag delaktighet. Mycket svag delaktighet var nästan dubbelt så vanligt bland personer med ett främmande språk som modersmål (11,9 %, n=335) som bland dem som har finska som modersmål (6,5 %, n=707).

Nästan dubbelt så många representanter för minoriteter upplevde mycket svag delaktighet i förhållande till alla respondenter (15,7 %, n=319). Av dem som upplever mycket svag delaktighet var 58,1 procent representanter för minoriteter. 40 procent (n=15) av representanterna för könsminoriteter, var tredje person med funktionsnedsättning (33,3 %, n=24) och var femte representant för sexuella minoriteter (19,7 %, n=76) upplevde mycket svag delaktighet. 

I alla frågor som gällde det upplevda välbefinnandet var minoriteternas välbefinnande sämre än välbefinnandet för representanterna för icke-minoriteter. Skillnaden var störst i påståendet ”Jag upplever att andra inte accepterar människor som jag” (1 Inte alls – 5 Väldigt mycket); minoriteterna upplevde detta betydligt oftare (2,8) än alla respondenter (1,8). Siffran för könsminoriteter är alarmerande (4,2).     

Även i fråga om det upplevda välbefinnandet var situationen sämst bland könsminoriteter och personer med funktionsnedsättning samt sexuella minoriteter. 

Skillnaderna mellan storområdena är inte stora, men de tyder på att upplevelsen av delaktighet delvis byggs upp lokalt och kan spegla regionala skillnader till exempel i gemenskapen, servicestrukturen eller invånarstrukturen. Upplevelsen av delaktighet var lägst i Alberga (73,1) och högst i Esboviken (78,2). Som helhet betraktat ligger nivån på delaktigheten dock mycket nära stadens medelvärde i alla områden, vilket vittnar om en relativt jämn situation i olika delar av Esbo. När det gäller frågorna om välbefinnande var ordningen mellan områdena densamma.

På det stora hela har majoriteten av Esboborna det bra när det gäller välbefinnandet. Det fanns inga betydande skillnader mellan kvinnor och män. I nästan alla frågor om välbefinnande är andelen som har det dåligt cirka 9–15 procent. 20–29-åringarna hade något sämre resultat, särskilt i fråga om ångest. Bland 60–69-åringar var resultaten bättre än genomsnittet.

67 procent upplevde sig vara ganska (46 %) eller mycket lyckliga (21 %) dagen innan. 9 procent upplevde sig vara ganska eller mycket olyckliga. 

54 procent upplever att deras liv går i en bättre riktning. 34 procent bedömde situationen som neutral och 12 procent upplever att deras liv går i en sämre riktning.

66 procent förhåller sig ganska (38 %) eller mycket hoppfullt (28 %) till sitt liv.

Upplevelserna av staden är ganska jämna enligt kön och ålder; känslan av det senaste mötet med en anställd i Esbo bedöms som positiv i alla grupper (4,0–4,4). 

43 procent är nöjda med möjligheterna att delta och påverka, 15 procent är missnöjda och 24 procent förhåller sig neutralt. 18 procent kan inte ta ställning. Det finns alltså fortfarande skäl att fästa uppmärksamhet vid utvecklingen av möjligheterna att delta och påverka. 

Majoriteten litar på stadens verksamhet: 62 procent av respondenterna håller med om att staden agerar för stadsbornas bästa. 13 procent är av annan åsikt. 

Könsminoriteterna hade betydligt lägre siffror än de andra i dessa teman. 

Även om majoriteten har det bra bör man nu vända blicken mot den mindre grupp av människor som inte har det lika bra. Vi måste fundera på och hitta lösningar för att minska skillnaderna i välbefinnande och delaktighet. Man kan främja delaktigheten och välbefinnandet i alla kommunala tjänster som en del av det grundläggande arbetet till exempel genom att främja att människor upplever att de blir hörda, att de kan delta och påverka samt genom att främja gemenskapen. 

Genom att producera tjänster på ett invånarorienterat sätt som främjar delaktighet gör man dem effektivare, och det är också ekonomiskt lönsamt. Då riktas tjänsterna rätt och motsvarar människornas behov. Värderingarna i Berättelsen om Esbo definierar vårt sätt att arbeta. Genom att genomföra våra tjänster på ett sätt som främjar delaktighet kan vi genomföra vår strategi i enlighet med våra värderingar. Genom att främja delaktighet och välbefinnande får vi till exempel bättre beslutsfattande, förtroende, riskhantering, livskraft, demokrati, högre valdeltagande samt aktivare invånare och bostadsområden.

Esbos enkät om delaktighet och välbefinnande 2026(extern länk, öppnas i ett nytt fönster) (på finska)