Skolmat är en finländsk innovation som vi kan vara stolta över!

År 1948 skapade Finland gratis skolmåltider som det första landet i världen. Idag erbjuder bara två länder sina barn dessa – Finland och Sverige. I andra länder tar eleverna med sig mat från hemmet eller köper mat i skolan. Bra utbildning och skolmat har gjort många trevliga framgångshistorier möjliga för finländarna under årens lopp, men hur började det alla? 

Skolans och skolmåltidernas rötter går tillbaka med upp till 200 år till en tid då även de vuxnas läs- och skrivkunnighet och studier var något sällsynt i Finland. Vissa barn kunde delta i läs- och skrivkunnighetsundervisningen i form av husförhör och en ambulerande skola.  

Finland bekämpade många problem som var typiska för utvecklingsländerna. En livsstil baserad på jordbruk krävde hela familjens insats, även barnens. Långa skolresor och skoldagar med ringa mat lockade inte familjerna att skicka barnen till skolan. Om någon av barnen fick förmånen att gå i skolan, var det ofta den äldsta sonen i familjen. Bara få flickor kunde gå i skolan. Den största orsaken till bristen på skolgång var bristen på mat och kläder. Med anledning av detta uppmärksammades redan till några delar vikten av måltider och klädhjälp för skolbarn. 

Folkskolor blev vanligare i Finland i slutet av 1800-talet. Augusta af Heurlin (1847–1918) var en av de stora medborgerliga påverkarna i sin tid och var övertygad om att samhällsutvecklingen skulle kräva utbildning av hela folket. Det var ett måste att få barnen att gå i skolan, och Augusta hade en enkel lösning på det: varm soppa skulle erbjudas folkskolebarnen under skoldagen. Detta skulle hjälpa barnen att klara sig i skolan och locka föräldrarna att skicka sina barn till skolan. Koulukeittoyhdistys (Skolmatsföreningen), som grundades under ledning av Augusta, inledde sin verksamhet 1905. Flera kvinnoorganisationer bestämde sig för att förverkliga drömmen om skolmat. 

År 1913 beviljades statligt understöd för skolmåltider för första gången. I stora städer serverades skolsoppa sannolikare än på landsbygden. I början var skolmaten endast avsedd för de mindre bemedlade, men snart blev målet att skapa en förmån som tillhör alla barn. 

Miina Sillanpää, Finlands första kvinnliga minister och riksdagsledamot i flera år, tog det första initiativet till att erbjuda alla skolbarn en daglig måltid när läropliktslagen trädde i kraft 1921. Förslaget blev dock inte verklighet på grund av finansiella problem. Således blev det kommunernas ansvar att organisera skolmåltiderna, och de flesta kommunerna organiserade dem inte. Skolkök som byggdes för skolorna på landsbygden fick ofta potatis, spannmål och övriga livsmedel i form av donationer från de största husen i byarna. En studie från 1930-talet visade att vissa barn inte fick tillräckligt med näring och att bara under hälften av skolbarnen var helt friska. 

Det ihärdiga arbetet ledde senare till resultat: 1943 gjordes ett tillägg i folkskolelagen, enligt vilket alla folkskolor i Finland inom fem år skulle organisera en gratis måltid för alla elever. Av denna anledning anses 1948 som året då gratis skolmåltider började. Syftet var att förbättra barnens näringstillstånd. I många skolor samlade eleverna antingen på fritiden eller tillsammans med klassen till exempel lingon, blåbär eller svampar för skolkökets behov. Fram till 1960-talet hade många skolor ett potatislov, vars längd varierade från några dagar till en dryg vecka.  

På 1950-talet och dels på 1960-talet innehöll skolmåltiden endast huvudrätten – soppa, gröt och välling. Barnen tog ännu mjölk och bröd med sig från hemmet till skolan. I matsedeln ingick bland annat kål- och köttsoppor, korngröt och makaronivälling. 

På 1960-talet ingick brödet redan i skolmåltiden, men barnen tog fortfarande mjölk med sig från hemmet till skolan. Barnen kunde då och då även få korv på brödet. Mot slutet av decenniet serverades i vissa skolor inte bara soppor och gröt, utan också bland annat lådrätter. 

På 1970-talet serverades det redan i alla skolor fast mat – gafflar och knivar infördes vid sidan av skedarna. Matsedlarna blev snabbt mångsidigare och nya recept utvecklades: leverfärsbiffar och hönsfrikassé var nya rätter, medan sallader med rotfrukter och kål serverades vid sidan. Man började också prata om specialdieter. När man övergick från folkskolorna till grundskolesystemet under 1972–1977, utvidgades också rätten till gratis skolmåltider till studerande i gymnasier och yrkesskolor. 

På 1980-talet fick skolmaten sina första internationella toner. Bland annat blev pastarätter en succé. Skolbarn involverades redan i utvecklingsarbetet i form av kundenkäter. 

På 1990-talet beaktade man olika slags matkulturer i större utsträckning. I början av 1990-talet kundresponsen tog bort dillköttet från matsedlarna. Tack vare diskussionen om A-vitamin drogs också leverrätterna tillbaka från matsedlarna. I alltfler ställen fick skolbarnen ta mat själv. Temadagar och -veckor kom för att stanna. 

I början av 2000-talet blev skolmåltiderna en del av läroplanen. Skolkökets roll utvidgades till försäljning av morgon- och mellanmål i många ställen, och samtidigt började man ta bort läsk- och godisautomater från skolorna. Samtidigt blev matsalarna restauranger och kockarna anställda inom måltidstjänster. I och med nya multifunktionella ugnar kokte man inte längre gummipotatis i skolorna, men legenden överlevde. 

På 2010-talet var skolmåltiderna redan en större del av skolornas undervisnings- och uppfostransuppgift, eftersom den nya läroplanen höjde skolmåltiderna från elevvården till en del av undervisningen och uppfostran i skolan. När det gäller råvaror var riktningen mot hållbar gastronomi: klimatsmartheten började synas bland annat under vegetariska dagar. 

På 2020-talet serveras vegetarisk mat dagligen, och ansvarsfullheten syns också i skolmåltiderna. Bekämpning av matsvinn och klimatvänligare råvaror syns på matsedlarna, och man beaktar koldioxidavtrycket redan under utvecklingen av rätterna.  

Syftet med skolmåltiderna är att stödja elevernas hälsosamma tillväxt och utveckling, studieförmåga och matfärdigheter, men måltiderna har också en viktig uppgift att pigga upp skoldagen.  

Skolmåltiderna bidrar för sin del till att säkerställa bra näring för alla samt att främja hälsa och välbefinnande. Gratis måltider har genom tiderna skapat en grund som skapar jämlikhet för elevernas tillväxt och utveckling och främjat näringsvanor som upprätthåller hälsan. En elev äter mer än 2 000 måltider under skoltiden, vilket innebär att skolmåltiderna är en långsiktig investering i inlärning och välbefinnande.  

Skolluncherna spelar också en betydande roll som utvecklare av konsumentfärdigheter, liksom i miljö-, kultur-, vane- och jämlikhetsundervisningen. Skolmåltiderna är en mångvetenskaplig inlärningshelhet som integrerar innehållet i flera läroämnen och målen för matutbildningen i skolan. Föräldrarnas positiva inställning till skolmåltiderna bidrar för sin del till att skolbarnen deltar i skolmåltiderna och njuter av skolmaten. 

En skolmåltid är avsedd för att täcka ungefär en tredjedel av en elevs dagliga energibehov. En regelbunden kost och näring som uppfyller näringsrekommendationerna är en väsentlig del av barns och ungas hälsosamma tillväxt och utveckling. En tillräcklig och fullvärdig kost består av de viktigaste måltiderna i hemmet och skolan och hälsofrämjande mellanmål som kompletterar dem. Skolmåltiderna följer nationella mat- och näringsrekommendationer. 

Skolmat är en finländsk innovation som vi kan vara stolta över! 

Källor: 

Utbildningsstyrelsen: Skolmåltidernas historia 

Elo-stiftelsen: Kauha kerrallaan kohti tasa-arvoa (En slev i taget mot jämställdhet) 

Ruokatutka: Kouluruokailu ennen, nyt ja tulevaisuudessa (Skolmåltider då, nu och i framtiden)  

Skolmåltidsrekommendationen Syödään ja opitaan yhdessä (Låt oss äta och lära oss tillsammans)