Vanliga frågor om vatten

En vanlig orsak till att vatten färgats rödaktigt eller orange beror på järn eller naturlig bakterieaktivitet, vilket innebär att järnbakterier bildar en orangefärgad bakteriemassa. 

Ibland kan havsvattnet färgas rödaktigt på grund av små alger som lever i det. De kallas pansarflagellat. Undvik att använda vattnet medan algblomningen pågår.

En annan vanlig orsak till att vattnet har en rödbrun färg är att man har borrat i berg i närheten och fint stenmaterial har blandats med vattnet. Den röda färgen beror på stenarten granit, så vattnet är inte farligt. Rödaktigt eller grumligt vatten kan till exempel komma från ett tunnelbygge eller borrning av en värmebrunn. Byggarbetsplatserna är skyldiga att rena vattnet, men allt fint stenmaterial kan inte alltid avlägsnas. 

Grumligt eller ljust vatten i vattendrag kan bero på flera olika orsaker och dess ursprung och effekter kan variera. Grumligt vatten kan vara ett naturligt fenomen, till exempel kan kraftiga regn och översvämningar få sediment och jord att virvla upp till vattenytan, vilket gör vattnet grumligt. 

Vattnet kan dock också bli grumligt till följd av mänsklig verksamhet. Till exempel på våren tvättar staden gator, och då kan fast material rinna ut i naturvatten via dagvattenavloppen. Du kan kontrollera var och när gatorna tvättas genom att välja alternativet ”Gatuunderhåll på kartan” i Esbo stads karttjänst.(extern länk, öppnas i ett nytt fönster) 

Fast material kan också hamna i vattendrag till exempel från en byggarbetsplats, om obehandlat vatten leds direkt eller via dagvattenavloppen till ett dike. Om det rinner mycket grumligt vatten ut i vattendragen under en sådan årstid då gatorna inte tvättas, lönar det sig att kontakta miljövården.

Fjärrvärmevattnet färgas grönt för att man lättare ska upptäcka eventuella skador på rören. Fjärrvärmevattnet är inte giftigt. Grönt vatten i naturen kan alltså vara ett tecken på att ett fjärrvärmerör har gått sönder.

Anmäl din observation till Fortums felrapporteringstjänst för fjärrvärmeproblem, tfn +358 800 190090, som har öppet dygnet runt. Tjänsten är avgiftsfri. 

Skummet kommer vanligtvis från naturen. Naturligt skum kan vara vitt, ljust eller brunaktigt. Skummet uppstår när löv och kvistar från träd faller ner i sjöar och åar och sedan bryts sönder. Vid nedbrytningen bildas till exempel fettsyror som är lättare än vatten och därför stiger upp till vattenytan. De minskar vattnets ytspänning. När ytspänningen minskar kan luft blandas i vattnet. Detta händer särskilt i vattenvirvlar i forsar och bäckar eller sjöarnas vågor. Skummet består därför på hösten eller i början av vintern av luftbubblor och nedbrytningsprodukter av växter som blandats med vattnet. På våren är det främst växtblomningar och pollen som orsakar skum. 

Om det i ett dike syns en oljeliknande hinna som skiftar i regnbågens färger, kan det vara frågan om ett oljeutsläpp eller om en metallhinna som är ofarlig och vanlig i naturvatten. Du kan kontrollera vilkendera det är frågan om genom att skära igenom ytan med en pinne. Om det är olja, återsluts ytan genast efter snittet till en jämn spegelaktig hinna. En metallhinna splittras däremot i skärvor på ytan.

Även små oljeutsläpp ska alltid meddelas till det allmänna nödnumret 112. Om du är osäker på din observation och om utsläppet är mycket litet, kan du kontakta miljöcentralens kundtjänst, tfn +358 9 81624832 eller +358 9 81624842 måndag–fredag kl. 10–15. Det är viktigt att du genast kontaktar myndigheterna.

Blågröna alger är i själva verket bakterier som kallas cyanobakterier.  De kan producera näring åt sig genom fotosyntes i solljus på samma sätt som alger och växter. Blågröna alger förökar sig genom delning, vilket innebär att de kan föröka sig snabbt i varma och näringsrika vatten.

De blågröna algerna är i allmänhet rikligast i mitten och slutet av sommaren. Algerna förekommer vanligtvis som små grönaktiga blomningar på vattenytan och kan ansamlas till en tjock gröt i yt- och strandvatten.

Esbo stad följer temperaturen och algläget i sjöar. Resultaten publiceras på stadens webbplats (på finska)

Varningar om blågröna alger fästs på badplatsernas anslagstavlor om antalet blågröna alger är stort eller mycket stort.

Det finns många arter av blågröna alger, och en del av dem kan producera olika alggifter, till exempel lever- och nervgifter. Gifterna kan orsaka olika symtom såsom illamående, feber, röda ögon och hudsymtom. Det går inte att se vilka arter som är giftiga och vilka som är ofarliga med blotta ögat, och därför bör man vara försiktig med alla blågröna alger.

Här är en minneslista för besök på stranden:

• Bedöm badvattnets tillstånd innan du simmar.

• Simma inte i vatten där det finns blågröna alger.

•  Låt inte små barn eller husdjur simma eller leka i strandvatten med blågröna alger.

•  Drick inte vatten med blågröna alger.

•  Använd inte vatten med blågröna alger för att tvätta dig eller när du badar bastu.

• Anvisningar för hur du kan identifiera blågröna alger hittar du hos Institutet för hälsa och välfärd.(extern länk, öppnas i ett nytt fönster)

• Information om algläget i Finland finns på webbplatsen vesi.fi(extern länk, öppnas i ett nytt fönster).

• Om du misstänker att du har fått symtom som orsakas av blågröna alger, kontakta en läkare.

Bild: Blågröna alger kan bilda grönaktiga flingor i vattnet och på stranden finns spår av alger.

Vad är den geléaktiga klumpen på stranden?

En geléaktig klump på stranden är sannolikt ett mossdjur (Pectinatella magnifica), som är en invasiv art från Nordamerika. Arten är ofarlig för människor. Mossdjuren bildar en bollaktig, ojämn klump, vars storlek kan variera mellan ett par centimeter till en halv meter. I klumpen lever tusentals mossdjur. Mossdjuren förökar sig i synnerhet i varma och näringsrika vattendrag, såsom grunda sjöar och åar. För att bekämpa mossdjuren kan man samla upp dem ur vattnet och gräva ner dem i marken eller kompostera dem. När man flyttar båtar eller fiske- och kräftutrustning från ett vattendrag till ett annat ska man alltid komma ihåg att rengöra och desinficera dem omsorgsfullt, så att invasiva arter eller sjukdomar inte sprids. Rapportera dina observationer av mossdjur via webbplatsen vieraslaji.fi(extern länk, öppnas i ett nytt fönster) och bifoga en bild. 

En geléaktig klump på stranden är sannolikt ett mossdjur (Pectinatella magnifica), som är en invasiv art från Nordamerika. Arten är ofarlig för människor. Mossdjuren bildar en bollaktig, ojämn klump, vars storlek kan variera mellan ett par centimeter till en halv meter. I klumpen lever tusentals mossdjur. Mossdjuren förökar sig i synnerhet i varma och näringsrika vattendrag, såsom grunda sjöar och åar. För att bekämpa mossdjuren kan man samla upp dem ur vattnet och gräva ner dem i marken eller kompostera dem. När man flyttar båtar eller fiske- och kräftutrustning från ett vattendrag till ett annat ska man alltid komma ihåg att rengöra och desinficera dem omsorgsfullt, så att invasiva arter eller sjukdomar inte sprids. Rapportera dina observationer av mossdjur via webbplatsen vieraslaji.fi(extern länk, öppnas i ett nytt fönster) och bifoga en bild. 

Finnovikens bassäng har utformats av människor och på 1970-talet släpptes lätt behandlat avloppsvatten ut i den. Det näringsrika avloppsvattnet har med tidens gång sjunkit ner till bottnen och bildat slam. Från bottnen stiger ibland slamklumpar i och med vattnets rörelser och nedbrytning av material.  Bassängen kan ibland lukta ganska starkt på grund av att näringsämnen som har samlats på bottnen bryts ner. På sommaren, när vattnet värms upp, kan det förekomma algblomningar på grund av den stora mängden näringsämnen. 

Det är naturligt för människan att observera sin omgivning med hjälp av sina sinnen. Bakterier orsakar ofta dålig lukt.

En stark lukt som påminner om ägg bildas av svavelväte, som till exempel bildas när bakterier oxiderar svavel i rötningsprocesser. Sjöarna i Finland är naturligt något sura och flera vattendrag lider av syrebrist i synnerhet på vintern. Eutrofieringen ökar antalet syreförbrukande organismer och ruttnande växtlighet, vilket ökar utsläppen av svavel från sediment. Lukten kan tyda på att bottnen i vattendraget saknar syre.

Järnbakterier ger i sin tur upphov till en jordliknande lukt. Också detta är en naturlig process. Dessutom ger cyanobakterier (blågröna alger) en jordliknande och möglig lukt i vattnet. 

Placeringen av rör och andra konstruktioner på stadens område kräver ett placeringstillstånd och från fall till fall också ett grävningstillstånd. För att leda vatten till stadens område eller till ett öppet dike krävs samtycke enligt 103 g § i markanvändnings- och bygglagen. Samtycke ska sökas via stadens e-tjänst för byggande och markanvändning. Om det finns ett dagvattenavlopp intill fastigheten, kan fastigheten vara tvungen att ansöka om befrielse från skyldigheten att ansluta sig till dagvattenavloppet. Befrielse söks hos miljö- och byggnadstillsynscentralen. 

En tjänsteinnehavare kan ha tiotals ansökningar och problemfall som gäller dagvatten att behandla samtidigt. Behandlingstiden varierar från några veckor till flera månader då man inkluderar alla kompletteringar, höranden och utlåtanden. Det lönar sig alltså att lämna in ansökan i tid och att börja utreda dagvattenproblem själv genom att diskutera med parterna.  

Staden ansvarar för underhållet av diken i allmänna parker. I underhållsfrågor kan du kontakta stadsteknikcentralen via  stadens responstjänst.(extern länk, öppnas i ett nytt fönster) 

Att rörlägga ett gränsdike kräver alltid grannfastighetens samtycke och dessutom kräver planeringen en lämplig expert, så att översvämningsproblem kan förebyggas. Rörläggning av diken på fastigheterna rekommenderas dock inte, eftersom det är betydligt svårare att hålla rör i skick jämfört med öppna diken. Om röret blir igentäppt och orsakar en översvämning ansvarar fastighetsägaren för de skador som uppstår.   

Till fastighetsägarens underhållsansvar hör också vägrenar och diken som gränsar till tomten. Ansvaret sträcker sig dock högst 15 meter från tomtens gräns. Fastighetsägaren ansvarar för att ta bort skräp, löv och kvistar, men staden ansvarar för grävning och fördjupning av diket. 

Eftersom det är ett gränsdike ansvarar båda fastigheterna för underhållet av diket. 

Regn- och smältvatten från områden i naturtillstånd räknas inte som dagvatten utan som normal ytavrinning. Staden ansvarar inte för dem, utan ansvaret ligger på fastigheten. Det omgivande området ska beaktas till exempel genom tillräcklig dränering eller genom att bygga lutningar på tomten så att vattnet inte kommer åt att skada byggnaden. 

Du får tvätta din bil på din egen tomt. Tvättmedlet får inte innehålla lösningsmedel och tvättvattnet får inte rinna ner i ett dagvattenavlopp, ett öppet dike, ett vattendrag i naturen eller till grannens tomt. Det är alltså tillåtet att tvätta bilen om vattnet infiltreras i marken vid tvättplatsen. Om du använder lösningsmedel ska bilen alltid tvättas på en plats där det finns ett avlopp med oljeavskiljare. 

Svart avloppsvatten innehåller toalettavfall (urin, avföring). Grått avloppsvatten är annat avloppsvatten från hushåll, till exempel från kök och tvättrum samt från städning. 

Om du till exempel tillsätter klor till en simbassäng, badbalja eller bubbelpool, ska du leda vattnet till HRM:s avlopp – inte till ett dagvattenavlopp, ut i naturen eller fastighetens eget system för behandling av avloppsvatten. Klor försvinner inte ur vattnet, trots att försäljarna kan påstå att det gör det. Klor bildar giftiga föreningar med organiska ämnen. 

Det är alltid bäst att försöka lösa problematiska dagvattensituationer mellan grannar. Utförandet av byggnadsarbetet, från arbetets början till slutbesiktningen, övervakas av Esbo stads byggnadstillsyn. Efter att byggnadsarbetet har slutförts måste dagvatten- och ytvattenhanteringen på fastigheten uppfylla kraven i det gällande bygglovet.

Vid alla byggplatser ska kvaliteten på det vatten som leds bort kontrolleras så att vattnet inte belastar miljön. Den person som ansvarar för vattnet på byggplatsen ska åtminstone följa med vattnets kvalitet, till exempel genom syn- och luktobservationer.

Dessutom kan det vara nödvändigt att övervaka kvaliteten på och mängden vatten som leds bort. Om det till exempel finns sur sulfatjord i marken på byggplatsen, ska pH-värdet i vattnet som leds bort följas upp utöver den stegvisa uppföljningen. Närmare anvisningar om uppföljningen av kvaliteten finns på HRM:s webbplats i bilaga 1 till anvisningen om byggplatsvatten(extern länk, öppnas i ett nytt fönster) (på finska).

Byggplatsvatten ska hanteras på behörigt sätt innan de leds till dagvattenavlopp, spillvattenavlopp eller blandvattenavlopp. Anmälan om ledande av byggplatsvatten till dagvattenavlopp, spillvattenavlopp eller blandvattenavlopp ska göras till Helsingforsregionens miljötjänster (HRM). Om byggplatsvatten leds till spillvattenavlopp från en saneringsbyggplats med förorenad mark eller från stora byggplatser där brytning görs, behövs alltid ett avloppstillstånd och ett utlåtande om anslutningspunkt från HRM. Läs mer på HRM:s webbplats: Anvisningar om byggplatsvattnens avlopp(extern länk, öppnas i ett nytt fönster).

Anvisningen gäller i tillämpliga delar alla byggplatser för nybyggnad och sanering där det uppstår vatten som leds bort. Om en byggplats har fått miljö- eller vattentillstånd eller ett beslut om sanering av förorenad mark eller förorenat grundvatten, i vilket det har utfärdats bestämmelser om de vatten som ska ledas bort, iakttas i fråga om vatten bestämmelserna i tillståndet eller beslutet. Det finns en separat anvisning för vatten från borrning av jordvärmebrunnar.

• Beställaren/byggherren: Ansvarar för att beställarens intressen och ansvar tillgodoses. Beställaren ingår ett avtal med entreprenören och säkerställer att projektet uppfyller kvalitetskraven.
• Entreprenören/byggaren: Ansvarar för sin egen verksamhet och sina arbetsprestationer samt stöder beställarens och myndigheternas tillsyn. Entreprenören ser till att byggplatsvattnet hanteras planmässigt i alla faser av byggentreprenaden.
• Tillsyns- och tillståndsmyndigheter
  • Esbo stads byggnadstillsynsmyndighet: Ansvarar för tillsynen över byggnadsverksamheten och för att lagstiftningen följs
  • Esbo stads och statens miljövårdsmyndigheter: Ansvarar för övervakningen av de olägenheter som byggplatsvatten orsakar miljön
  • Närings-, trafik- och miljöcentralen: Ansvarar för bedömningen av behovet av tillstånd för vattentillstånd, ger ibland riktlinjer i anslutning till byggplatsvatten
  • Regionförvaltningsverket: Beviljar miljö- och vattentillstånd för byggplatsen
  • Helsingforsregionens miljötjänster (HRM): Beviljar tillstånd för sanering av förorenad mark på en saneringsbyggplats eller vid stora byggplatser där brytning görs, och övervakar vid behov ledningen av vatten till avlopp

Utgångspunkten är att det i alla husbyggnadsprojekt ska utarbetas en separat plan för hantering av byggplatsvatten. Planen behöver dock inte utarbetas om man bygger till exempel ett egnahemshus, ett parhus eller en bastu, eftersom de räknas som byggprojekt med ringa konsekvenser.

I projekt för byggande av infrastruktur tas byggplatsvatten och hanteringen av dem upp på mötena för planering av byggande och genomförande eller på mötena fö parkplanering. Om det under planeringstiden konstateras att projektet ger upphov till betydande mängder byggplatsvatten, om byggandet sker på ett känsligt vattenobjekts område eller om byggplatsvattnet kan orsaka olägenhet för vattenmiljön, utarbetas efter planeringsskedet en preliminär plan för hantering av byggplatsvattnet som fogas till projekthandlingarna.

I både husbyggnadsprojekt och infrastrukturprojekt kompletteras och preciseras planen för hantering av byggplatsvatten tillsammans med entreprenören. Byggherren godkänner planen för hantering av byggplatsvatten som utarbetas av planeraren och/eller entreprenören samt uppdateringar av planen. Byggherren övervakar också att entreprenören följer planen. Planen för hantering av byggplatsvatten ska på begäran visas upp för myndigheten.

Beskrivning: På byggplatsens kartbotten har naturvärden och sura sulfatmarker i närmiljön märkts ut. Man har identifierat de känsliga vattenobjektens läge och beskrivit de funktioner på byggplatsen som kan påverka naturvärdena.

Uppskattning: Man har gjort en uppskattning om var och hur mycket vatten som bör renas som uppstår på byggplatsen samt vart vattnet leds.

Hantering: En utredning om de valda metoderna för hantering av byggplatsvatten och dimensioneringen av dem har gjorts. I kartbottnen anges läget för konstruktioner för hantering av dagvattnet, de områden där schaktjord får dumpas och de områden där växtligheten ska sparas samt de rutter som ska skyddas mot erosion.

Uppföljning: Det har antecknats hur ofta kontrollmetoderna följs upp, vilka underhållsåtgärder som behövs och vem som ansvarar för dem.

Tillstånd: Eventuella behov av tillstånd, anmälan och utlåtanden har utretts.

Det är bra att hålla planen för hantering av byggplatsvatten synlig för alla i arbetsställets kontorsutrymmen.