Höstens 2024 studenternas tankar om studierna och gymnasiet

Felix Lowe tar studenten från gymnasiet Espoon yhteislyseo. Lärarna får mycket beröm av Felix. I framtidsplanerna finns studier vid ett universitet i Finland eller Storbritannien.

At ta studenten innebär en stor förändring. – Att bli klar är en lättnad, konstaterar Felix. Under hela studietiden har vardagen varit ganska likadan: från måndag till fredag skola och sedan läxor. – Nu är livet delvis i egna händer. Det finns inte bara en väg att gå, säger Felix.

Efter studentskrivningarna har Felix jobbat med att ta hand om sin 1-åriga kusin. Han har tidigare erfarenhet av att ta hand om sina syskon.

Felix gillade lärarna i Espoon yhteislyseo. – Särskilt lärarna i filosofi och historia var bra, trevliga och kunde undervisa, berömmer Felix. Han berättar att filosofilärarna i hög grad påverkade hur han trivdes med ämnet; man kunde bolla tankar bra med dem.

I gymnasiet var Felix favoritämnen filosofi och religion. Han kommer in till Helsingfors universitet med sitt betyg för att studera religionsvetenskap. Han planerar dock också att söka sig utomlands för att studera. Felix har också brittiskt medborgarskap och han skulle vara speciellt intresserad av King's College i London, men: – I London är bostädernas hyror mycket dyra.

Det stora antalet studerande vid Espoon yhteislyseo imponerade på Felix: – Jag har vänner från olika länder, kulturer och språk. Det har haft stor inverkan och varit mycket värdefullt.

Felix tycker också att de många internationella resorna är bra med EYL. Felix var i Berlin i utbyte i en vecka (därifrån kom studerande för utbyte till EYL) och i Norge på en resa (det lokala gymnasiet var en samarbetspartner, under resan bekantade man sig bl.a. med museer och den omgivande naturen): – I Norge klättrade vi i fyra timmar för att komma upp på ett klipputsprång. Det var en fantastisk utsikt därifrån, berättar Felix. Felix skulle ha velat åka på ännu fler utlandsresor, men tiden räckte inte till.

Det bästa minnet Felix har från gymnasiet är de gamlas dans. På förhand tänkte han att de inte skulle intressera honom: – Men den dagen var superrolig, säger Felix. Han minns också de första studentbetygen som någonting trevligt. Felix delade upp skrivningarna på tre tillfällen och skrev också om och höjde betygen.

Felix berättar att han inte på förhand hade en realistisk bild av studentprovet eller av gymnasiet överlag. Studentskrivningarna framställs ofta som något skrämmande, men Felix konstaterar att skrivningarna i praktiken inte är större än två kursprov.

Under gymnasieåren har han fått bättre klarhet i akademiska frågor. – Jag borde ha studerat mer, jag var för lat, konstaterar Felix ärligt. Han berättar att han undvek matematik fram till abiåret.

Alla lär sig inte genom att läsa och göra läxor. Felix säger att han alltid varit dålig på att göra läxor. Däremot har han gjort klart sina uppgifter under lektionen. – Ofta blir man dömd om man inte läser. Jag lärde mig ändå genom att lyssna och diskutera under lektionerna.

Till dem som är på väg till gymnasiet och yngre studerande ger Felix rådet att tidigt ta reda på vilken studiemetod som passar en bäst. – Det lönar sig att sova ordentligt och inte komma hungrig till skolan, så lär man sig bättre, säger Felix.

Musikgymnasiet Tapiolan musiikkilukio har enligt Virva Mutikainen skapat utmärkta ramar för en personlig gymnasiestig.

Virva Mutikainen är en av dem som tar studenten från musikgymnasiet Tapiolan musiikkilukio i höst. – Det känns lite vemodigt att lämna en viktig gemenskap där jag fått tillbringa händelserika tre och ett halvt år.

Just musikgymnasiet var slutligen ett naturligt val för Virva efter att ha tvekat i ansökningsskedet. Hon har gått i samma byggnad i högstadiet i musikklassen i Tapiolan koulu och spelat violin sedan förskoleåldern vid Esbo musikinstitut. Redan i högstadiet fick Virva se musikgymnasiets evenemang och konserter, och hennes två äldre bröder som är alumner från gymnasiet har prisat den goda stämningen som råder där.

Enligt Virva visade sig förhandsinformationen om den varma atmosfären stämma väl. För eleven framstår Tapiolan lukio som ett relativt litet gymnasium där alla lär känna varandra under kurserna. Särskilt musikgymnasieeleverna får bekanta sig väl med sin styrgrupp tack vare intensiva musikproduktioner och ett gemensamt intresse som skapar samhörighet.

Virva anser att det bästa med Tapiolan lukio är människorna. – Lärarna arbetar aktivt för att eleverna ska få delta i allt möjligt. De ordnar exempelvis teater- och konsertbesök som en del av sin mångsidiga undervisning, berättar Virva. Som exempel nämner hon sin storebrors bandkurs under coronatiden. För att genomföra kursen ordnade musikläraren det så att eleverna fick låna gymnasiets instrument. Tack vare detta kunde bandkursen genomföras hemma i familjen Mutikainens källare, trots distansstudier.

Virva säger att hon är oerhört tacksam över hur många slags aktiviteter hon har fått delta i under sina gymnasieår: – Jag har till exempel deltagit i studerandekårens styrelse, i arbetet i gymnasiets ledningsgrupp, som chefredaktör för vår tidning Vitsanen, som en av manusförfattarna till abimusikalen, fått delta i olika besök och fått gratis konsert- och teaterbiljetter, säger Virva med andan i halsen. Lärarna har mycket att ordna utöver allt sitt dagliga undervisningsarbete!

Utöver det mångsidiga kursinnehållet lärde sig Virva i gymnasiet att våga ta tag i de möjligheter som erbjöds. Även om de ibland kräver extra arbete, öppnar de nya dörrar och ger nya lärdomar. I Tapiolan lukio har den studerande dessutom goda möjligheter att påverka. – Jag har fått ge min åsikt och fört många intressanta diskussioner efter lektionerna.

Till Virvas favoritämnen i gymnasiet hörde till exempel biologi och geografi. Hon njöt särskilt mycket av skolspecifika valfria kurser som ordnas av lärarna. – Som en del av dem ordnades teater- och museibesök samt mångsidiga uppgifter om intressanta ämnen, berättar Virva. Hon berömmer till exempel den svenskspråkiga skrivkursen där läraren gav personlig respons på föregående timmes uppgift under varje lektion. Fältkursen om Östersjön, det vill säga veckoslutet på Tvärminne forskningsstation vid Hangö udd, gjorde också ett starkt intryck.

Skrivandet har alltid stått Virva mycket nära. Utöver att vara huvudredaktör för gymnasiets egen tidning har hon nått framgång i skrivtävlingar. Förra hösten var hon en av de fem bästa i Äidinkielen opettajain liittos tävling Pikku Finlandia med en essä som dryftar Gustave Flauberts roman Fru Bovary och reflekterar nutiden. Som pris fick Virva ett diplom och fjolårets Finlandia-vinnarverk. I höst fick hon ett hedersomnämnande i skrivtävlingen Nuoret, konfliktit & rauha (Unga, konflikter och fred), som ordnades av webbmedierna The Ulkopolitist och Finlands FN-ungdom.

Varken skrivande eller musik kommer att bli ett yrke för Virva. Den nya studentens framtidsplaner är ännu öppna, men just nu har hon för avsikt att söka till Helsingfors universitet för att studera biologi eller geografi. Violinspelandet tänker hon fortsätta med som en viktig hobby. – Det skulle vara trevligt om skrivandet skulle ingå i min arbetsbeskrivning i framtiden, eftersom det är ett naturligt sätt för mig att kommunicera. Under gymnasietiden har jag fått öva och utnyttja skrivande i olika sammanhang.

Virva avlade gymnasiet på 3,5 år och delade upp proven på tre skrivtillfällen. Det är vanligt för elever vid musikgymnasiet som har mycket musikstudier samt tillhörande projekt och evenemang. Virva är tämligen nöjd med sitt studentbetyg; 5 laudatur och 2 eximia (även om hon gärna hade sett att den ena eximian också blivit laudatur). – När jag läste till studentskrivningarna hittade jag helt nya saker i det innehåll som vi redan en gång läst under kurserna, och genom att intensivt repetera lärokurser som delats in i olika kurser började helheterna framträda tydligare, berättar Virva.

Till nuvarande gymnasieelever eller de som ska börja gymnasiet ger Virva rådet att förhålla sig nyfiket och flexibelt till både studierna och valen i anslutning till dem. – Var öppen och ta vara på olika möjligheter. Man behöver inte göra gymnasiet till något större än livet och olika människor får olika erfarenheter av gymnasiet, summerar hon.

Vid gymnasiet Otaniemen lukio i Otnäs finns förutom en allmän linje samt ett matematik- och naturvetenskapsgymnasium även en linje för teater och media. Hösten 2024 utexamineras 46 nya studenter från hela gymnasiet, varav 12 från linjen för teater och media. Bland dem finns Kanerva Koli, Niko Teperi och Jenny Hilo.

Kanerva, Niko och Jenny känner lättnad över att ta studenten. Höstens studenter blickar framåt. – Det är skönt att 3,5 år av arbete är över. Det var mycket att göra, konstaterar Kanerva. 
– På sätt och vis känns tiden väldigt kort och på sätt och vis väldigt lång. Nu går vi vidare i livet, funderar Niko.
Jenny är på samma linje: – Det känns befriande att äntligen vara klar med gymnasiet. Och det känns som om jag är redo att gå vidare. Jag har utvecklats och vuxit mycket som människa under gymnasieåren.
Framtiden väcker också funderingar: – Vad ska jag göra härnäst? Ska jag fortsätta studera? 
Niko påminner om att deras årskurs var den första som omfattades av den nya läropliktslagen och som var ”tvungna" att söka till andra stadiet.

Niko och Kanerva var intresserade av teater redan i grundskoleåldern. Otaniemen lukio var det främsta valet för Kanerva, eftersom det låg nära hemmet och produktionerna på teater- och medielinjens webbplats såg intressanta ut. Kanerva hade redan i grundskoleåldern bekantat sig med teater på ungdomsteatern i Veikkola. – Där jobbade vi dock inte med ljus- eller ljudteknik, så jag visste inte att jag kunde uttrycka mig också bakom scenen, berättar Kanerva.

Niko har också en lång teaterbakgrund, men han hade inte heller särskilt mycket erfarenhet av mediebranschen. Niko har varit med i Teater Hyökyvuoris verksamhet ända sedan han var liten och på högstadiet även vid deras sommarteater.

Även Jennys val påverkades av att Otnäs låg så nära. Jenny blev intresserad av att göra film i högstadieåldern. Hon tog ett stort mentalt kliv och sökte från den svenskspråkiga grundläggande utbildningen till ett finskspråkigt gymnasium. – Finska är ändå mitt andra modersmål, men till en början förstod jag inte allt på lektionerna i fysik, berättar Jenny.

Till skillnad från de andra hade Jenny ingen erfarenhet av teater och hon upplevde inte att hon var en "teatertyp" när hon kom till Otaniemen lukio. Hon säger att hon led av scenskräck. – Jag tänkte att teatern inte är för mig, men jag gillar den väldigt mycket.

Niko anser att det bästa med Otaniemen lukio är dess mångsidighet. – Det är Esbos största gymnasium. Förutom teater och media finns där också mycket annat – det är också ett naturvetenskapsforum, konstaterar Niko. – Vi har rymts bra under samma tak, tillägger Kanerva.

Jenny gillar det stora utbudet av konstämnen i Otaniemen lukio. Jenny tycker att det bästa med Otaniemen lukio är att det är ett stort gymnasium, men ändå med en stark gemenskap. – Det är lätt att hitta kompisar.

Kanerva anser att det bästa med Otaniemen lukio varit att hon kunnat uttrycka sig med hjälp av teater och medier; även med hjälp av ljud och bild samt till exempel genom att regissera. Niko berättar att han till exempel har kunnat bege sig ut för att fota mitt under dagen. – Teme-timmarna är mer avslappnade än till exempel matematiktimmarna, säger Kanerva. – På teater- och medielektionerna, dvs. temelektionerna, har man fått vara tokig i teater, och matematikens logiska aspekter har varit motsatser till det. Gymnasiets duktiga lärare har på ett positivt sätt bidragit till att det också är roligt att vara där under matematiklektionerna, summerar Niko.

Från teater- och mediestudierna kommer Kanerva och Niko särskilt ihåg fiktionskursen (där man skrev manus och filmade), redigerings- och animeringskurserna, grunderna i teaterarbete samt kursen i regi.

Kanervas bästa gymnasieminne är de gamlas dans. – Jag gillade att dansa och öva.

Nikos bästa gymnasieminne är i sin tur kursen i presentationsteknik, där man fick bekanta sig ordentligt med gymnasiets presentationsteknik.

Olika evenemang som ordnades under och utanför gymnasietiden är Jennys bästa gymnasieminne. Det stora teaterprojektet Under ytan som ordnades av hela årskursen under andra året var också oförglömligt för alla. Den drog igång i slutet av november och föreställningarna hölls i månadsskiftet april–maj. Hela projektet, börjande från manus, gjordes av studerandena. Jenny var assisterande regissör i produktionen. Kanerva var i sin tur med och skrev manus och spelade en av huvudrollerna. Niko fungerade som ljudtekniker och var också scenograf.

Niko och Kanerva planerar inte att i framtiden arbeta inom teater- och mediebranschen. Niko har med sitt betyg blivit antagen att studera el- och automationsteknologi. I fortsättningen gör han ljudteknik endast på hobbybasis vid Teater Hyökyvuori.

Kanervas framtidsplaner är fortfarande något öppna, men kommunikation kunde vara ett intressant område. Hon hoppas däremot att kunna arbeta med redigering i sitt framtida arbete – helt tänker hon alltså inte heller överge branschen. – Media och redigeringen ligger mig varmt om hjärtat, konstaterar Kanerva.

Jenny skulle däremot vara intresserad av fortsatta studier i filmregi. Hon har tänkt söka till Aalto-universitetet och/eller Metropolia. Man kommer inte in i branschen med betyg, utan långa inträdesprov och förhandsuppgifter väntar. Om man gått Otaniemen lukio kan man däremot inleda arbetet lugnare än många andra: – I fjol hade vi en bra förberedelsekurs inom konstbranschen, berömmer Jenny. Jenny avlade ändå sitt studentprov väl för att vid behov kunna söka till andra branscher genom betygsantagning.

Niko hade nytta av sin teatererfarenhet i studentskrivningarna. – Jag var inte nervös och stressad eftersom jag lärt mig hantera sådant, konstaterar Niko.

Jenny är också själv nöjd med resultaten från studentproven. Hon kände sig inte heller nervös. – De var lite som andra prov, bara längre.

– Jag fick också en bra känsla av skrivningarna. Jag stressade inte så mycket när jag hade gjort något för saken. Det lönar sig att tänka lite mindre på proven och studentproven och inte stressa, säger Kanerva.

Råd från de erfarna

Till yngre gymnasieelever eller de som ska börja gymnasiet ger Jenny, Niko och Kanerva rådet att välja sådana ämnen och aktiviteter som intresserar dem, och inte låta sig påverkas av grupptryck. Om vissa ämnen intresserar mindre behöver de inte genomföras med samma passion, konstaterar Kanerva. Alla känner till trycket att redan under det första året välja de ämnen som man tänker skriva, för att komma in på ämnets kurser.

Niko och Kanerva uppmuntrar också till att vara social. – Gå modigt och prata med andra, så får du vänner.