Psykolog och kurator gör sitt arbete bekant på rasten

Publicerad: 10.1.2022 11.00
Skolpsykologen och skolkuratorn på rasten med reflexvästar på. Barn leker omkring dem.
Kati Wilska-Seemer och Henna Savolainen vill göra kuratorns och psykologens tjänster välbekanta för elever, så att tröskeln för att söka hjälp blir ännu lägre. Bild: Taru Turpeinen

Under rasten på Matinlahden koulu skymtar ett par orangefärgade reflexvästar bland barn och unga. På ryggen står det ”KURAATTORI” på den ena västen och “PSYKOLOGI” på den andra. KURPSY-teamet, som man lekfullt säger i skolan, går ut till barn och unga en gång i veckan under den längsta rasten på dagen.

Områdeskurator Kati Wilska-Seemer och psykolog Henna Savolainen vill göra kuratorers och psykologers tjänster synliga och välbekanta för elever. 

”I vår skola har eleverna ingen tröskel för att använda kuratorns och psykologens tjänster. Eleverna kan till och med fråga oss på rasten när de kan komma och prata med oss nästa gång”, säger Wilska-Seemer. ”Eleverna kan också själva föreslå att de börjar besöka mottagningen och på så sätt få en chans att prata med oss om frågor som de har tänkt på.

Wilska-Seemer och Savolainen fick idén att gå ut till barn och unga vid ett möte med gruppen för generellt inriktad elevhälsa för ett par år sedan.

”Vi ville göra våra tjänster bekanta för eleverna och tänkte att rasten skulle vara den lämpligaste platsen för det”, berättar Savolainen.

“Skolan köpte oss orange västar, på vilka vi skrev kurator och psykolog med svart tusch på ryggen. På så sätt kan eleverna enkelt se oss under rasten. Lärarna kan också enkelt leda eleverna till ’den som bär den orange västen’”, berättar Wilska-Seemer. 

Till exempel ville sjätteklassisterna diskutera övergången till högstadiet i våras.

Verksamheten inleddes i januari 2020. Först gick de till varje årskurs för att berätta om sin verksamhet och tillbringade rasten på en viss gård under en månad. Matinlahden koulu har över 500 elever och klasserna 1–6, så skolan är indelad i fem olika rastgårdar.

Numera går de runt flera gårdar under en rast, eftersom barnen redan kan vänta på dem när de har blivit bekanta med verksamheten. Lärare och rastvakter kan också konsultera dem på rasten, om inga barn talar med dem vid den tidpunkten.

I skolan blir man en genuin del av barnens värld

Båda upplever att deras eget välbefinnande på jobbet också har ökat i och med verksamheten, då de får lite frisk luft och kan följa barnens aktiviteter under rasten.

I allmänhet anses arbetet i barnens värld vara den bästa delen av arbetet och den främsta anledningen till att de vill arbeta specifikt i skolan.

”Att jobba i skolan är som livet självt. Det är underbart när eleverna tar emot dig och springer runt dig”, säger Wilska-Seemer.

”Arbetet i skolan är också mycket mångsidigt”, fortsätter Savolainen. ”Vi har att göra med olika fenomen. Vi stödjer lärande och gemenskap genom att skapa en kultur som får alla att må bra.”

De är också en viktig del av skolgemenskapen, och samarbetet med lärarna känns nära och okomplicerat. Före coronatiden deltog båda även i skolfester.  

Förutom mottagningsarbetet anordnar Wilska-Seemer Arvokas-klasser tillsammans med lärare och vänskapsklubbar. I vänskapsklubbarna lär man sig att komma överens med andra och vara en rejäl kompis.

Så, hurdana är barn nu för tiden?

Båda anser att barnen är likadana som tidigare, men rastlöshet och koncentrationssvårigheter har ökat och tröskeln för våldsamt tal och beteende har blivit lägre. Det finns säkert många skäl till detta, men båda nämner det som en möjlig orsak att man läser minre för barn i hemmen än tidigare. Att läsa skulle hjälpa barn att identifiera sina känslor och klä dem i ord.

Växelverkan i familjer kan också ha minskat om alla sitter med sina egna apparater under kvällarna. Barnets självreglering utvecklas just i samspel med en närstående vuxen. Dessutom kan barnet inte reglera sin egen skärmtid, utan det är den vuxnas uppgift. En vuxen kan bli beroende av en skärm, och det kommer barn att bli också. Det är den vuxnas ansvar att ta emot barnets känsloutbrott i samband med justeringen av skärmtiden.

Fast skolpsykologen och skolkuratorn inte tillhandahåller familjetjänster är deras uppgift att vägleda och stödja föräldrar i frågor som rör barns välbefinnande i skolan, eftersom detta förbättrar barnets välbefinnande. Båda säger att det ögonblick när barn kommer för att tacka för den hjälp de har fått eller att berätta för dem hur bra det går för dem är ovärderligt i detta arbete.

På ryggen av Kati Wilska-Seemers och Henna Savolainens reflexvästar står det ”kurator” och ”psykolog”. På så sätt känner barnen igen dem bättre under rasten. Bild: Taru Turpeinen
  • Fostran och lärande