Jordbrukets inverkan på kulturmiljön i Esbo

I Esbo började man bygga byar när åkerbruket började bli vanligare på 1000-talet. Före det hade marken odlats genom svedjebruk, dvs. genom att bränna skogsmark och så frön i askan. Bosättningen koncentrerades till områden där det var lätt att röra sig och i närheten fanns jakt- och fiskemarker, åstränder, stränder vid låglänta sjöar och kring havsvikar. På dessa platser fanns också bra naturängar som var lättare att odla än skogsområden. En förutsättning för åkerodling var boskapsskötsel, eftersom den gödsling som åkrarna behövde kom från stallgödsel. I det här skedet hade man haft boskap i Nyland i ungefär tretusen år.

Utöver boskapsskötsel påverkades åkerodlingen av sin tids betydande uppfinning, vändplogen, som möjliggjorde odling av tung jord med varvig lera. Den lättare finnplogen lämpar sig bättre för plogning av mjäljordar i svedjemarker. På så sätt bildades också en språkgräns för Nylands kust, som i stor utsträckning följer jordarternas gränser: de finskspråkiga svedjebrukarna bodde i norr och de svenskspråkiga invånarna som odlade åkrar i söder.

Svedjebruk användes ännu på 1500-talet på skogsmarker, men man avstod från det i Esbo före början av 1600-talet. Sveriges och Rysslands stormaktspolitiska konkurrens tillspetsades ofta till krig på 1600-talet och Ryssland ockuperade Finlands territorier under Stora nordiska kriget (1700–1721)  och den tid som kallades Stora ofreden 1713–1721, då människor blev flyktingar och då åkrarna inte kunde odlas. Under stora ofreden och när den återhämtade sig togs svedjebruket i bruk på nytt för att man i en svår situation åtminstone kunde få lite skörd.

Jordbruket utvecklades som näringar på storgods och herrgårdar som hade tillräckliga resurser, pengar, information och arbetskraft för utveckling.

I Esbo stad var jordbruket en vanlig näring ännu på 1970-talet, då det fanns sammanlagt ett par hundra gårdar och småbruk. När man rör sig i Esbo ser man fortfarande öppna åkrar, även om många byggnader med anknytning till jordbruket har försvunnit från landskapet och väjt för nybyggandet. Ekonomibyggnader och ladugårdar har ändrats till allaktivitetslokaler, verkstäder och ibland till bostäder.

I Esbo fanns det inte längre kor 2019, men i staden odlas det fortfarande på 2020-talet. Gårdsstorlekarna har ökat och år 2018 fanns det sammanlagt 36 jordbruksföretag som odlar cirka sex procent av stadens markareal. En del av gårdarna är i privat ägo, men även Esbo stad äger åkermark som den arrenderar ut till professionella jordbrukare.

Södra Esbo är byggt på herrgårdars och lantbyars marker. Otnäs och Hagalund byggdes på Otnäs och Hagalunds herrgårdars marker från och med 1950-talet. Mattby å sin sida har utvecklats på Mattby gårds marker. Utvecklingen inleddes 1965 då fastighetsägaren sålde 185 hektar mark till byggföretaget Haka. Storåker i stadsdelen Hentta ligger som namnet antyder på en åker där byarna Smeds, Hemtans och Dåvitsby förenades av byvägar som korsade åkerlandskapet. Byggandet av Storåker fortsätter på 2020-talet, men egna områden har reserverats för park- och rekreationsområden.

I mitten av Esbo har århundraden av åkerbrukets historia täckts av nybyggen, vägnät, idrotts- och golfbanor, odlingslotter och hästgårdar. Till exempel är cirka 20 hektar av den totala arealen av Alberga idrottspark tidigare åker. Likaså har många andra idrottsplaner och frisbeegolfbanor grundats på tidigare odlingsmarker. År 2018 fanns det sammanlagt 20 hästgårdar i Esbo. Åkrarna i Esbo räcker dock inte längre till för att utfodra hästarna, utan många stall köper havre och hö på annat håll.

Norra Esbo är till största delen landsbygdslandskap och jordbruket har fortfarande en viktig ställning som näring och livsstil, även om det inte finns många professionella jordbrukare. Till exempel i Snettans har samma släkt odlat gårdens marker i nästan 500 år utan avbrott. Snettans-Rödskogs by- och odlingslandskap har godkänts i Museiverkets förteckning över byggda kulturmiljöer av riksintresse.

Källa och lästips: Maatilojen Espoo. Red. Kaisitila et al. Espoon Perinneseura ry. Helsingfors 2020.