Vår lärstig har imponerat på familjer som flyttat till Finland

Amruta med familj flyttade till Finland 2013. Familjen bodde och arbetade tidigare i Estland, men tillbringade en månad i Finland och blev förtjusta. Snart erbjöds familjens ena förälder möjlighet av en finländsk arbetsgivare att flytta till Finland för att arbeta och familjen flyttade ivrigt till Bredviken i Esbo. Det var enkelt att bekanta sig med människor via arbetsplatsen och språkkunskaperna som ständigt utvecklades på kurser gav mod att prata om ett och annat med grannarna på finska.

- Vi har alltid haft väldigt bra grannar. Jag tycker att det är viktigt att bli vän med grannarna, det skapar gemenskap. Vi stöder varandra och tar hand om varandra, beskriver Amruta.

Familjen fick en dotter 2015 och den egna gemenskapen utvidgades ytterligare genom barnet. Under daghems- och senare skolår har dottern Ira presenterat sina föräldrar för sina vänners föräldrar. Integrationen i den nya kulturen krävde arbete, egen aktivitet och ett öppet sinne, men det lönade sig. Familjen kände sig stöttad med varje steg.

- Jag har blivit imponerad av personalens kompetens både i småbarnspedagogiken och den grundläggande utbildningen. Hela vår familj har fått stöd och hjälp i varje skede. Inom småbarnspedagogiken observerades till exempel barnets känslighetsperiod och man föreslog att daghemmet och hemmet samarbetar med att lära hur man använder pottan. När Ira sökte in till skolan fick vi viktigt stöd för processen. Lärarna är välutbildade och lägger märke till saker om vårt barn som vi inte själva ser på nära håll. Det är värdefullt och jag har inte ens kunnat vänta mig det, tackar Amruta.

Ira går i skola i Espoo International School och studerar på engelska och finska. Hon talar marathi med sina föräldrar och studerar hindi som modersmål i skolan, eftersom språket skrivs på samma sätt som marathi. Ira är intresserad av språk och nu är hon intresserad av att självständigt också studera spanska.

Mamman är företagare och pappan reser mycket på grund av sitt arbete. Enligt mamman är det lätt att hålla familjen och arbetet i balans i Esbo. Familjen satsar på gemensamma icke-brådskande måltider utan skärmar och njuter av hobbyer. Ira åker slalom, simmar och övar på piano vid Esbo musikinstitut. Hemma spelar Ira piano och mamma sjunger.

Båda föräldrarna är födda i Indien och märker skillnaderna mellan den sydasiatiska och den finländska kulturen. Den sydasiatiska kulturen är mycket målinriktad, medan man i den finländska kulturen beaktar det egna intresset och dess betydelse för lärandet.

- Ira älskar regelbundenhet och struktur. När vi besöker Indien ser jag att den indiska kulturen känns lite främmande för henne med alla levande tidsplaner. Även i skolan följer Ira reglerna och säkerställer att vi föräldrar följer dem hemma, skrattar Amruta.

Till familjens sommarplaner hör stugliv i Mellersta Finland och att njuta av Finlands sommar. När familjen är bortrest säger dottern att hon väntar på att få åka hem. För henne är vänner, liv och hem i Esbo.

Emmas familj flyttade från England till Finland 2019, också för att hitta intressant arbete. Familjen har tre barn, Jessica, 13, Louisa, 10, och Alexander, 8. Deras mellersta barn inledde förskolan i Esbo några veckor efter flytten och det äldsta barnet började i Espoo International School. Mamma Emma besökte Nalle-klubben i invånarparken tillsammans med den yngsta och minns att hon förutom nya vänner också fått värdefulla råd om säsongskläder och regnkläder.

Via den finländska arbetsgivaren fick familjen bra nätverk och i Esbo behövde man inte vara ensam. Via skolan träffade Emma andra föräldrar och gick med i en bokklubb via en ny vän. Nu går familjens alla barn i Espoo International School. Utöver de finska vännerna har de också vänner från Brasilien, Kina och hela världen.

Emma går frivilligt till skolan för att hjälpa till med återvinning, till exempel med att väga skolans bioavfall. Skolan har Grön Flagg-certifikatet som ett bevis på att verksamheten ständigt utvecklas så att den blir mer hållbar. Emma deltar också i stödpersonsverksamheten i Esbo, med hjälp av vilken personer med funktionsnedsättning kan genomföra meningsfulla aktiviteter på sin fritid.

- Det är lätt och tryggt att ta sig runt i Esbo. Det är fantastiskt att vi har tillgång till hav, natur, lägermöjligheter och ett bra kulturutbud till exempel under samma dag. Det är sällsynt att man inte behöver välja mellan dessa, utan man kan få allt i Esbo, påpekar Emma.

Familjen uppskattar de måttliga gruppstorlekarna, lärarnas yrkesskicklighet och ett gott samarbete mellan hemmet och skolan ända från förskolan. Lärarna har blivit bekanta familjen, eftersom flera barn har haft samma lärare under skoltiden.

- Barnen har njutit av att det i skolan finns frihet och möjlighet att välja saker enligt eget intresse. Louisa har valt hantverk och kommit hem glad med alla slags yllearbeten. Jessica har istället valt musik och är med i ett band. De har också gjort musikvideor i skolan och tillämpat och kombinerat de färdigheter de lärt sig under olika lektioner, berättar Emma.

Familjens yngsta, Alexander, uppskattar förutom sina vänner även utomhuslekplatser, sportmöjligheter och möjligheter att röra sig i naturen. Familjens mamma Emma tror att lycka i livet också påverkar lärandet. Om saker och ting är bra går också skolan bra och det har hon fått märka av sina barn.

Det är inte det vanligaste att välja att leva på svenska i Finland, då man flyttar hit från ett annat land. Det valet gjorde ändå Needu, och för henne är det ett val som fortsätter att kännas rätt ännu efter 15 år.

- Det var inte bara språket som inverkade på valet. Då jag kom hit lärde jag känna många svenskspråkiga personer, och jag märkte att jag trivs mycket bra med den finlandssvenska kulturen. Människor är väldigt trevliga och respektfulla, och de har ett sätt som jag tycker om, berättar Needu.

Needu är sjuksköterska, och hon kom till Finland från Indien för att arbeta inom vårdbranschen. Sina första år i Finland tillbringade hon i Vasa, där hon studerade och jobbade som närvårdare. Senare flyttade hon till huvudstadsregionen där hon vidareutbildade sig på yrkeshögskolan Arcada. Numera jobbar hon inom den svenskspråkiga äldreomsorgen i Helsingfors. Hennes man som ursprungligen är kock till yrket har sadlat om, och arbetar numera som lastbilsförare.

Familjens två barn, som är 1,5 och 5 år gamla går i Alberga daghem i skolcentret Monikko. Då Needu och hennes man valde att placera sina barn i svenskspråkig småbarnspedagogik undrade hennes vänner om det faktiskt var ett klokt beslut.

- De tyckte att barnen borde lära sig finska, för att det är det största språket här. Men jag tycker det är jättebra med svenska, för nu lär barnen sig tre språk i stället för två: svenska, finska och engelska. Barn är fiffiga, finskan kommer de nog att lära sig. Dessutom läser man ju finska i de svenskspråkiga skolorna också, konstaterar Needu.

Både de vuxna och barnen i familjen är nöjda med daghemmets verksamhet.

- Det känns tryggt att lämna barnen på daghemmet. Personalen är tillmötesgående och flexibel. De ser och förstår barnens känslor, och även om något av barnen är ledset på morgonen då vi går till daghemmet vet jag att de är i trygga händer och blir tröstade, säger hon.

Needu är inte bekymrad över barnens framtida studiemöjligheter eller arbetsliv, trots att det valt att integrera sig på ett minoritetsspråk. 

- Man kan både studera och jobba på svenska i Finland, om man så vill.