Skulptören Pekka Jylhä lyfter fram aktuella teman i sina verk

Bildkonstnären Pekka Jylhä har målat sedan han var liten. I barndomslandskapet Toholampi i Österbotten brukade han måla och teckna med grannpojken. Han ritade också människor i en affär, vilket gav honom positiv respons och även lite pengar.

Det egentliga konstnärslivet fick dock sin början som en följd av en uppskakande händelse i Jylhäs barndom.

– När jag var nio dog min mamma av en hjärnblödning i sin gungstol när jag kom hem från skolan. Döden gjorde mig till konstnär – jag byggde en gungstol som rör sig av sig själv i början av min karriär. Den finns nu i Vanda stads konstsamlingar, säger Jylhä.

I konstgymnasiet Savonlinnan taidelukio hittade han likasinnade vänner. Efter det fortsatte han sina studier i Konstindustriella högskolan och Bildkonstakademin. Antagningsprovet till Bildkonstakademin har blivit ett tydligt minne, eftersom Jylhä var en av de tre som antogs. Slutligen fortsatte han till Royal Arts Academy i Stockholm.

– I Sverige var man före sin tid, och där fick min karriär som skulptör sin början. Jag har hållit på med skulptering i åtminstone 40 år och har fått göra många utställningar och offentliga verk. I Stockholm rådde också en internationell anda, minns Jylhä sin studietid.

De mest kända av Jylhäs verk är Urho Kekkonens minnesmärke från år 2000 nära Finlandiahuset i Helsingfors.

– Urho Kekkonens minnesmärke gav mig trovärdighet – det valdes av en internationell jury enbart på basis av en modell som gjorts på papper. Valet gjordes i ett dåligt upplyst skyddsrum, och förslaget hade en bra egen belysning, minns Jylhä med ett leende.

Ett oförglömligt verk har också varit den gyllene hjorten vid motorvägen i Siilijärvi. Hjortskulpturen syns på 20 meters höjd för ett stort antal bilister som passerar, och ofta kontaktar de Jylhä efter att ha sett verket.   

Jylhä berättar att han blir inspirerad av rörande händelser i vardagen.

– Genom mina verk vill jag på något sätt delta i samhällsdebatten, och jag gör det ganska spontant. Men det finns alltid någon som tar illa upp. Jag begränsar mig ändå inte, säger Jylhä.

Exempel på verk som väckt diskussion är betonggrisarna i Esbo som flyttades annanstans år 2002, Tom of Finland-statyn som blivit kvar i ett lager och verket Kunnes meri hänet vapauttaa från år 2016 om en syrisk pojke som drunknat.

Just nu arbetar Jylhä på en aktuell Grönland-skulptur som anknyter till det som händer kring Grönland. Verket fryser långsamt sig självt till vit, vacker och skör is.

Före det färdigställde han konstverket Lindansaren vid utställningscentret WeeGee inför Esbodagen 2025. Det tog fyra år att skapa verket. Lindansaren är ett miljökonstverk av en ung flicka som balanserar i en cirkel som föreställer en planet. Jylhä fick inspiration till verket av sin egen dotter Martta.

– Mitt senaste verk är alltid kärt! Jag jobbade länge på Lindansaren för WeeGee och ville att människan skulle se realistisk ut, berättar Jylhä.

På Esbo moderna konstmuseum EMMA i WeeGee har man tidigare kunnat se Pekka Jylhäs verk Vavisten ja kunnioittaen (2005) som är en hare, Luola saaren rannalla (2013) som är en diamantportmonnä och verket Lyhdynkantaja (1999–2000) som är en kanin som balanserar en discoboll.

Läs mer om verket Lindansaren i nyheten på Esbo moderna konstmuseum EMMAs webbplats: Pekka Jylhäs imponerande skulptur som har rests framför EMMA förmedlar hopp och mod i vår osäkra tid(extern länk, öppnas i ett nytt fönster) (1.9.2025)

Det finns bilder på Jylhäs verk på konstnärens webbplats: pekkajylha.fi(extern länk, öppnas i ett nytt fönster)

Teater, filmer och litteratur är mycket viktiga för Jylhä utöver bildkonsten. Kino Tapiola och & Esbo teater är välbekanta för honom. Jylhä spenderar också tid på Aalto-universitetets bibliotek, som han tycker att är Finlands finaste bibliotek.

Jylhä tipsar om kulturevenemang som ordnas på många olika platser:

 Antti Laitinen: Klingande skog(extern länk, öppnas i ett nytt fönster) (24.9.2025–23.8.2026 Esbo moderna konstmuseum EMMA)

– Antti Laitinens utställning är ett bra exempel på hur mångsidigt utställningscentret WeeGee är. En rymlig lokal med fantastiska utställningar. Den här utställningen har en fin skogsstämning som passar bra i utställningslokalen.

PETER BODDE I ETT HUS – en delfin från punkt till punkt(extern länk, öppnas i ett nytt fönster)(9.2–7.5 & Esbo teater)

– Jag har långvariga erfarenheter av bra föreställningar. Här handlar det om kärlek till naturen, men mot slutet går det tyvärr illa när delfinen begår självmord. I allmänhet brukar jag ur Esbo teaters utbud välja utländska toppnamn, sådana man inte ser någon annanstans, eftersom de för med sig starka ensembler till Finland.

Dansverket Louhi (KULPS förskoleundervisning–sjätte klass) | Esbo stad (tors 26.2 barnkulturcentret Aurora)

– Jag har aldrig varit på Aurora förut, så jag borde absolut ta mig dit!  Jag går ofta och ser dansverk på Kabelfabriken och på andra ställen. Människan, konst, musik och visualitet ligger nära min egen värld. Här har man laddat teaterrummet med starka och intensiva upplevelser Jag har deltagit i scenografin.

Yoga och klangskålsavslappning (ons 25.2 Lippulaivabiblioteket)

Jag har hållit på med yoga i över 30 år. Jag började med yoga när jag flyttade till Esbo, och har fortsatt morgon och kväll för att hålla kroppen i skick. Utöver den fysiska sidan erbjuder yoga ett fint ögonblick av lugn och frigörelse från vardagen.

Lämpiöklubi: The Finnish Highwaymen | Esbo stad (lör 21.2 Sellosalen)

– Musik har alltid varit en del av mitt sätt att leva mig in i konsten i mitt arbetsrum. Jag har trevliga upplevelser av det redan från tidig ålder. Jag är inte musikalisk, men jag går ivrigt på konserter. Den här konserten har en trevlig, stor ensemble.

Se också andra kulturevenemang i KulturEsbos evenemangskalender.

De tidigare kulturtipsen finns på Esbo stads webbplats (på finska): espoo.fi/fi/kulttuuritarpit