Trafiklederna och närheten till Helsingfors påverkade industrialiseringen i Esbo

Herrgårdarnas produktion var huvudsakligen avsedd för eget bruk tills byggandet av Sveaborg ökade efterfrågan på tegel från och med 1748. Den egentliga industrialiseringen började dock först cirka hundra år senare, när det kraftiga byggandet som inleddes i slutet av 1800-talet i Helsingfors gav upphov till betydande tegelindustri vid Esbovikens kust. Järnvägen färdigställdes 1903 och produktionsanläggningar uppstod längs den. I och med att vägnätet började förbättras efter första världskriget och biltrafiken utvecklades spred sig industrin allt mer längs huvudlederna. 

Helsingfors har varit det viktigaste marknadsområdet för den tidiga industriproduktionen i Esbo. De viktigaste industrianläggningarna i Esbo var på 1800-talet Esbovikens tegelbruk Stensvik, Kallvik och Åminne. Betydande aktörer början av 1900-talet var bland annat Kauklahden lasitehdas (1923–1952) och Keran Oy:s keramikfabrik (1920–1958), som verkade under olika namn.

Statens Elverkstad inledde sin verksamhet i Mäkkylä 1945. Den bytte namn till Televa 1962 och övergick i Oy Nokia Ab:s ägo 1981. Den finländska datatekniken har alltså sina rötter i Esbo. Utöver Mäkkylä har industriell produktion och utvecklings- och planeringsverksamhet inom teknologi funnits till exempel i Finno, Kilo, Karamalm, Knektbron, Ängskulla och Olarsbäcken. 

Av Esbos näringar har den industriella produktionens andel minskat efter andra världskriget, då byggandets och servicenäringarnas betydelse stärktes. Många industriföretags huvudkontor har dock blivit kvar i Esbo eller flyttat till Esbo. Särskilt Kägeluddens område har blivit Finlands kanske mest kända och ur stadsbildssynpunkt viktigaste koncentration av kontorsbyggnader.