Rivningen av det gamla skolhuset för Pohjois-Tapiolan koulu fungerade som en plattform för försök med återanvändning

Det gamla skolhuset för Pohjois-Tapiolan koulu på Smedsvägen revs i fjol. I samband med rivningen prövade vi på mer hållbara verksamhetssätt. Försäljningen av fasta möbler samt lösgöring och rengöring av hela tegelstenar lyckades bra och banade väg framåt.

Byggande och rivning orsakar mer än 30 procent av de globala utsläppen av växthusgaser. Samtidigt talas det om resursbrist och betoning av självförsörjning. Materialen i de byggnader som rivs återvinns redan mycket effektivt, men rivningen och återanvändningen av byggprodukter i reparations- och nybyggnadsobjekt befinner sig fortfarande i ett tidigt skede i Finland. Ökad återanvändning kräver i regel inte stora investeringar. Det kräver närmast att man lär sig nytt och ändrar de nuvarande planeringsprocesserna. Med hjälp av pilotförsöken kan man testa nya verksamhetssätt med låg tröskel och samla in lärdomar för att etablera och utvidga verksamheten inom cirkulär ekonomi.

Esbo stad ville pilottesta återanvändning i ett lämpligt rivningsobjekt våren 2025. Det gamla skolhuset för Pohjois-Tapiolan koulu, som byggdes år 1964, skulle rivas på grund av skolans ökade utrymmesbehov och skolhusets höga reparationskostnader och valdes ut till objekt för pilotprojektet.

Samarbetspartner i försöket är yrkeshögskolan Metropolia, Spolia Design Oy, som är specialiserad på återanvändning av byggprodukter, Risain Oy, som främjar återanvändning, samt rivningsentreprenören Purkupiha Oy.

Vi testade för första gången i vårt eget rivningsobjekt att ta loss och rengöra hela fasadtegelstenar och att sälja fasta möbler till externa aktörer för fortsatt användning. Erfarenheterna av båda metoderna är goda.

Arbetet inleddes med en inventering av återanvändning. Sommarjobbare på staden räknade ut antalet tegelstenar på fasaden. Ett parti tegel levererades först till undersökning, där de konstaterades vara av god kvalitet för återanvändning. Efter det rengjorde Spolia Design Oy:s proffs på plats en överenskommen mängd tegel av de tegel som  Purkupiha Oy rivit utan att de gått sönder. Nu är de prydligt förpackade i ett förråd och väntar på ett lämpligt reparations- eller byggnadsprojekt som staden ska genomföra.

Det är redan etablerad praxis att staden återanvänder lösa möbler. Staden reparerar och återanvänder 2 000 möbler per år i andra enheter. I fråga om fasta möbler är situationen åtminstone ännu en annan, och möbler har tidigare sålts externt endast sporadiskt.

I Pohjois-Tapiolan koulu gjorde företaget Risain först en inventering av fastighetens möbler tillsammans med studerande från Metropolia. Användbara byggprodukter lades ut till försäljning med annonser på den offentliga sektorns webbauktion Kiertonet. Produkterna gick åt bra och köparna hämtade dem själva från skolan på avtalade avhämtningsdagar. Begagnade saker såldes till både kontor, hem och stugor.

Läs mer om erfarenheterna från pilotförsöket i Norra Hagalund i vår sommarjobbares blogginlägg.

Ett av pilotförsökets mål var att samla information om fördelarna med återanvändning. Pilotförsöket genomfördes i snabb takt innan rivningsarbetet inleddes, och resultaten i förhållande till det är goda. Det är tydligt att köparna var intresserade av skolans lösöre och byggnadsdelar.

”Vi skaffar oss erfarenhet och lär oss inför framtiden”, sammanfattade konstruktionschefen Vesa Pyy från affärsverket Esbo lokaler redan på det gemensamma inledningsmötet.

Utan stadens initiativ och det effektiva samarbetet hade de välbehållna mellandörrarna, klädhängarna och den fasta inredningen, utrustningen i gymnastiksalen samt matsalens och kökets möbler hamnat i materialåtervinningen som en del av rivningsentreprenaden.

Enligt Risains rapport uppgick pilotförsökets positiva klimathandavtryck – det vill säga de utsläpp som undveks genom försäljningen av möblerna – till över 30  000 kilogram kolekvivalenter. Denna siffra omfattar inte möbler som staden återanvände internt innan möblerna sattes ut till offentlig försäljning. Försäljningen av fasta möbler har förvånansvärt stor inverkning, eftersom de i typiska fall är mer komplicerade, tyngre och mer värdefulla än lösa möbler (till exempel köksapparater eller tunga, ljudisolerande mellandörrar).

Det positiva klimathandavtrycket från återanvändningen av fasta möbler i pilotförsöket är större än tre finländares årliga klimatavtryck sammanlagt. Siffran kan jämföras med de årliga utsläppen från mer än nio eluppvärmda egnahemshus eller 376 000 kilometer som körts med en personbil (det vill säga ungefär lika långt som det är från jorden till månen). Ungefär lika stora utsläpp skulle också uppstå från fem tur- och returflygningar till New York.

Närmare information om planeringen och genomförandet, det kommersiella perspektivet och beräkningen av klimatpåverkan (klimathandavtryck) finns i den bifogade slutrapporten.

Också utsläppen från återanvändning av tegelstenar är betydande. I en byggnad av skolhusets storlek används cirka 60 000 tegelstenar. Om till exempel hälften av dessa kunde återanvändas skulle man spara nästan 15 ton koldioxidutsläpp. Denna siffra motsvarar ungefär ett och ett halvt års elförbrukning i ett medelstort hushåll eller en bilresa två varv runt hela jorden. I försöket rengjordes drygt 5 000 tegelstenar, och med de utsläppsbesparingar som deras återanvändning ger skulle man kunna flyga till New York och sedan köra vidare tvärs över Nordamerika till Los Angeles. 

Återanvändning av möbler har också positiva effekter på kostnader. Enligt en uppskattning skulle de avfallskostnader som undveks genom återanvändningen av möblerna ha uppgått till cirka 500–2 000 euro, beroende på hur noggrant avfallet skulle ha sorterats. De sålda möblerna gav inkomster på cirka 7 000 euro. När försäljningen sköts som en tjänst fördelas tjänstens pris, kostnadsnyttorna och intäkterna mellan de olika aktörerna enligt vad som avtalats. Ju tidigare man kommer igång med planeringen och försäljningen, desto säkrare är det att produkterna kan säljas till ett bra pris.

Återanvända produkter har också ett känslomässigt värde. Köparna uppskattade produkternas historia och bland köparna fanns också före detta elever från Pohjois-Tapiolan koulu. 

Skolfastigheten som väntade på rivning hade under årens lopp utsatts för vandalism, och samma fenomen fortsatte under pilotförsöket. Lyckligtvis var skolans möbler i huvudsak i gott skick, trots att obehöriga personer hade tagit sig in i byggnaden. Det tomma skolhuset användes hela tiden av fastighetsskötselns personal, vilket i sig bidrog till att minska skadegörelsen.

Ett antal affärer med begagnade produkter var tvungna att backas eftersom produkten hade söndrats eller förstörts före försäljningen. Den offentliga försäljningstiden försökte man också hålla så kort som möjligt på grund av risken för skadegörelse.

Tegelstenar som hade klottrats med graffiti kastades. Det skulle ha varit alldeles för tidskrävande att rengöra dem. Som tur fanns det endast få av dem.

Pilotförsöken med den gamla skolan Pohjois-Tapiolan koulu visade att återanvändning är lönsam inte bara med tanke på miljön utan också med tanke på ekonomiska och sociala värden. En mer etablerad användning kräver uppmuntrande exempel på liknande försök. Det finns också några praktiska utmaningar att lösa.

Oftast hamnar rivna tegelstenar fortfarande bland byggavfallet i Finland. Det finns dock stor potential för återanvändning, och det skulle finnas efterfrågan på tegelstenarna bara priset kunde göras mer konkurrenskraftigt jämfört med nya tegelstenar.

Återanvändningen av tegelstenar är ännu inte tillräckligt effektiv. Tegelstenarna togs loss med en gripklo som är avsedd för normalt rivningsarbete. Det går snabbt att ta loss teglen, men ungefär hälften av dem går sönder när de faller. I den gripklo som är avsedd för att ta loss tegelstenarna hela kunde den ena sidan till exempel vara rak, och sidorna kunde vara slutna för att förhindra att tegelstenarna faller ut. Att tegelstenarna går sönder är inte bara ett problem på grund av svinnet, utan ökar också arbetstiden för att sortera tegelstenarna. I försöket kläcktes också flera idéer om att påskynda själva rengöringen genom olika lösningar i anslutning till arbetsordningen och utrustningen av rengöringspunkten. Mer information om genomförandet av pilotprojektet för återanvändning av tegelstenar finns i slutrapporten i slutet av artikeln.

Den största utmaningen vid återanvändningen av möbler var tidsplanen. På grund av pilotprojektets korta tidtabell fanns det endast lite tid för kommunikation och marknadsföring. Försäljningsresultatet blev på så sätt svagare än i idealfallet, och en del missade kanske sitt livs bästa fynd.  I fortsättningen lönar det sig att göra kartläggningar av återanvändning och sälja möbler redan i det skede då verksamheten i lokalen upphör.

”Det lönar sig i fortsättningen att genomföra återanvändning i god tid före upphandling av rivningsarbetet. Då skulle det också finnas bättre tid för att hitta nya användningsplatser inom staden”, säger Sirpa Rivinoja från Risain Oy.

Nytt i processen är också behovet av nya samarbetspartner. Traditionellt sett är rivningen rätt enkel efter att rivningstillstånd har godkänts och arbetet beställs av ett rivningsföretag i enlighet med det gällande ramavtalet. Nu inkluderades också företag inom återanvändning och studerande i samarbetet. I fortsättningen ska de nya kraven beaktas vid upphandling och rivningsplanering.

TVi genomför pilotförsök med återanvändning som påskyndas av det gemensamma projektet Kiertotalot mellan kommunerna i huvudstadsregionen och Helsingforsregionens miljötjänster. Under våren 2026 utvecklar vi tillsammans med experter från affärsverket verksamhetsmodeller för återanvändning av bärande konstruktioner och skapar under de närmaste åren en typbyggnad av byggnadsdelar som lämpar sig för återanvändning, som lämpar sig till exempel för utomhusbyggnader i daghem eller skolor. Resultaten av dessa pilotförsök publiceras i början av hösten.