På första parkett för Berättelsen om Esbo – Ulla Lehtonen och Jussi Paavola styr strategin från ord till handling
Ulla Lehtonen, direktör för finsk småbarnspedagogik och Jussi Paavola, direktör för utbildning på andra stadiet, hittar motivation i Esbo stads positiva inställning till utbildning och stadens djärva och målmedvetna grepp.
Vad gör du i ditt nya jobb?
Ulla Lehtonen: Som direktören för finsk småbarnspedagogik ansvarar jag för den kommunala och privata småbarnspedagogiken samt förskoleundervisningen. Jag ansvarar för genomförandet av Berättelsen om Esbo inom småbarnspedagogiken, för att det finns tillräckligt med platser inom småbarnspedagogiken i den växande staden, för personalens tillräcklighet och välbefinnande samt för genomförandet av högklassig småbarnspedagogik för varje barn.
Jussi Paavola: Min titel är direktör för finsk utbildning på andra stadiet, men i praktiken fungerar jag som allmän förvaltningsdirektör, ett slags mångsysslare. I mitt arbete betonas strategisk ledning och samarbete i olika nätverk, mellan kommunerna i huvudstadsregionen och på riksnivå.
Vad arbetade du med innan du började med ditt nuvarande jobb?
Ulla Lehtonen: Jag jobbade senast i Träskända, där jag arbetade som direktör för småbarnspedagogik i knappt tre år. Där svarade jag för helheten av kommunal och privat småbarnspedagogik. Före det arbetade jag på Helsingfors stad. Mitt mest långvariga jobb var som chef för småbarnspedagogik och sist jobbade jag som direktör för småbarnspedagogik. Hela min karriär har varit inom småbarnspedagogik och jag började jobba som barnträdgårdslärare på 1990-talet.
Jussi Paavola: Min karriär började år 2003 i Nystad, där jag var lektor i samhällslära i en högstadieskola, och senare jobbade jag även som biträdande rektor, rektor och biträdande tjänsterektor. Under coronatiden övergick jag till gymnasiet Rauman Lyseo och efter det blev jag direktör för serviceområdet för gymnasieutbildning och allmänbildande vuxenutbildning vid Åbo stad.
Vad lockade dig till den nya arbetsplatsen?
Ulla Lehtonen: Jag är särskilt imponerad av den modiga, målmedvetna, tydliga och narrativa strategin. Jag var också intresserad av att antalet barn och familjer ständigt ökar i Esbo, till skillnad från många andra kommuner. Det är en stor motiverande faktor för jobbet. Dessutom satsar Esbo stad på kvaliteten på småbarnspedagogiken och på att utveckla ledarskapet, vilket också intresserade mig.
Jussi Paavola: Det här arbetet är på många sätt ett utsiktsplats till stadens verksamhet, och även stadens utbildningsvänlighet lockade. Esbo och Esboborna har överraskat mig mycket positivt. De som jobbar och bor här är verkligen trevliga.
I Berättelsen om Esbo står barn och unga i centrum. Vad gör du själv i ditt arbete för att detta mål i Berättelsen om Esbo ska uppnås?
Ulla Lehtonen: Berättelsen om Esbo är kärnan i allt mitt arbete, eftersom mitt arbete går ut på att förverkliga strategin och leda den. Strategin ingår i ledningsgruppens arbete och i beredningen av beslutsfattandet, allokeringen av resurser och prioriteringen av min egen tidsplan.
Jussi Paavola: I gymnasierna i Esbo görs redan nu ett mycket bra arbete när det gäller de olika delfaktorerna i Berättelsen om Esbo. Tanken om att var och en kan nå sin fulla potential är fin. Den finska utbildningen på andra stadiet är också i övrigt utmärkt, eftersom det inte finns några återvändsgränder i den. Det är viktigt att varje ung person hittar sin plats och inspireras och motiveras av vad hen vill göra när hen är vuxen. Det centrala i mitt arbete är att jag tillsammans med rektorerna kan bidra till att dessa nål uppnås och att de unga kan nå sin bästa potential.
Hur har samarbetet mellan stadens olika aktörer fungerat?
Ulla Lehtonen: Jag har fått ett mycket gott och varmt mottagande, och det har varit fint att folk från olika håll i staden aktivt har varit i kontakt med mig. Jag har ända från början kunnat skapa kontakter och nätverk med många olika aktörer. Dessutom har jag också träffat många aktörer utanför staden, såsom tjänsteproducenter inom den privata småbarnspedagogiken samt representanter för organisationer och företag.
Jussi Paavola: Allt har gått jättebra ända sedan rekryteringen och introduktionen. Jag har på ett omfattande sätt fått möta olika aktörer i staden. Därför har samspelet över förvaltningsgränser och med olika enheter säkerligen gått så bra. Jag har känt mig mycket välkommen från början.
Vad behöver dina nya kollegor veta om dig?
Ulla Lehtonen: Jag är entusiastisk över växelverkan och samarbete, och därför har jag medvetet arbetat mycket på plats i Karaporten. Jag ger lätt positiv feedback och skrattar mycket. Humor hör till varje arbetsdag, och jag skapar lätt en god och avslappnad atmosfär omkring mig. Även om saker och ting ibland är svåra, kan de ofta behandlas lätt och genom humor. En morgonmänniska är jag inte, och det kommer jag inte heller att bli.
Jussi Paavola: Jag är en öppen och tvättäkta österbottning, och jag är stolt över mina rötter. Jag bor växelvis både i Nystad och Köklax och håller bland annat på med crossfit och annan motion, studerar vid sidan av arbetet och spelar klarinett.
Ditt bästa tips för återhämtning från arbetet?
Ulla Lehtonen: Jag tror att allt börjar med att livet är i balans. För det krävs arbete, familj, fritid och vänner. På fritiden motionerar jag med min hund, njuter av kultur och träffar mina vänner. Jag rör på mig aktivt, och just nu är jag särskilt intresserad av spinning.
Jussi Paavola: Motion och att ta hand om sig själv på ett hälsosamt sätt håller både huvudet och kroppen friska. En viss sund själviskhet är ibland bra, eftersom man i praktiken lätt kunde ta på sig för mycket av det här arbetet. Ibland behöver man rask motion för att återhämta sig från arbetet, ibland en promenad i skogen och ibland till exempel en konsert.
Text Pi Mäkilä, foton Amanda Lehtola.
