Från matematiker till musiker

I början var det meningen att Pessi skulle bli diplomingenjör.
– På högstadiet gick jag i en matematikklass i Mankans. Jag var, och är fortfarande, sjukt bra på matematik, säger Pessi. Han var framgångsrik i nationella matematiktävlingar och framgången gav honom fart till nästa studieplats.
– Jag började på den matematisk-naturvetenskapliga linjen i gymnasiet Otaniemen lukio. I min släkt finns diplomingenjörer, så jag skulle ha följt samma väg som de. Vägen skulle ha varit klar:‏ Från Hagalund till Aalto-universitets tekniska högskola, därifrån till arbete antingen på universitetet eller vid något av företagen i Kägeludden. Men…

Efter att Pessi hade börjat i gymnasiet började han fundera på sitt val. Han hade spelat instrument hela sitt liv (”jag började spela i musiklekskolan för bebisar”).
– Jag slutade studera klassisk musik vid Esbo musikinstitut i samband med att jag började gymnasiet. I stället började jag spela piano på pop-jazzlinjen Ebeli vid Esbo musikinstitut. På så sätt, då mitt intresse för rytmmusik och i synnerhet för jazz vaknade, blev jag verkligen intresserad av att bli yrkesmusiker.

Så sattes bollen i rullning och plötsligt hade Pessi bytt gymnasium mitt i det första läsåret från Otnäs till Hagalund.
– Jag hade kompisar som redan studerade på musiklinjen, vilket var en stor bonus. Det hjälpte mig att våga testa byta gymnasium.

Det finns vissa likheter mellan den nuvarande och den tidigare branschen:
– Många matematiker är musiker, men det är sällsynt att det är tvärtom. Musikteori kräver matematisk förståelse. Musiken kräver också samma uthållighet som att lösa matematiska problem; man måste öva mycket för att bli bra, säger Pessi. Att skapa musik känns ändå inte som arbete för honom.

Pessi berömmer arbetsglädjen och fördelarna med att studera i en relativt liten grupp i gymnasiet Tapiolan lukio.
– Även om jag inte var så erfaren på förhand, fick jag pröva på att göra saker direkt i början – bland annat fick jag delta i musikaler och band och pröva på att sjunga.

Pessi har också varit aktiv inom andra områden än musik.
– På högstadiet var jag medlem i elevkårensstyrelsen. Sedan deltog jag i ungdomsfullmäktige från nionde klass till andra året i gymnasiet. Jag deltog även bland annat i arbetsgruppen för gymnasiets nya läroplan. Kanske återgår jag till politik när jag är äldre, men nu känns det inte så inspirerande.

Pessi slutade ändå inte påverka saker, trots att han lämnade politiken. I gymnasiet var Pessi tutor. – Matematikklassen på högstadiet var en trevlig erfarenhet, eftersom vi hade gemensamt program över åldersgrupperna. Jag ville uppleva samma sak i gymnasiet. Många av dem som börjar i gymnasiet kan vara blyga och jag ville bidra till att göra den första tiden i gymnasiet roligare.

I gymnasiet får man uppleva världen – eller åtminstone Europa. Pessi rekommenderar varmt gymnasiets resekurser. Under studierna hann han resa ut i Europa tre gånger.
– Under andra året i gymnasiet reste jag till Polen och Rom (resan till Polen sköts upp till det andra året på grund av coronapandemin) och under det tredje året reste jag till Amsterdam.

Vad var då sist och slutligen bäst med gymnasiet?
– Vännerna. Alla fåniga och roliga saker som jag har fått uppleva tillsammans med mina kompisar. Ibland är det tungt att studera, men vi är alla här tillsammans. Det bästa med gymnasiet var gemenskapen och gruppandan – jag skulle till och med kunna kalla det för ”broderskap”.

Studentskrivningarna gick riktigt bra. Matematikkunskaperna hade inte försvunnit trots musikstudierna. Men som musiker spelar det i slutändan ingen roll hur många L man har på studentbetyget.
– Det spelar ingen roll vilka vitsord jag har fått. Det viktiga är att jag kan spela och sjunga.

Pessis huvudinstrument var piano då han studerade vid Pop & Jazz Konservatorio. Han spelar i ett eget band med sin bror och sina vänner. Det är lite svårt att definiera bandets stil:
– Rock, jazzfusion, indierock, något sånt, säger Pessi.

Han är säker på att han kommer att kunna försörja sig genom musik, även om branschen ofta verkar osäker.
– Jag är beredd att jobba hårt för musiken.

Pessi har några tips för niondeklassisterna:
– Fundera på vad du själv vill göra. Det är ännu viktigare att fråga sig själv varför man vill göra just det. Det lönar sig att vara ärlig mot sig själv.