Det allra första Futurohuset nr 000 var ett beställningsarbete. Matti Suuronens gamla skolkamrat ville ha en skidstuga i svårframkomlig terräng. Huset skulle vara lätt att resa och värmas upp snabbt. Offerttävlingen för byggandet av huset vanns av Polykem Oy.
Futuro väckte stor uppmärksamhet både i Finland och utomlands. Huset presenterades för TV och press vid Polykem Oy:s fabrik i Sandkulla i nuvarande Vanda i slutet av mars 1968. Då var huset ännu bara ett skal utan inredning. Det ljusblå Futurohuset nr 000 restes i juni 1968 till skidstuga vid en privat slalombacke nära skidcentret Kalpalinna i Turenki, Janakkala. Det gula Futurohuset nr 001 tillverkades strax efter prototypen och restes i augusti 1968 på Matti Kuuslas fritidsbostadstomt på stranden av sjön Puulavesi i Hirvensalmi. Matti Kuusla var en känd tv-producent.
Sitt internationella genombrott fick huset i oktober 1968 då det tredje, gula Futurohuset nr 002 visades på exportmässan Finnfocus i London. Exportmässan ägde rum på m/s Finnpartner, som låg ankrad i Thames. Där presenterades ett spektrum av finska produkter. Futurohuset visades på fartygets däck. Det väckte stor uppmärksamhet. Polykem Oy fick över 400 förfrågningar om tillverkningslicens från hela världen och Polykems VD valde ut de lämpligaste att förhandla vidare med.
Futuro fick också stor publicitet i pressen världen runt. Till exempel presenterade New York Times Futuro i artikeln ”Saucer-Shaped House Arrives on Earth” samma dag som Eagle från Apollo 11 landade på månen 20 juli 1969.
Trots det stora inhemska och utländska intresset infriade Futuro aldrig de kommersiella förväntningarna. Futurohuset var för speciellt och för dyrt för massproduktion. Polykem hade inte heller den erfarenhet och de resurser som skulle ha krävts för en verkligt omfattande lansering. År 1973 var det oljekris, plastens pris tredubblades och hoppet om en världserövring dog.
