Jämlikt och högklassigt lärande för varje barn och ung genom inklusion

Sektorchefen för fostran och lärande i Esbo, Harri Rinta-aho, konstaterar att ett av sektorns viktigaste mål är att säkerställa en smidig lärstig för barnen, från småbarnspedagogiken till den grundläggande utbildningen och hela vägen till andra stadiet.

– Syftet är att säkerställa att alla får tillräckliga kunskaper och färdigheter för fortsatta studier och ett gott liv, fortsätter han.

Inklusion är en kombination av olika lösningar och metoder som bidrar till att skapa en lärprocess och -miljö som passar barnens behov. Målet är att varje barn ska få den bästa möjliga undervisningen och det bästa stödet för sitt lärande. Inklusion är inte ett sätt att spara pengar. Det stöd som barnet behöver följer med barnet till gruppen inom allmän undervisning.

Målet för småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen är atrt göra barnet redo för skolgången.

– I den grundläggande utbildningen i sin tur lärs barn och unga de färdigheter som de behöver på andra stadiet. Om ett barn eller en ung behöver extra stöd i något, måste detta ordnas för hen på ett sådant sätt att alla har så likvärdiga kunskaper som möjligt när nian är slut, säger chefen för undervisningsstöd Miia Loisa-Turunen.

Genom inklusion stöds också barns och ungas rätt att gå i närskolan.

Om ett barn eller en ung har ett beslut om särskilt stöd får hen det stöd hen behöver i sin egen klass eller skola. Enligt den tidigare modellen skulle stöd i huvudsak ha tillhandahållits på en specialklass i en skola som kunde ligga i ett annat område.

Tanken är att eleven inte ska behöva resa med taxi till en annan skola, utan att hen ska studera vid sin närskola. Det är både tryggt för barnet och i linje med klimatmålen, eftersom minskade transporter också påverkar utsläppen och kostnaderna. Undantag är undervisningen för elever med funktionsnedsättning och sjukhusundervisningen, som ordnas i separata, för ändamålet lämpliga lokaler på stadens nivå eller regionalt.

Också välfärdsperspektivet är starkt med i inklusion. När skolgången sker i närskolan blir det möjligt att utveckla relationer och vänskapsförhållanden även utanför skolan, när skolkamraterna inte är på andra sidan av staden. Barnet känner att hen hör till gemenskapen både i skolan och på fritiden, vilket bidrar till mental hälsa och barnets självständighet till exempel på skolvägen.

I utvecklingen av den grundläggande utbildningen satsar man också på att ta hänsyn till familjernas förslag. I Esbo stad ordnas regelbundet öppna möten för kommuninvånarna, där vårdnadshavarna får möjlighet att dela med sig av sina tankar om bland annat arrangemangen för specialundervisning. Under tidigare möten önskade föräldrarna uttryckligen att barn och unga ska få undervisning så nära hemmet som möjligt och anordnandet av undervisningen har utvecklats enligt dessa önskemål.

I lagen om grundläggande utbildning definieras trestegsstödet: det allmänna, särskilda och intensifierade stödet. På dessa stödnivåer kan man förflytta sig i båda riktningarna.

Om man i samarbetet mellan skolan och hemmet upptäcker att barnet har vissa områden i lärandet där hen behöver särskilt stöd, görs en pedagogisk utredning.

Stöd ges så länge barnet har behov av det. Stödbehovet granskas med bestämda mellanrum, eftersom syftet är att återgå till det allmänna stödet.

Anledningen till att eleverna behöver intensifierat eller särskilt stöd varierar individuellt. Om man till exempel har inlärningssvårigheter i matematik, kan läroämnet viktas enligt olika prioriterade områden. Om inte detta hjälper kan man behöva individualisera läroämnet. Då studerar eleven som vanligt med den övriga klassen i alla andra ämnen, men har egna mål i matematiken och framskrider i matematikstudierna i sin egen takt.

En elev som har omfattande inlärningssvårigheter, vilket kan synas som svårigheter i många olika delområden, behöver starkare stöd. Om en elev har en diagnos från den specialiserade sjukvården, främjar detta ett beslut om särskilt stöd, även om undervisningen alltid ordnas enligt elevens stödbehov.

Inom det allmänna och intensifierade stödet kan eleven hjälpas på många olika sätt och många klarar sig med hjälp av dessa metoder utan att behöva ett beslut om särskilt stöd. Till det allmänna och intensifierade stödet hör bland annat assistenttjänster, stödundervisning och specialundervisning på deltid.

Skolorna bestämmer själva hurdana åtgärder och rutiner eleverna på den egna skolan behöver för att inklusionen ska förverkligas.

Det finns många modeller som beaktar elevernas behov, och därmed ett stort urval metoder. Vanligtvis studerar eleverna i en klass inom den allmänna undervisningen och får där det stöd som de behöver. Ibland har de en del av lektionerna eller alla lektioner i skolans grupp för specialundervisning.

Specialundervisning på deltid är en av de vanligaste förfaringssätten när man genomför inklusion. På så sätt kan man samla elever med stödbehov från flera klasser till samma grupp och en speciallärare på deltid eller en specialklasslärare ger stöd åt flera barn under lektionen.

Loisa-Turunen gläder sig åt de framgångar som hörts från skolorna:

– Ofta har man lyckats ordna undervisningen för elever med behov av särskilt stöd så bra i den allmänna undervisningen att eleverna efter ett tag inte längre behöver beslutet om särskilt stöd.

Grundskolan Juvanpuiston koulu har utvecklat inkluderande lärmodeller under en lång tid.

Lågstadiets specialklasslärare Terhi Värri vid Juvanpuiston koulu berättar att hon också har elever som får särskilt stöd och elever i förberedande undervisning i sin klass inom den allmänna undervisningen.

– Jag använder många olika stödmetoder i undervisningen. En av de vanligaste är bildstöd, så att alla vet vad som kommer härnäst. Med hjälp av en timer vet eleverna hur mycket tid som återstår. Lektionsstrukturen är tydlig och alltid uppskriven på tavlan. Detta hjälper många att koncentrera sig.

Inklusion kräver att läraren har förmåga att utveckla undervisningen och verksamhetssätten.

Värri planerar alltid uppgifter med olika svårighetsgrader för lektionerna, så att varje elev hittar uppgifter som passar den egna kunskapsnivån: lätta, medelsvåra eller svårare. I klassen användas också mycket färgkoder: eleverna hämtar uppgifter med olika svårighetsgrader från påsar i olika färger. I lektionerna ingår också olika slags grupparbeten och lekar för att barnen ska känna sig trygga och för att vi ska ha en bra anda i klassen.

– Positivt stärkande, alltså positiv pedagogik, fungerar bäst. Barn med ett utmanande beteende kan ofta få negativ återkoppling, vilket inte hjälper dem att utvecklas. Det är viktigt att uppmuntra barnet, lägga märke till hur fint hen kan saker, även småsaker, säger Värri.

Enligt Värri krävs det kompanjonlärarskap och gemensam planering för att inklusionen ska lyckas. I Juvanpuiston koulu finns det i varje årskurs flexibla grupper för finska och matematik. I de flexibla grupperna delas eleverna in i mindre grupper så att alla får undervisning på den nivå som motsvarar deras individuella mål.

Ur lärarnas perspektiv är den största utmaningen i genomförandet av inklusion antalet vuxna, attityden och utbildningen. Om det finns elever med utmanande beteende i klassen och bara en lärare, räcker händerna så att säga inte till.

– Även om man skulle ha alla kunskaper i världen, rätt färdigheter, kunskaper och attityd, är en person ändå bara en person. Ingen lyckas ensam, men tillsammans gör vi det.

Skolorna bollar ständigt idéer kring nya lösningar.

– Allt börjar med attityderna och verksamhetskulturen. Vem av oss får kategorisera människor och med vilken rätt? Alla barn är lika mycket värda och de har alla rätt att gå i sin närskola. För att genomföra detta måste vi tänka om kring många saker, och då gör vi också saker och ting på ett annat sätt än tidigare, beskriver chefen för undervisningsstöd Loisa-Turunen.

Målet för inklusion är att erbjuda alla lika möjligheter att gå i närskolan, anpassa lärmiljöerna så att alla elever beaktas och ta stödet dit där det behövs. På så sätt har alla lika möjligheter till fortsatta studier och i arbetslivet.