Esbo minskar utsläppen

1.8.2022 8.34Uppdaterad: 8.3.2024 6.04
Markku Markkula (t.v.) och Elina Wanne har varit med och skapat ett koldioxidneutralt köpcentrum av nya Lippulaiva. Mika Koskinen önskar att staden ska vara föregångare också för klimatarbetet på gräsrotsnivå och att biodiversiteten tryggas när staden växer.

Ett koldioxidneutralt Esbo före 2030 blir verklighet endast genom samarbete mellan staden, invånarna och företagen. Markku Markkula, ledamot i stadsfullmäktige, Elina Wanne, utvecklingschef, och den aktive energimedborgaren Mika Koskinen samlades för att fundera över hur målet kan göras till verklighet.

Publicerad i Länsiväylä 27.4.

I korridorerna i Esbos senaste köpcentrum går det inte att undvika meddelanden om hur energismart denna sprillans nya byggnad är. Utvecklingschef Elina Wanne vid Kompetenscentret för hållbar utveckling i Esbo är väl bekant med byggnadens finesser, då hon har varit med och styrt Lippulaiva till ett pilotobjekt inom EU:s stadsutvecklingsprojekt och gjort det till en förebild för andra städer i Europa.

– I led med projektet värms och kyls Lippulaiva med Europas största jordvärmesystem för en kommersiell byggnad, berömmer Wanne. 

Även Markku Markkula, ledamot i stadsfullmäktige, har medverkat i att energisystemet för köpcentrumet och de 600 bostäder som byggs i kvarteret är smartare än genomsnittet. Spillvärme återvinns tillbaka till fjärrvärmenätet och på taket finns 2 400 kvadratmeter solpaneler. Till och med fasadväggen på biblioteket, som har öppnats i köpcentrumet, utnyttjas för elproduktion.

– Jag tillbringade en timme med att motivera för experterna på Europeiska investeringsbanken varför det lönar sig att finansiera projektet. Vi hade tillräckligt ambitiösa mål för att detta skulle duga som en modell för hela Europa, minns Markku Markkula. 

Dokumentärregissör Mika Koskinen lyssnar intresserat. Han är bekant med energiinvesteringar och är delägare i fastighetsbolaget som äger Kuitinmäki köpcentrum. När taket på köpcentrumet byggdes full med solpaneler, var Koskinen med som allt-i-allo. Trion anlände till nya Lippulaiva för att fundera över hur Esbo ska bli en koldioxidneutral stad före slutet av innevarande årtionde. 

IPCC:s klimatrapport publiceras precis under mötet och den är ingen rolig läsning. De globala växthusgasutsläppen har fortsatt öka. För att uppvärmningen ska hållas inom tolererbara värden, måste utsläppen sänkas rejält.

I ljuset av siffrorna har Finland lyckats väl. Utsläppen har sjunkit med cirka en tredjedel jämfört med nivån 1990. I Esbo går det ännu bättre: utgående från HRM:s utsläppskalkyler lyckades man 2020 för första gången sänka utsläppen per invånare under hälften av nivån 1990. Esbos utsläpp var de lägsta av städerna i huvudstadsregionen, 3,1 ton koldioxid per invånare.

– Riktningen är den rätta, konstaterar Elina Wanne.

Esbo är en föregångare, i synnerhet vad gäller den största utsläppskällan, uppvärmningen av byggnader. Förbränningen av stenkol fasas ut helt senast 2025 och rikligt med ny, utsläppsfri energiproduktion är under uppbyggnad.

– Fortum är vår strategiska partner. Vi har regelbundna dialoger med dem, berättar Wanne.

Stadens energiprojekt är av mastodontstorlek, men Mika Koskinen har vidtagit åtgärder hemmavid. Hemmet värms upp med jordvärme och bilen drivs med biogas. Han eftersöker motsvarande anda också hos Esbo stad. Utöver fina modellobjekt skulle man kunna fokusera på det gamla byggnadsbeståndet och på minimering av deras energiförbrukning. 

– Staden skulle kunna kartlägga sina fastigheter och fundera ut lämpliga lösningar med solpaneler och värmepumpar för den, föreslår Koskinen. 

I Esbo stads närmare 800 fastigheter har man också under de senaste åren sparat energi och euron, till exempel genom att avstå från oljeuppvärmning, optimera fjärrvärmen och utveckla energiförvaltningen. Markku Markkula medger att det ändå finns mycket kvar att göra. Staden har många bra energiinvesteringar kvar att förverkliga. 

– I beslutsfattandet räknar man inte ut livscykelkostnaderna och -effekterna tillräckligt, dryftar Markkula. 

I början av 2022 beräknades växthusgasutsläppen för Esbo och 14 andra kommuner i Finland för första gången på ett nytt sätt, utgående från invånarnas förbrukning. 

– Vid förbrukningsbaserad beräkning får man även grepp om utsläpp som har uppstått på andra ställen, förklarar Elina Wanne. 

Det nya beräkningssättet ger en betydligt dystrare bild av koldioxidavtrycket för Esbo och andra städer i Finland. I stället för de invånarspecifika utsläppen på tre ton, som uppstått inom stadens gränser, är Esbobornas genomsnittliga koldioxidavtryck det tredubbla, 9 ton. Man har medberäknat bland annat tillverkning och logistik för importerade varor, livsmedelsproduktion, Esbobornas rörlighet även utanför Esbo och utlandsresor.  

Konsumentens roll i stävjande av klimatförändringen är stor. Enligt IPCC:s rapport kan utsläppen minskas med 40–70 procent om konsumenterna börjar agera. 

En god nyhet är att detta är fullt möjligt. Mika Koskinen inledde sin personliga utsläppsdiet redan 2004, när han bodde i Kina. 

– När jag då reste från Kina till Finland med tåg, var jag nog ett ganska extremt exempel. Nu är vi många fler, berättar Koskinen. 

Om man vill stoppa uppvärmningen av klimatet vid 1,5 grader, måste koldioxidavtrycket för hela jordens befolkning minskas till 2,5 ton senast 2030. När Koskinen senast gjorde ett utsläppstest på webben, hade han redan nått sitt mål. Hans eget koldioxidavtryck hade sjunkit under en fjärdedel av det föregående resultatet. 

– Det är varken omöjligt eller ens svårt. Jag kör bil och jag äter kött.

Vanligen dock svinnmat och bilen tankar jag med biogas framställt av bioavfall.  

Just kost och rörlighet spelar också den största rollen i utsläppsminskningen för den genomsnittliga Esbobon. Koskinen önskar att staden ska vidta åtgärder till exempel för att minska matsvinnet i skolor. 

– På den privata sidan börjar det finnas tjänster som levererar överbliven mat till dem som behöver den. Stadens kök skulle kunna utnyttja dessa, föreslår Koskinen. 

Inom verksamheten för Espoo Catering, som producerar stadens måltidstjänster, har man också prövat på samarbete med aktörer med anknytning till svinnmat och man har donerat överblivna matportioner till mathjälpen, som är anknuten till beredskapen för coronapandemin. En utmaning är den noggranna regleringen till exempel om hur länge mat som kvarblivit på linjen får hållas framme.

– Det är exakt sådan här medborgarverksamhet som behövs. Om det framgår att regleringen inte fungerar, måste vi tala om det för ministerierna eller EU, säger Markkula exalterat. 

Markku Markkula har goda möjligheter till detta. Han fungerar som vice ordförande för Europeiska regionkommittén. Den representerar städer i EU:s officiella beslutsfattande.

– Av alla lösningar med anknytning till begränsning av klimatförändringen, görs 70–80 procent på stads- och kommunnivå. Med anledning av detta har Esbo och andra föregångarstäder en nyckelposition, konstaterar Markkula.

Matdiskussionen fortsätter länge än. Koskinen önskar fler koloniträdgårdslotter åt stadsbor, Markku Markkula funderar över vad Otnäs forskarsamhälle skulle ha att bidra med till minskningen av matrelaterade utsläpp. Till exempel möjliggör en ny upptäckt av VTT:s forskare produktion av äggvita i bioreaktorer utan höns.

– Företag har nu en enorm vilja att hitta sådana här lösningar, eftersom det finns en efterfrågan på dem runt om i hela Europa, säger Markkula.

Esbo har ett rykte om sig att vara en bilstad. 

– Trafiken är en stor utmaning för oss. Elbilstätheten i Esbo är den största i Finland, men förändringen är långsam, konstaterar Elina Wanne. 

De 134 laddningspunkterna i köpcentrumets garage vittnar om att elbilarna är på kommande.  Ett ännu större genombrott med tanke på rörlighet sker 2023, då man kommer att kliva upp från Esbovikens nya metrostation direkt in i köpcentrumet Lippulaiva. 

Markku Markkula minns hur man för inte så länge sedan motsatte sig metron. Lyckligtvis förändrades ställningstagandet i Esbo i början av 2000-talet, då de föråldrade centrumen krävde förnyelse. Till exempel har Hagalund fått nytt liv tack vare metron.

– Med tanke på förnyelse av staden är metron en bra lösning, även om den blev dyr. Vi måste våga skapa långsiktiga framtidslösningar.

Tidigare for Esbobor till Helsingfors för att handla. Numera åker de endast några kilometer till stadsdelscentrumen, som byggts upp utmed järnvägsförbindelser. I framtiden förtas resorna allt oftare med stadscyklar, elsparkcyklar, bilpooler eller anropstaxibilar.

Elina Wanne estimerar att kriget i Ukraina påskyndar avståendet från fossila bränslen ytterligare. Även Mika Koskinen är övertygad om att prisökningen för fossila bränslen kommer att sänka utsläppen från trafiken, och uppmuntrar stadsborna också till andra investeringar med anknytning till energieffektivitet. Teknikens utveckling har även gjort utsläppsminskning ekonomiskt förnuftigt.

– Till exempel gjorde vi investeringen i solpanelerna för Kuitinmäki på rena och skära ekonomiska grunder, berättar Koskinen. 

I det nuvarande världsläget är satsningar på lokal energiproduktion även en fråga om försörjningsberedskap. 

Men kommer vi att leva i en koldioxidneutral stad år 2030?

– Mitt mål är att det kommer att ske redan lite tidigare än så, om vi överträffar oss själva och inspirationen sprids, konstaterar Markku Markkula.

– Men det återstår ännu arbete och vi behöver allas insatser. Klimatarbetet med gemenskapen Esbo sammanställs under innevarande år till vägkartan Ett koldioxidneutralt Esbo 2030, berättar Elina Wanne.

Den timslånga diskussionen har förtydligat rollfördelningen vad gäller minskningen av stadens utsläpp. Markku Markkulas fokus ligger på EU:s beslutsfattande och företagslivet, Elina Wanne koncentrerar sig på stadens största utsläppskälla, värmeproduktionen. Mika Koskinen önskar å sin sida att staden ska bli en föregångare för klimatarbete på gräsrotsnivå och naturens mångfald.

Målet är dock gemensamt och alla behövs i arbetet att nå det.

 

De förbrukningsbaserade utsläppen i Esbo uppgår till drygt 9,0 koldioxidton per person. Av detta utgör energiförbrukning och byggande 3,1 ton, varor och tjänster 2,4 ton, mat 1,9 ton och rörlighet 1,7 ton. Källa: Sitowise Oy och Naturresursinstitutet: Projektet Kulma

Målen för Ett koldioxidneutralt Esbo 2030 främjas med tanke på energi, trafik och byggande i följande projekt:

  • I projektet Utvecklingsmiljöer för hållbar tillväxt (KETO) utvecklas samarbetet mellan företag, läroanstalter och forskningsorganisationer samt skapas konkreta utvecklingsmiljöer för att främja digitalisering och grön omställning. Projektet genomförs i ett samarbete mellan Esbo stad, VTT, Aalto-universitetet, Omnia samt flera partnerföretag. Projektet genomförs med hjälp av ERUF-tilläggsfinansiering inom Europeiska unionens REACT-EU-finansiering, som är en av de åtgärder som Europeiska unionen vidtagit till följd av covid-19-pandemin. Ytterligare information: www.espoo.fi/sv/kestava-kehitys/utvecklingsmiljoer-hallbar-tillvaxt-keto
  • I projektet SPARCS eftersöks nya, innovativa lösningar för utveckling av energipositiva områden som en del av ett omfattande europeiskt samprojekt. Projektet har fått finansiering från Europeiska unionens forsknings- och innovationsprogram Horisont2020 med avtal nummer 864242. Ytterligare information: www.espoo.fi/sv/kestava-kehitys/sparcs
  • Med Ekosystemlösningar för en hållbar tillväxt (RAKKE) stärks samarbetet mellan den offentliga och privata sektorn, innovationer och företagsverksamhet i utvecklingshelheter för trafik, energi, cirkulär ekonomi samt rena och smarta stadslösningar med låga koldioxidutsläpp. Projektet finansieras med medel från Stöd för hållbar tillväxt och livskraft i Nyland (UKKE). Ytterligare information: www.espoo.fi/sv/kestava-kehitys/ekosystemlosningar-en-hallbar-tillvaxt-rakke

Ytterligare information om pågående projekt hittar du på www.espoo.fi/sv/hallbar-utveckling

 

  • Hållbar utveckling
  • Klimat
  • Energi