Den biologiska mångfalden som en del av planeringen av markanvändningen

Planeringen av en växande stad innebär samordning av olika perspektiv och utvecklingsmål. Ett viktigt mål är att främja den biologiska mångfalden. För att främja den biologiska mångfalden är det nödvändigt med samarbete mellan experter i alla skeden av stadsplaneringen. Utöver den biologiska mångfalden bör man i stadsplaneringen beakta värden som hänför sig till grönområdenas kvalitet samt värden som rör rekreation och andra ekosystemtjänster, det vill säga den nytta som naturen ger människan.

I Esbo ville man kartlägga de verktyg som redan är i användning eller pilottestas här och som mäter den biologiska mångfalden, ekosystemtjänsterna eller grönelement som en del av arbetet Naturkloka Esbo. Man sökte också exempel på verktyg från andra finländska städer och från andra länder. Målet var att jämföra verktyg med hjälp av vilka man kan bedöma naturvärdenas och ekosystemtjänsternas mängd och kvalitet, jämföra naturvärdenas nuläge med den planerade situationen eller planalternativen samt mäta och åskådliggöra de positiva och negativa konsekvenserna av planeringen av markanvändningen för den biologiska mångfalden och ekosystemtjänsterna.

Principen om total icke-försämring tryggar den biologiska mångfalden och ekosystemtjänsterna när markanvändningen förändras. Med total icke-försämring avses ett tillstånd där de mänskliga handlingarna som helhet inte orsakar en försämring av den biologiska mångfalden. På strävan efter total icke-försämring kan man tillämpa en lindringshierarki. Enligt lindringshierarkin undviks naturskador som ändringar i markanvändningen orsakar i första hand genom att styra byggandet till områden som är mindre skadliga för naturen, i andra hand genom planeringslösningar och i tredje hand genom att gottgöra nödvändiga naturskador på andra ställen med hjälp av ekologisk kompensation.

I Storbritannien, Tyskland och Australien har man utvecklat verktyg som lämpar sig för bedömning av total icke-försämring av naturen och mätning av naturvärden baserade på naturtyper. Av dessa testade Esbo under 2022 mätsystemet Biodiversity Metric som en del av färdplanen för Keras kolneutralitet och hållbarhet. Verktyget ger poäng för den biologiska mångfalden och poängsättningen styr till att undvika naturskador och synliggör förändringarna i naturvärdena och behovet av gottgörelse. I Kera utökades förståelsen genom poängsättningen för att mäta den biologiska mångfalden och dess förändring i det gamla industri- och logistikområdet som ska omvandlas till boendemiljö.

Utmaningen med utländska verktyg är att översätta dem och anpassa dem till förhållandena i Finland. Enligt landskapsarkitekt Mari Soini ”utmanades tolkningen av poängsättningen i Keras fall av att verktyget är nytt i Finland, hittills har det använts lite och befinner sig fortfarande i utvecklingsstadiet.” Biodiversity Metric-mätningen utvecklades under Kera-testningen för att bättre passa Finlands naturförhållanden och särdrag, men enligt Soini skulle en bredare användning av verktyget i Esbo kräva mer omfattande utvecklingsarbete och anpassning till finska förhållanden.

När verktyget används i Esbo är en utmaning bland annat att byggande ofta kräver utrymme från skogar och parkområden. Sådana områden får höga poäng i de ursprungliga beräkningsmodellerna på grund av deras sällsynthet. I finländska förhållanden, där det finns många skogar och trädbevuxna områden, blir kompensationsbehovet mångdubbelt större än i Mellaneuropa.

För att förebygga naturförlusten och trygga stadsnaturen behövs information om planernas övergripande konsekvenser för den biologiska mångfalden och ekosystemtjänsterna. Förutom verktyg avsedda för att bedöma negativa effekter och eventuella kompensationsbehov för enskilda byggprojekt (t.ex. Biodiversity Metric) behövs också verktyg för att granska hela staden och stadsdelarna.

Ett verktyg för att bedöma regional grönytefaktor som utvecklats i Sverige lämpar sig särskilt på stadsdelsnivå för mångsidiga granskningar av stadsekologi och ekosystemtjänster. Vertyget testades i Esbo under 2022 som en del av projektet Lähiöpride i Mattby som miljöministeriet finansierade. I pilotförsöket konstaterades att man med verktyget kan bedöma naturområdenas mångfald, kopplingar och enighet, men att det i nuläget inte beaktar de olika naturtyperna i området.

I framtiden är målet att utveckla verktyget med tanke på den biologiska mångfalden inom ramen för projektet ARVO – Viherrakenteen arviointi ja vahvistaminen kaupunkien maankäytön suunnittelussa som inleddes år 2023. Det huvudsakliga målet med Aalto-universitetets, Green Building Council Finlands, Helsingfors, Esbos och Vandas gemensamma projekt är att stärka grönstrukturen i tätt bebyggda städer.

Med hjälp av ett verktyg för planering av markanvändning kan man styra planeringen så att den bättre beaktar naturvärden och ekosystemtjänster och man kan granska hur de uppställda målen uppnås. Verktygen är användbara för bedömning av konsekvenser, och med hjälp av dem är det möjligt att styra planlösningarna i en riktning som är positiv för den biologiska mångfalden och ekosystemtjänsterna.

Utöver bedömningsverktygen identifierade man i Esbo andra metoder som i planeringen av markanvändningen förbinder till att sträva efter mål som gäller naturvärden och grönområden. Dessa är till exempel detaljplanebestämmelser samt förbindelser som ingås i samband med markanvändningsavtal.

Det lönar sig att börja ta i bruk och utveckla verktygen utifrån befintliga verktyg. Esbo stad har till exempel data om grönstrukturen, typer av grönområden och gröntjänster samt tillgång till en kvartersspecifik grönytefaktor. Det finns behov av lättanvända verktyg på olika planeringsnivåer, med vilka varje planerare kan göra lättare inledande granskningar. Det är nödvändigt att reservera arbetstid för utveckling, utbildning och införande av verktygen så att deras ändamålsenliga användning och nytta förverkligas som en del av processerna för planering av markanvändningen.

I en allt tätare stadsstruktur har förutom de offentliga grönområdena även tomternas och kvarterens växtlighet betydelse för att hantera utmaningarna i den byggda miljön. Växtlighet har positiva effekter, bland annat när det gäller hantering av ökande kraftiga regn och beredskap inför värmebölja, genom att jämna ut temperaturskillnader och erbjuda skugga.

Med verktyget för beräkning av grönytefaktor strävar man efter att styra planeringen av tomter och kvarter mot hållbarare och grönare lösningar som stöder mångfalden i gårdsplanernas växtlighet samt den naturliga hanteringen av dagvattnet. Grönytefaktorn beskriver arealen för den växtlighet och de lösningar som fördröjer dagvattnet som finns på tomten i förhållande till tomtens areal. Olika element på gårdarna vägs in i faktorn, och det resulterande resultatet visas på ett kort som visar värdet på grönytefaktorn för hela gårdsplanen, vilket jämförs med den uppsatta målnivån för tomten.

Esbo stadsfullmäktige drog upp riktlinjer för användningen av grönytefaktorn i Principerna för boende och markanvändning 12.6.2023. Innan har grönytefaktorn i Esbo redan pilottestats i detaljplaneringen i flera års tid.

"Grönytefaktorn har styrt planeringen av gårdarna så att de blir grönare och trivsammare samt uppmuntrat användningen av genomsläppliga ytor och gårdslösningar på marken", berättar landskapsarkitekt Ina Westerlund.

I och med de goda erfarenheterna av pilotförsöket inleddes arbetet med att utveckla Esbos verktyg för grönytefaktor och det färdigställdes i slutet av 2023. En av utvecklingsområdena för Esbos verktyg har enligt Westerlund varit att betona verktygets fokus på att stödja den biologiska mångfalden, den ekologiska kvaliteten på växtligheten och att stävja naturförlust.

"Grönytefaktorn i sig mäter inte den biologiska mångfalden på tomten eller skillnaden mellan utgångsläget och planen. Esbos verktyg för bedömning av grönytefaktor strävar dock efter att uppmuntra till lösningar som stöder den biologiska mångfalden på tomt- och kvartersgårdar", berättar landskapsarkitekt Aino Leskinen.

Esbos verktyg för bedömning av grönytefaktor är försedd med en kalkylator som beskriver tomtens gröna element ur ett biologiskt mångfaldsperspektiv. Uppnåendet av lösningar som främjar den biologiska mångfalden beskrivs i kalkylatorn med en skriftlig beskrivning i fyra steg enligt om huruvida helheten stöder mångfalden tillräckligt.

Enligt Leskinen kan man stödja mångfalden på gårdarna till exempel genom att öka den planerade växtlighetens artrikedom, skapa flerskiktade områden och använda inhemska arter. Det är också möjligt att främja mångfalden på gårdar genom att öka mängden murkna träd, erbjuda boplatser och livsmiljöer för gårdarnas fauna samt gynna blommande och fruktproducerande arter.

Westerlund och Leskinen påpekar att grönytefaktorn och kalkylatorn inte kan lösa alla problem med naturförluster eller förändringar som människan orsakar i den byggda miljön, men de kan styra den urbana grönskan i en riktning som stöder arterna och bevarandet av deras livsmiljöer. I bästa fall fungerar grönskande gårdar som beaktar den biologiska mångfalden som en så kallad språngbräda i det ekologiska nätverket och stöder det gröna eller blåa nätverket.