Hurdant har Esbo varit under olika tider?

I Esbo har man bott sedan stenåldern, cirka 9 000 år. Det finns inga synliga tecken på bosättning under stenåldern (7000 f.Kr.–1700 f.Kr.) i terrängen, utan observationer av mänsklig verksamhet har gjorts utifrån föremålsfynd. I det Esboländska landskapet ligger objekt från stenåldern i allmänhet vid kanten av de nuvarande åkrarna, en del helt på åkern och en del helt på skogssidan. I det öppna åkerlandskapet kan man fortfarande urskilja strandterrasserna som bildats av det forntida havet. Århundraden av åkerbruk och markberedning har kunnat skada boplatser från stenåldern. Boplatserna i skogen har bevarats bättre, men de är svårare att upptäcka i terrängen.   

Det finns endast få spår av bosättning från brons- och järnåldern i terrängen. Däremot visar föremålsfynden att bosättningen var etablerad. Under bronsåldern etablerades ett sätt att begrava de avlidna och åtminstone för en del av de avlidna byggdes ett stenröse på gravplatsen. I Esbo finns 20 kummelgravar från bronsåldern och eventuellt från järnåldern. Alla gravar har inte undersökts med arkeologiska metoder som kunde säkerställa tidpunkten. 

Hittills har endast en boplats och ett gravfält från järnåldern hittats i Esbo. De ligger i Dåvitsby. Gravgården är känd som Dåvits gravplats. Antalet lösa fynd från järnåldern i Esbo har ökat i och med att metalldetektorintresset har blivit vanligare. När man undersöker gömda föremål och lösa fynd kan man uppskatta att det har funnits bosättning i Esbo under hela järnåldern.   

Den ur Esbosynpunkt viktigaste naturformationen, där människan har bott och påverkat längst utan avbrott, är Esbo ådal som fortsätter genom Porkala udd från Tavastby till Köklax och väster om Esboviken. I Köklax, Mankby och Mäkkylä har det funnits byar åtminstone från slutet av 1100-talet eller från början av 1200-talet. Byagravarna, dvs. begravningsplatserna, som hittades i Finno och Köklax, härstammar från tiden innan sockeninrättningen ordnades på 1200-talet och sockenkyrkorna byggdes på 1300-talet.  

De medeltida husens platser finns fortfarande till största delen, såsom Gammelgård, Nedre Röös, Övre Röös, Nedre Juun, Övre Juun Juva, Neppers, Juus och Ers. År 1540 fanns det sammanlagt 114 byar i Esbo. I det som är Esbo idag finns 68 kända medeltida byar.   

På medeltiden började det bildas ett landsbygdslandskap i Esbo, som i huvuddrag förblev oförändrat fram till den andra hälften av 1900-talet. Som medeltidens mest betydande monument mitt i Esbo centrum reser sig Esbo gråstenskyrka, som byggdes på 1480-90-talet, och fungerar numera som domkyrka.

I Mankby finns en unik medeltida bytomt där man håller på att bygga en arkeologisk park. Esbo är också ett herrgårdsområde, men det fanns bara en medeltida herrgård, Gräsa, som grundades på 1400-talet och där Olars kyrka byggdes 1981. 

Största delen av Esboborna för ett sekel sedan hörde till allmogen, vars bostäder var små stugor eller bönder vars förmögenhet varierade, vilket syntes till exempel i gårdarnas byggnader och deras ägarskap. Endast en liten del hörde till ståndsmännen, borgarna, prästerna eller adeln. 

I Esbo har det dock i förhållande till invånarantalet funnits många herrgårdar, lokaler och villor som ägs av "herrarna" sedan 1700-talet. En del av herrgårdarna har bevarats även om en betydande mängd har rivits.

Esbos äldsta åkrar har röjts i älvdalar eller på vikar som avslöjats av landhöjningen. Den första exakta sockenkartan har utarbetats i mitten av 1700-talet. Redan där syntes de största åkerfälten på samma platser där de viktigaste bevarade odlingslandskapen redan nu finns, det vill säga i områdena Esbogård, Söderskog samt Röylä och Snettas. På 1700-talet låg små byar, som bara bestod av några hus, på kanterna av ett öppet åkerlandskap, på skyddade sluttningar och åsar. I Esbo var det vanligt att det vid kanterna av samma åkerfält kunde finnas flera självständiga byar mycket nära varandra. I byarna låg byggnaderna som en oregelbunden grupp och även på gårdsplanerna placerades de fritt. Att byarna var av liten storlek bidrog också till att den ägodelningsförrättning, storskiftet, som genomfördes vid sekelskiftet 1700–1800 förändrade bylandskapet i Esbo endast i liten utsträckning. Oftast blev husen kvar på sina tidigare platser och den omgivande odlingsmarken omfördelades. Således bevarades den gamla bystrukturen i Esbo betydligt längre än i grannkommunerna.

Världen kan sägas ha moderniserats senast under 1900-talet. Under århundradet utvecklades Finland och Esbo från ett jordbrukssamhälle till ett industriellt och postindustriellt samhälle i och med första världskriget, Finlands självständighet och andra världskriget, industrialiseringen, befolkningstillväxten, strukturomvandlingen och byggandet av välfärdssamhället.

Effekterna av världens maktpolitik i början av 1900-talet syns fortfarande i Esbo till exempel i markfästningarna från första världskriget som byggdes kring huvudstadsregionen. Det ryska kejsardömet utrustade sig med dem inför det tyska kejsardömets anfall. Befästningar hade också byggts under Krimkriget (1853–1856), då Storbritannien mötte Ryssland.