Studenters tankar om gymnasiet och studierna våren 2025

Iliana Dulina blev student på två år. Den snabba examen krävde fokus på studierna och även att hon lade tid på studierna på fritiden.

Vid Otaniemen lukios specialgymnasium för matematik och naturvetenskap. Hon har bakom sig en intensiv satsning på studier. "Det känns trevligt att bli klar med studierna", säger Iliana.

För fyra år sedan flyttade Iliana från Ryssland till Finland. På fyra år har hon lärt sig att tala felfri finska, där man inte hör ett minsta spår av en accent. Även i studentexamensprovet i finska som andra språk fick hon vitsordet laudatur.

”Föräldrarna uppmanade mig att gå ut och prata med finländarna. Först vågade jag inte. Men när jag vågade började jag få kompisar." Iliana är evigt tacksam för läraren Hanna för sin förberedande utbildning. Hanna märkte att Iliana och hennes bror var på en högre studienivå och gav dem svårare uppgifter och personlig undervisning.

Iliana har länge varit intresserad av matematik och naturvetenskap. Utöver Otaniemen lukio funderade hon också på att börja studera vid matematiklinjen vid Päivölän opisto efter nian. Hon gick dit för att studera matematik innan gymnasiet och under gymnasietiden var hon där under veckosluten. Resultatet i studentexamensprovet i matematik blev laudatur.

"I min grundskola valde de andra inte mattegymnasiet. I Otnäs fanns också andra motiverade och kunniga. Det påverkar självkänslan", berättar Iliana. ”Men det lönar sig inte att jämföra sig med andra. Att någon är bättre på något, betyder inte att man är bättre på allt”, påminner Iliana.

När man blir student på två år har man inte riktigt tid för mycket annat i livet. Hon har tidigare sysslat med vindsurfing, men det har egentligen inte ens funnits någon möjlighet till det i Finland. Iliana berättar att hon vanligtvis studerat fram till tio varje kväll. Lyckligtvis har familjen en hund, och att ta promenader med den gav en paus från studierna.

Iliana tackar studiehandledaren Emilia för att hon kunde ta examen på två år: "Jag skulle inte ha tagit examen utan Emilia. Hon hjälpte till med att planera kurserna och skrivningarna”, säger Iliana med glöd i rösten.

Hon tackar alla lärare vid Otaniemen lukio: ”Jag är tacksam över alla gymnasielärare, eftersom var och en alltid är så entusiastisk över sitt ämne. Det är härligt att vara på lektionerna."

På grund av den hårda studietakten hann Iliana inte delta i evenemang eller projekt under sin gymnasietid, även om det fanns tillräckligt med sådana i Otnäs – och Iliana berömmer hur många olika alternativ som fanns. ”Lärarna uppmuntrar oss till att göra allt. I Otnäs finns också kurser som utgår från lärarnas egna intressen och de är beundransvärda; till exempel kursen i lingvistik och kursen i astronomi”.

Ilianas bästa gymnasieminne är de gamlas dans och övningarna inför den. Hon minns med glädje salen där de gamlas dans ordnades. I taket hängde flera kilometer långa band med små lampor. Hon vill inte ens göra sig av med sin gamlas dans-klänning, trots att hennes mamma har uppmanat henne att sälja den.

Iliana ska börja studera datavetenskap vid Helsingfors universitet. Artificiell intelligens intresserar henne särskilt mycket. "I högstadiet var jag på PRAO vid Helsingfors universitet och tog reda på hur artificiell intelligens kan lösa tävlingsprogrammeringsuppgifter." Utvecklingen av artificiell intelligens framskrider dock i rasande takt – det är nästan skrämmande, hinner man med? ”Som liten hade jag velat födas senare, eftersom till exempel en vanlig människa inte ännu kan resa ut i rymden. Men jag kanske är född för sent...", funderar Iliana. Nu efter studentskrivningarna har Iliana gått programmeringskurser.

Iliana uppmanar dem som snart ska börja i gymnasiet att genast lära känna olika människor, eftersom det kan vara svårare senare. I fråga om studierna är rådet tydligt: ”Det lönar sig verkligen att lyssna på lektionerna och göra mycket mer än vad som krävs på lektionerna, det underlättar senare”.

Daniel Jonsson blir student från Mattlidens gymnasium. ”Det känns fantastiskt och jag är lättad. Nu kan jag pusta ut”, beskriver Daniel.

Daniel har också gått i grundskolan i Mattliden, som finns i samma hus som gymnasiet. Han tyckte att det bästa med gymnasiet var lärarna: ”De utmanar eleverna precis så mycket som de borde, men stämningen är avslappnad. Lärarna hjälper alltid när det behövs”, berömmer Daniel. Han säger att hjälp erbjuds även om studeranden inte alltid själv förstår att fråga; lärarna leder de studerande på rätt väg och försöker hitta en lösning tillsammans. Studerandena lämnas inte ensamma med sina problem.

Daniels bästa minnen från gymnasiet är de gamlas dans och penkis – ganska klassiska val. Båda var roliga evenemang som man hade väntat på länge. ”På de gamlas dans stärktes vår sammanhållning väldigt mycket när vi övade så mycket”, berättar Daniel. Han har bra minnen av penkisen: ”Vi åkte på en lastbil runt om i Esbo. Folk var glada, vinkade till oss och ropade gratulationer.”

Gymnasietiden lärde Daniel att man måste arbeta regelbundet om man vill prestera bra. Även om det i början kändes lite som att det inte blir något av det här, så går det nog bra om man bara orkar”, säger han. Han har också lärt sig att det lönar sig att lita på sig själv – då kommer man redan ganska långt.

Efter sitt första gymnasieår åkte Daniel på utbyte till Frankrike. Daniel läste inte lång franska, utan började studera franska i åttonde årskursen. ”Jag ville uppleva något nytt och vidga mina vyer”, berättar han. Han har alltid gillat Frankrike: ”Frankrike är ett fint och vackert land med en rik kultur.”

Utbytesåret var en mycket bra och fin upplevelse. Till en början var det svårt för Daniel, eftersom han inte talade språket ordentligt – men sedan började det rulla. Det bästa minnet från året i Frankrike är kompisarna som han lärt känna från olika delar av världen och som han fortfarande har kontakt med.

Utbytesåret påverkade gymnasiestudierna i Finland i den mån att Daniel nu utexamineras ett år senare än de kompisar som han började med vid Mattlidens gymnasium. ”Det gör inget, ärligt talat. Det var värt det. Jag har inte bråttom i den här åldern”, konstaterar Daniel.

Daniels framtid är fortfarande öppen: ”Det skulle vara trevligt om jag hade ett svar på vad jag ska studera eller vad jag ska bli när jag blir stor, men det har jag inte – eller åtminstone inga klara framtidsplaner.” Daniel har fått en plats på Aalto-universitetet med sitt studentbetyg, men är inte säker på om han tar emot den. Han kunde dock vara intresserad av diplomingenjörsstudier i teknik. Men han kan ännu ändra sig. Kanske framtiden ljusnar under beväringstjänsten, när man har tid att fundera. Daniel har inget emot osäkerhet.

Daniel önskar de nuvarande studerandena lycka till med de kommande studentskrivningarna och uppmanar dem att inte stressa för mycket. ”Vitsord definierar er inte som människor”, betonar Daniel.

Han råder den som börjar i gymnasiet att vara öppensinnad och nyfiken. Daniel råder också till att göra val enligt sitt eget intresse: ”Gör det ni tycker om. Läs de ämnen som ni själva är intresserade av, då blir det alltid bättre.”

Julius Alanen blir student från gymnasiet Etelä-Tapiolan lukio (Etis). Julius studerade framgångsrikt och var dessutom en av de bärande krafterna i gymnasiets Nepal-grupp.

Julius får gymnasiets bästa avgångsbetyg i medeltal samt utmärkta resultat från studentexamensproven – 5 laudatur och ett eximia. Julius är också en av dem som presterat bäst i psykologiskrivningarna i Finland. ”Det känns vemodigt att lämna gymnasiet, eftersom så mycket roligt hände under min gymnasietid. Å andra sidan var dessa tre år mycket tunga, så det är också en lättnad att slippa pressen”, sammanfattar Julius sina tankar.

Julius har goda minnen av gymnasieåren. I synnerhet gymnasiets besök var intressanta och nyttiga med tanke på Julius egna planer för fortsatta studier. Etis ordnade med några månaders mellanrum ett besök hos ett företag eller en läroanstalt som antingen gällde en kurs eller som alla fritt kunde anmäla sig till.

”Det främsta jag minns är skolans besök på Fazers ekonomidirektörs föreläsning på företagets kontor under kursen om ledning och växelverkan samt besöket på byggarbetsplatsen för bostadsmässan i Lovisa under kursen i framtidsforskning”, berättar Julius. ”Det bästa med Etis var dessa skolspecifika kurser som våra lärare själva utvecklade”, tillägger han.

Under gymnasieåren lärde sig Julius att det lönar sig att sträva efter att leva enligt sina egna värderingar, intressen och framtidsplaner. För att kunna göra det måste man känna sig själv väl. Julius säger att han under gymnasietiden lärt sig att det inte är lätt att urskilja vilken del av den egna identiteten som verkligen hör dit och vad som på sätt och vis har blivit en lösryckt del i och med förväntningarna från de omgivande människorna och kulturen. ”När man lär sig att urskilja dessa är det lättare att göra sina egna val och inte bara agera konformistiskt enligt omgivningens förväntningar”, säger Julius.

Julius var en av de bärande krafterna i Etis Nepal-grupp. Nepal-gruppen är gymnasiets grupp för insamling av medel som består av frivilliga studerande och tre lärare. Gymnasiet samlar in pengar som för närvarande möjliggör skolgången för gymnasiets cirka 40 kastlösa nepalesiska fadderelever. Etis Nepal-projekt har pågått sedan 2006.

Julius deltog aktivt i Nepal-gruppen under gymnasiets alla tre år. Under denna tid fick han bland annat baka och ordna medelinsamlingskaféer på gymnasiet tillsammans med andra. Gruppen hade också enskilda insamlingsuppdrag – de hjälpte till exempel till med serveringen på ett bröllop. ”Jag gick med i Nepal-gruppen eftersom jag alltid har varit intresserad av samhällsfrågor och i synnerhet av jämställdhetsfrågor”, berättar Julius. Han hade hört om Etis Nepal-projekt redan innan han kom till gymnasiet, och det var en av de största orsakerna till att han sökte till Etis när han gick i nian.

Nepal-gruppen åkte också på en nästan två veckor lång resa till Nepal under Julius abiår. Nio studerande i Nepal-gruppen och två lärare deltog. Under resan träffade gruppen bland annat en del av våra fadderstuderande, bekantade sig med de två största städerna i Nepal och vandrade längre bort från städerna på landsbygdens kullar. ”Det som jag främst minns från resan är Nepals varma kultur och fantastiska landskap!”, säger Julius.

Utöver Nepal-projektet har Julius i fyra år utfört samhälleligt arbete genom att aktivt delta i frivilligarbete på de ungas Prometheus-läger, eller mer familjärt Protu-lägren. Vid sidan av att leda lägren arbetade han bland annat som utbildare och i vandringslägerarbetsgruppen. ”Det bästa med Protu är att lägren är ett av de få ställena där man kan diskutera och fundera djupt i en omgivning som accepterar andra människor, utan digitala apparater och andra störningsfaktorer”, beskriver Julius.

Julius sökte till Helsingfors universitet för att studera tillämpad psykologi – och fick en plats! Före universitetsstudierna tillbringar han ett år i armén. ”I framtiden skulle jag vara intresserad av att vara med och utveckla strukturerna i gemenskaper och arbetsplatser så att de blir mer människovänliga. Till skillnad från vad man ofta tror förklaras den nuvarande ökningen av psykiska problem nämligen till stor del av problematiska strukturer och inte till exempel enskilda människors psykiska svaghet”, säger Julius.

Julius råder nuvarande och blivande gymnasister att välja de ämnen som de ska studera enligt sitt eget intresse. Julius läste fram till slutet av gymnasiets andra år fysik och lång svenska, eftersom de ger fler poäng än genomsnittet i universitetens betygsantagning.

”Jag hade dock alltid gillat livsåskådning och filosofi mer, så i slutet av det andra året beslöt jag att byta fysik och lång svenska mot dessa ämnen”, säger Julius. Fram till dess hade han hunnit studera nästan alla kurser i fysik och svenska. ”Under abiåret var jag tvungen att studera kurser i ytterligare två nya ämnen. Dessa ämnen intresserade mig mycket mer. Jag skrev till slut laudatur i livsåskådning och filosofi, och jag tror inte att jag skulle ha nått samma nivå i fysik och svenska, helt enkelt för att de intresserar mig mindre.”

Julius Saarinen blir student från gymnasiet Viherlaakson lukio. "Det känns ganska spännande att bli student, eftersom hela gymnasietiden verkar ha gått väldigt snabbt. Samtidigt är jag mycket nöjd med att jag har klarat mig så här långt, men jag känner mig väl lite vemodig”, funderar Julius.

Julius berömmer att det bästa med Viheri var gemenskapen, där man mycket lätt kom överens med alla och även personalen satsade på att tillbringa tid med studerandena. ”Jag kan inte välja det bästa minnet från gymnasietiden, eftersom det finns så många. Men de bästa minnena för mig är alla nattliga äventyr med bilen med kompisarna.”

På tal om bilar... Julius och hans tre kompisar åkte under abiåret med bil till Ukraina. ”Vi bestämde oss mitt i skolveckan för att åka på en bilresa till Europa. I något skede av planeringen fick vi för oss att åka till Ukraina under samma resa”, berättar Julius.

De fyra vännernas ursprungliga plan var att åka till Lviv, men planen ändrades snart till Kiev. Julius berättar att de inte hade någon särskild anledning att åka dit. Kriget pågick även då och resan skulle bli en spännande historia.

Resan till Ukraina tog endast ett par dygn, varav bussresan från Warszawa tog drygt ett dygn. ”Själva inresan till Ukraina var inte svår, men det tog länge på grund av planeringen, resandet och gränskontrollerna. När vi steg på bussen som skulle ta oss till Kiev steg stressnivåerna nog, men de sjönk ganska snabbt”, berättar Julius.

Kompisgänget tillbringade ett dygn i Kiev och undersökte platserna. De besökte de mest kända platserna, såsom självständighetstorget som är bekant från tv och Moderlandsmonumentet. Julius och hans kompisar tillbringade natten i ett vandrarhem med bombskydd i källaren. ”Ett par gånger var vi tvungna att gå in i bombskyddet”, berättar Julius. ”Resan var mycket annorlunda än jag hade tänkt mig, eftersom flyglarm inte längre verkade skrämma lokalbefolkningen”, fortsätter Julius. Enligt Julius såg livet i Kiev ut som ett vanligt vardagsliv, trots kriget.

Julius lärde sig mer från gymnasietiden än bara det som man gick igenom på lektionerna. ”Den viktigaste lärdomen från gymnasietiden är definitivt att även om man har många vänner så är det ändå de viktigaste och närmaste kompisrelationerna som gör livet verkligen roligt. De behöver inte vara många.”

I Julius framtidsplaner ingår beväringstjänst nu på sommaren. Han strävar efter att vara där i 11 månader. För närvarande arbetar han som ordningsvakt och efter armén tänkte han fortsätta inom den privata säkerhetsbranschen under en tid. ”Till slut tänkte jag söka jobb hos Brottspåföljdsmyndigheten”, berättar Julius.

Och ännu ett viktigt råd till nuvarande eller blivande gymnasister: ”Det lönar sig inte att vara blyg när man pratar med nya människor och bekantar sig med dem, eftersom det i början av gymnasiet är det enklaste sättet att få ihop ett bra gäng”. På samma sätt började Julius gäng bildas, och under gymnasieåren växte gänget med flera kompisar.

Julius uppmanar också till att delta i alla möjliga evenemang, bl.a. gamlas dans och abikryssningen. ”Man ångrar det senare i livet om man skippar dem. Och kom ihåg att ha roligt även utanför skolan!”

Henri Kössö blir student från Leppävaaran lukios idrottslinje. Han spelar rullstolsbasket och deltar på hösten i EM i grenens C-serie tillsammans med landslaget. Från och med nu ska han kombinera idrott och studier i USA:s universitetsvärld.

Henri sökte från grundskolan till Leppävaaran lukio, eftersom det fanns en idrottslinje där. ”Jag utredde på förhand av gymnasiets idrottskoordinator Heikki Saloranta att jag som paraidrottare får träna ganska självständigt på ett sätt som passar mig, eftersom de inte har någon färdig verksamhet som lämpar sig för rörelsehindrade.” Henri bor i Esbo, och det är enkelt att ta sig hemifrån till gymnasiet.

”Det bästa med Leppävaaran lukio är de sakkunniga och trevliga lärarna samt andra personer som stöder gymnasiestudierna”, berömmer Henri. Hans bästa minnen från gymnasietiden är gymnasiets olika avslutningsfester och andra gemensamma evenemang.

Henri började spela rullstolsbasket när har var 9 år gammal, så han har varit del av grenen i nästan 11 år. ”Det bästa med grenen är farten, aktiviteten och lagspelet”, beskriver Henri.

Det var lätt att kombinera gymnasiestudier och idrott i Leppävaaran lukio. ”Jag fattade först under gymnasiets andra år beslutet att avlägga gymnasiet på fyra år, vilket möjliggjorde rikliga träningsmöjligheter under de två sista gymnasieåren. Ibland var det svårt under provveckorna när det fanns mycket att läsa och många prov, och samtidigt måste man träna eller delta i spel, men jag klarade det”, berättar Henri.

Henri nämner särskilt att det finns många olika idrotts- och motionsmöjligheter i Alberga idrottspark och bl.a. i Keran Hallit-området som snart ska rivas. ”Dessutom utnyttjade jag ofta kastturerna för min egen basketförening, Tapiolan Honka, i Honkahallen. Jag gick också ett par år på paradidrottsträning vid gymnasiet Mäkelänrinteen urheilulukio.”

Under gymnasieåren lärde sig Henri schemaläggning och lugn. ”I allmänhet går det bättre när man på förhand har planerat vad man ska göra och när. Då kan man också ta det lugnt och man behöver inte bli panikslagen över att inte åstadkomma någonting”, berättar Henri.

Henri tycker att det känns bra att bli student – fyra års arbete har avslutats. Nu kan han pusta ut en stund innan han går ”tillbaka till saltgruvorna i en lite annorlunda omgivning än vad han har blivit van vid hittills”.

På hösten inleder Henri kandidatstudier i datavetenskap vid Southwest Minnesota State University (SMSU) i delstaten Minnesota.

”Det är viktigt för idrottare att studera, eftersom idrottskarriären plötsligt kan ta slut. Då är det bra att vara beredd på livet efter idrotten. Dessutom är studierna en motvikt till idrotten”, påminner Henri.

Han åker naturligtvis till USA på grund av basket. Southwest Minnesota State Universitys (SMSU) rullstolsbasketlag placerade sig under denna säsong på tredje plats i universitetsserien med elva lag. Nästa säsong deltar också ett tolfte lag i serien. ”SMSU har varit uppåtgående och mitt mål är att hjälpa laget framåt i den mån det är möjligt. Seriens mästerskap eftersträvas efter en paus på flera decennier”, planerar Henri.

Henri berättar att rullstolsbasket har utvecklats i USA och att verksamheten där har en mycket större skala än till exempel i Finland (här finns endast 3 FM-serielag för närvarande). ”Träningsmöjligheterna är mycket goda och universitetet stöder idrottarnas vardag på alla möjliga sätt.”

Henris främsta mål för framtiden är att få spela professionell rullstolsbasket till exempel i Tyskland eller Spanien, men ”innan dess kunde man vinna mästerskapet i universitetsserien i USA åtminstone en gång”. I fråga om studierna är Henris plan att avlägga kandidatexamen under 4–5 år och sedan fundera på om det finns behov av att fortsätta med magisterexamen eller ta en paus från studierna om det finns möjlighet till en yrkeskarriär.

Henri har ett par råd till nuvarande eller blivande gymnasiestuderande: ”Lyssna och var aktiva på lektionerna. Njut av gymnasietiden!”

Avin Anwer blir student från gymnasiet Espoon yhteislyseo. Avin är entusiastiskt över att bli utexaminerad. ”Jag är mycket glad och tacksam för att jag snart blir student. Jag har jobbat hårt under gymnasietiden för att bli student. Jag är stolt över mig själv och allt jag har uppnått, säger Avin.

Avin fick goda resultat i studentskrivningarna. De goda resultaten krävde ansträngning och att lära sig av sina misstag. "Jag använde och provade olika studiemetoder. Jag utnyttjade lärdomarna från mina första studentskrivningar och försökte undvika fel i kommande skrivningar", berättar Avin. Hon strävade också efter att uppnå balans mellan studierna och det övriga livet.

Gymnasiet är en viktig tid i den ungas liv som lämnar många goda minnen. Avins bästa minnen är tiden som tillbringats med vänner samt de evenemang som gymnasiet ordnade för studerandena; till exempel julfester, kulturdagar, de gamlas dans, penkis. "Under evenemangen hade jag roligt och fick skapa många minnen." Det var också roligt att få vara tutor eftersom det var en ny och annorlunda upplevelse.

Espoon yhteislyseo får mycket beröm av Avin. "EYL:s lärare gör alltid sitt bästa för att hjälpa de studerande så mycket de kan, de bryr sig om de studerande och är alltid beredda att hjälpa och ge stöd", berättar Avin. Utöver de egentliga lektionerna ordnar gymnasiet verkstäder där de studerande kan få mer stöd i sina studier.

EYL bryr sig också om sina studerandes välbefinnande. ”Gymnasiet ordnar kontinuerligt evenemang där man får ha roligt och ta paus från studierna och stressen”, berättar Avin.

Under gymnasietiden blir den unga vuxen. Man minns tillbaka på mer än det man lärt sig på lektionerna. Avin lärde känna sig själv bättre och lita på sina egna förmågor. ”Under gymnasiet fick jag möjlighet att lära känna mig själv bättre och hitta mina egna styrkor. Jag lärde mig också att det är viktigt att tro på sig själv för att uppnå något", konstaterar Avin.

Efter gymnasiet tänker Avin fortsätta studera och har sökt in till Helsingfors universitet. "Jag tänker utveckla mig själv i en bättre riktning även med tanke på livet i allmänhet"

Avin råder nuvarande studerande att vara nyfikna och pröva på nya saker. ”Delta i evenemang och ha roligt”, säger Avin. Avin ger också rådet att inte stressa för mycket med skolgrejer och vitsord, men att ändå sköta studierna och studera flitigt. "Det är viktigt att komma ihåg att gymnasiet tar slut i något skede, så njut av varje ögonblick och skapa många oförglömliga minnen", avslutar Avin.

Anna Kalliola och Tapio Heikkola blir färdiga studenter från gymnasiet Haukilahden lukio. De fortsätter traditionen som mottagare av psykologiutmärkelsen Valiovastaaja vid Haukilahden lukio.

Studentexamen avslutar ett skede i livet. Känslan av att ta studenten är ”ganska jees” och avslappnad – det finns inte längre några skyldigheter kopplade till gymnasiet. Men ”Det känns inte som en så stor grej att bli student, eftersom det är så vanligt att man blir student nuförtiden”, konstaterar Anna och Tapio.

För många studenter är de gamlas dans eller penkis det bästa minnet från gymnasietiden. För Anna och Tapio är de bästa minnena en helt vanlig vardag i gymnasiet. ”De fina lärarnas lektioner har fastnat i minnet”, säger Anna. Ett av Tapios bästa gymnasieminnen är också abi-middagen då abiturienterna gick ut på restaurang tillsammans med gymnasiets personal.

Under gymnasietiden lär man sig mycket information, men man lär sig också saker om sig själv som människa. ”I gymnasiet lär man sig att lita på sig själv, sin egen grej, sina egna prioriteringar och uppnå det slutresultat man vill ha”, säger Anna. Tapio berättar att han lärt sig att se världen på ett mer mångfacetterat sätt.

Det är roligt på lektionerna – men framgång skapar press

I Haukilahden lukio har man varit framgångsrika i studentprovet i psykologi. Av dem som utexaminerades från Haukilahden lukio på våren skrev 27 studenter laudatur i ämnet (87 av studenterna skrev psykologi).

De bästa provskrivarna i psykologi vid Haukilahden lukio har fått ta emot den nationella Valiovastaaja-utmärkelsen. Psykologförbundet och Suomen psykologian opettajien yhdistys har tillsammans delat ut priser och stipendier till de abiturienter som klarat sig bäst i studentexamensprovet i psykologi sedan 1997.

Anna och Tapio fick ta emot utmärkelsen redan efter skrivningarna hösten 2024. De upplever att det är mycket tack vare deras lärare. Utan läraren Pia Kuntanen skulle ingendera kanske ens ha läst psykologi.

"Pia har en förmåga att plocka ut det väsentliga och lära ut rätt svarsteknik; vad som frågas efter och hur man ska svara", säger Tapio. Läraren Pia säger själv att hon nog kan berätta hur det lönar sig att svara, men att det är de studerande själva som gör jobbet.

”Det är roligt att vara på Pias lektioner, undervisningen är rolig och avslappnad”, säger Anna. Även studerande från andra gymnasier vill delta i Pias lektioner, det finns till exempel många som vill delta i repetitionskursen.

Den nästan legendariska psykologiläraren Pia själv säger att hon blev intresserad av psykologi tack vare en mycket bra ämneslärare vid gymnasiet Porin lyseo. Pia har undervisat i Haukilahden lukio sedan 2001 och i Esbo sedan 1992.

"Ungdomar är bäst. Jag tycker helt uppriktigt om ungdomar", säger Pia.

Gymnasiets framgång i psykologiskrivningarna påverkade också studierna och skapade press. "Jag är tävlingsinriktad och vill vinna", säger Tapio. Pia påminner om att misslyckanden alltid kan ske. "Då är jag ledsen för de studerandes skull."

Pia säger att hon tycker att det känns konstigt när rektorn förklarar de unga som studenter. ”När en ny grupp börjar funderar jag på hur jag ska bekanta mig med dessa ungdomar och hur jag ska börja arbeta. Men när gruppen är klar hoppas jag att jag skulle få arbeta med den abigruppen för alltid.”

Olika mellanår

Efter gymnasiet finns det dock inga psykologistudier i Annas och Tapios planer. Anna tänker ta ett mellanår efter gymnasiet. Då har hon tänkt arbeta, ha roligt och resa - resmålet är eventuellt olika länder i Asien. Efter mellanåret har Anna som mål att börja studera inom det tekniska området: "Där har man inte ens nytta av vitsordet i psykologi i betygsantagningen."

Tapio tillbringar sitt mellanår i armén. Han planerar att börja studera rättsvetenskap eller juridik.

Tapio råder dem som precis ska börja gymnasiet att undvika att använda mobilen under studierna: ”När man studerar lönar det sig att lägga bort telefonen och koncentrera sig. Jag är själv en normal ungdom med sociala medier osv., men jag använder dem på fritiden.” Han får medhåll från Anna: ”Jag och Tapio var några av de få som skrev anteckningar för hand. Det lönar sig att satsa på studierna från början.”

Eero Häkkinen och Tomas Rajaniemi blir studenter från Espoonlahden lukio, eller Jylla. Bådas bästa minne från gymnasieåren är att ha träffat nya människor och fått nya erfarenheter.

Att bli student känns inte så märkvärdigt för Eero eller Tomas. ”Som barn trodde man att det var märkvärdigt att bli student. Men nu, när man har väntat på det här i ett par månader efter skrivningarna, smyger sig utexamineringen på en”, konstaterar Tomas.

I Espoonlahden lukio betonas språk, vilket var orsaken till att Eero och Tomas sökte till detta gymnasium. Före gymnasiet var Eero särskilt intresserad av studier i kinesiska och ryska. De ungas kunskaper i tyska har dock fått särskild uppmärksamhet. Båda har lärt sig språket på en häpnadsväckande kort tid och skrivit eximia i det.

Under gymnasiets första år inledde Tomas studierna i kort tyska. Efter det första året fick han byta till lång tyska, eftersom han behärskade språket så bra. Eero hade däremot studerat tyska i lågstadiet, men där var det inte lika intressant och han kom ihåg bara några ord. ”Under abiåret övertalade Tomas mig att börja studera tyska. Så jag studerade det i ett år”, berättar Eero.

Eeros och Tomas språkkunskaper är mycket imponerande; utöver finska, svenska, engelska och tyska kan de ryska och kinesiska. Dessutom har Tomas studerat bl.a. franska, japanska och italienska. ”Jag skrev franskan, men upplever inte att jag kan det ordentligt”, tillägger Tomas.

Det hjälper att lära sig språket om man omger sig med det. ”Det är livsviktigt att exponeras för språket på ett mångsidigt sätt; man kan till exempel lyssna passivt på poddar. Jag tittade på sådana medier på nätet på tyska som jag annars hade kunnat se på engelska”, berättar Eero. Tomas berättar i sin tur att han lyssnade på tysk musik, eftersom han gillar musik. Tomas har också deltagit i gymnasiets reskurser, varvid han har fått använda språket i praktiken.

Gymnasiet har gjort Eero och Tomas självständiga och fått dem att växa upp. ”Gymnasiet har fått mig att mogna och fundera på mina egna verksamhetssätt ur olika synvinklar”, konstaterar Tomas.

Efter gymnasiet ska Eero studera ryska vid Helsingfors universitet. Tomas framtid är ännu lite öppen, men språkkunskaperna kan åtminstone öppna möjligheter att studera eller arbeta även utomlands: ”Om jag talar eller arbetar på ett annat språk utvidgas min tankevärld”, summerar Tomas fördelarna med språkkunskaper.

Eero och Tomas har ett par råd för nuvarande och blivande gymnasiestuderande. Eero uppmanar dem att först och främst studera just det som intresserar dem. ”Det lönar sig att prova olika kurser, allt som gymnasiet har att erbjuda”, säger Tomas.