Barnkultur och kulturpedagogik blomstrar i Esbo

Barnkulturens ställning i Esbo är så stark att den kan betraktas som en av stadens attraktionsfaktorer. Detta anser åtminstone Elina Harlas, specialsakkunnig med ansvar för kulturpedagogik och kulturellt innehåll på andra stadiet, samt Johanna Kallioaho, produktionschef för barnkulturcentret Aurora.

Verksamhetsmodellen för kulturpedagogik inom den grundläggande utbildningen i Esbo har varit i bruk i sin nuvarande form sedan år 2008, och har väckt intresse även i andra städer. Särskilt sättet att upphandla kulturtjänster för barn och unga intresserar på andra håll.

– Vi besöker andra städer för att sprida information om Esbo stads modell och berätta om ämnet vid seminarier och evenemang, till exempel på Nylands förbunds kulturmarknad, säger Harlas.

Enligt Harlas och Kallioaho finns det flera orsaker till att barnkulturens ställning är så stark just i Esbo.

– Till exempel stadens aktiva kulturfält, där det finns många aktörer inom barnkulturen, har säkerligen en inverkan. Och naturligtvis har Esbo stad alltid profilerat sig som en familjevänlig stad. Nu har barn och familjer också satts i centrum för stadens strategi, vilket är verkligt fint, säger Harlas och Kallioaho.

Kallioaho och Harlas definierar barnkultur som yrkesmässigt genomförd verksamhet som ger barn och unga en grund för hur man kan uppleva kultur och konst samt för att växa upp med dem. Deltagande och upplevelser är viktiga faktorer i barnkulturen. Barnen tas med i skapandet av kultur i stället för att bara ta emot kultur.

– Vi har som utgångspunkt för kulturpedagogiken att alltid när det är möjligt aktivera barnen och låta dem delta. Verksamheten utgår från barns och ungas behov, och först därefter funderar man på andra konst- och kulturaspekter.

– Det är naturligtvis inte precis alltid möjligt att själv delta. I barnkulturcentret Aurora och stadens andra kulturhus ordnas många musikevenemang och föreställningar där man på vanligt sätt njuter av programmet från en läktare. Man kan ändå leva sig in och delta i föreställningen till exempel genom att dansa vid sin sittplats, vilket barnen naturligt brukar göra, tillägger Kallioaho.

Hur syns kulturpedagogiken i vardagen för barn och unga i Esbo?

– I alla stadens egna daghem genomför vi tillsammans med stadens småbarnspedagogik en verksamhetsmodell som för ut konstpedagogik till barnen och det utbildningsinnehåll som anknyter till konstpedagogik till fostrarna. Det finns cirka 160 sådana i Esbo. I praktiken innebär det att yrkespersoner inom olika konstgrenar besöker varje daghem under hösten och våren.

– På så sätt kan vi förankra konstens metoder och verksamhetssätt i daghemmens vardag i stället för att besöken skulle förbli lösryckta, säger hon.

För skolorna finns det en utvald kulturbricka med innehåll och konstnärliga grenar som lämpar sig för olika årskurser, och som lärarna kan välja bland för att skapa helheter som stöder undervisningen. Till exempel allt innehåll i kulturhusen som är avsett för enheterna inom småbarnspedagogik är kopplat till Esbo stads plan för småbarnspedagogik.

– Tillsammans med upphandlingscentralen har vi skapat ett leverantörsregister, från vilket vi genom en anbudsförfrågan ber om innehåll till kulturbrickan från så många representanter för olika konstgrenar som möjligt Dessutom ska skolelever i olika åldrar beaktas. Samma program lockar inte nödvändigtvis både elever i årskurs 3 och elever i årskurs 7–9, så det är viktigt att utbudet är anpassat efter ålder och att ingen blir uttråkad, säger Harlas och Kallioaho.

Kulturpedagogik har genomförts så att evenemang och föreställningar för daghemsbarn ordnas i daghemmen, medan skoleleverna oftare gör besök till kulturobjekt.

– Alla förstår säkerligen att det är svårt att resa med kollektivtrafik med 3–5-åringar, så det är enklare att ordna föreställningarna i daghemmen, säger Harlas.

Om grupperna ändå vill göra en kulturutflykt, erbjuder både barnkulturcentret Aurora och de andra kulturhusen i Esbo program för daghemsbarnen på olika håll i Esbo.

– Det finns också egna programinnehåll för bebisar och småbarn som är hemma, anpassade till deras utvecklingsfas, såsom färgbad för bebisar eller målarstudior för småbarn, samt milda föreställningar som är avsedda enbart för de allra minsta, påpekar Kallioaho.

– Sedan, när man besöker till exempel teatrar, museer och kulturcentrum med lite äldre barn, kan man också lära dem om hur man konsumerar kultur. Man kan till exempel berätta hur man beter sig på kulturföreställningar och hur olika kulturlokaler ser ut, vad en garderob är på en teater och så vidare, säger Harlas.

– När vi utredde kulturpedagogikens verkningsfullhet genom att intervjua lärare och elever, gav lärarna respons om att kulturpedagogik är viktigt även ur ett jämlikhetsperspektiv, eftersom alla barn och unga inte nödvändigtvis har möjlighet att besöka museer eller teatrar på fritiden. Därför är det bra att de får den upplevelsen som en del av skoldagen, säger hon.

– När ett barn väl har besökt ett museum, WeeGee eller en teater, kan hen också fungera som ett slags budbärare för oss och komma tillbaka med sin familj när hen redan har fått upplevelsen, säger Kallioaho.

Både Harlas och Kallioaho anser att barnkulturen har en stark framtid i Esbo.

– Espoo är barnens och ungdomarnas huvudstad, och i Espoo-berättelsen betonas vikten av smidiga vardagsrutiner och välmående för barn och unga. Esbo stad vill nog även i fortsättningen satsa på kulturpedagogik och barnkultur. Särskilt eftersom staden har en stark barnfamiljsvänlig image, säger de.

– Det finns många aktörer och idéer, så möjligheterna är obegränsade. Endast fantasin sätter gränser, säger Kallioaho.

Kulturpedagogik samt kultur- och konstupplevelser på fritiden är naturligtvis en viktig resurs också för barn och unga själva. Harlas och Kallioaho anser att de inte bara erbjuder framtidstro och kreativitet utan också färdigheter inför arbetslivet.

– Man förstår ofta inte att konst och kultur utvecklar kreativiteten och förmågan att se saker på olika sätt. Framgångsrika företag satsar ju på kreativitet, och att tänka utanför ramarna kan vara den faktor som skiljer dem från andra företag, säger Harlas.

– Det kan också hända att kulturpedagogik i framtiden till och med ger de unga i Esbo fördelar i studentproven, när färdighets- och konstämnen tas med i proven.

Kulttuurikasvatustoiminta on toteutettu siten, että päiväkoti-ikäisillä tapahtumat ja esitykset tuodaan lasten luo, kun taas koululaiset vierailevat enemmän kulttuurikohteissa.

–Jokainen ymmärtää, että 3–5-vuotiaiden lasten kanssa on hankala lähteä julkisilla liikenteeseen, joten taidekasvatus on helpompaa tuoda heidän luokseen, Harlas toteaa.

Jos ryhmät kuitenkin haluavat lähteä kulttuuriretkelle, on päiväkoti-ikäisille tarjolla ohjelmaa niin Aurorassa kuin muissa kulttuuritaloissa eri puolilla Espoota.

–Niissä on tarjolla myös kotona oleville vauvoille ja taaperoille omia, näiden kehityskauteen soveltuvia ohjelmasisältöjä, kuten vauvojen värikylvyt tai taaperoiden maalausstudiot sekä vain pienimmille asiakkaille suunnatut lempeät esitykset, Kallioaho huomauttaa.

–Ja sitten, kun hiukan isompien lasten kanssa päästään käymään esimerkiksi teattereissa, museoissa ja kulttuurikeskuksissa, liittyy siihen myös kulttuurin kuluttamiseen liittyvää kasvatusta. Miten kulttuuriesityksissä toimitaan millaisia erilaiset kulttuuritilat ovat, mikä on narikka ja niin edespäin, Harlas jatkaa.

–Kun selvitimme kulttuurikasvatuksen vaikuttavuutta haastattelemalla opettajia ja oppilaita, niin juuri opettajilta tuli palautetta, että kulttuurikasvatus on tärkeää myös yhdenvertaisuuden näkökulmasta, koska kaikki lapset ja nuoret eivät välttämättä syystä tai toisesta käy vapaa-ajalla museossa tai teatterissa. Siksi on hyvä, että he saavat sen elämyksen osana koulupäivää, hän kertoo.

–Ja kun lapsi on kerran päässyt museoon, WeeGeelle tai teatteriesitykseen, hän voi myös toimia meidän sanansaattajanamme ja tulla uudestaan perheensä kanssa, kun on jo saanut sen kokemuksen, Kallioaho muistuttaa.

Sekä Harlas että Kallioaho näkevät lastenkulttuurin tulevaisuuden Espoossa vahvana.

– Espoo on lasten ja nuorten pääkaupunki ja Espoo-tarinassa korostetaan lasten ja nuorten arjen sujuvuuden ja hyvinvoinnin tärkeyttä. Tämä antaa erittäin hyvän pohjan rakentaa entistä vahvempaa kulttuurikasvatusta ja lastenkulttuuria ja sitä kautta erottautua lapsiystävällisenä kaupunkina, he pohtivat.

–Ja kun tekijöitä ja ideoita riittää, niin mahdollisuuksia on vaikka mihin. Taivas on rajana, Kallioaho toteaa.

Kulttuurikasvatus sekä kulttuurin ja taiteen kokemukset vapaa-ajalla ovat tietysti tärkeä voimavara myös lapsille ja nuorille itselleen. Harlas ja Kallioaho näkevät niiden tarjoavan paitsi tulevaisuudenuskoa ja luovuusajattelua, myös valmiuksia työelämään.

–Usein ei ymmärretä sitä, että taide ja kulttuuri kehittää luovuutta ja kykyä nähdä asioita eri tavalla. Menestyneet yrityksethän panostavat luovuuteen, ja vähän sellainen out of the box -tyyppinen ajattelu voi olla se tekijä, joka erottaa ne muista, Harlas täsmentää.

–Ja voi olla, että kulttuurikasvatus tarjoaa espoolaiselle nuorille tulevaisuudessa jopa etulyöntiaseman, kun taito- ja taideaineet tuodaan osaksi ylioppilaskirjoituksia, hän vielä vinkkaa.