Rödlistade och fridlysta arter i Esbo

I Esbo bor uppskattningsvis cirka 1000–2000 flygekorrar, och deras habitat sträcker sig från de gamla skogarna i Norra Esbo ända till de små skogsområdena mellan den täta stadsmiljön i Södra Esbo.

Flygekorren är en art som skyddas av EU:s art- och habitatdirektiv och det är förbjudet att förstöra och försämra dess föröknings- och rastplatser. I Esbo kartläggs flygekorrens habitat och förbindelseleder i samband med projekt för ändringar i markanvändning och vid behov tryggas arten genom planbeteckningar och planbestämmelser. Även naturvårdsåtgärderna samordnas med artens behov.

För att skydda flygekorren bedrivs också nationellt och internationellt samarbete. Esbo deltar 2018–2025 i projektet Flygekorre-LIFE, vars syfte är att stärka flygekorrbeståndet och öka nivån på skyddet av flygekorrar i Finland och Estland. Esbo fungerar i projektet som expert på samordning av markanvändningen och skyddet av flygekorrar, stärker och skapar förbindelser för flygekorren samt samlar in information om flygekorrens beteende i stadsmiljön.

Här kan du läsa mer om skydd av flygekorren och svar på vanliga frågor.

I Esbo finns flera fladdermössarter: nordfladdermus, vattenfladdermus, mustaschfladdermus, taigafladdermus och brunlångöra. Fladdermöss är flygande däggdjur som rör sig nattetid, och som på dagen gömmer sig till exempel i byggnadskonstruktioner, håligheter i träd eller i fladdermusholkar. Fladdermössens föröknings- och rastplatser är skyddade enligt EU:s art- och habitatdirektiv, vilket innebär att det är förbjudet att förstöra eller försvaga dem.

Beståndet av fladdermöss i Europa begränsas bland annat av det allt mindre antalet lämpliga jordbruks- och skogsbruksmiljöer och bristen på lämpliga daggömmor och övervintringsplatser. På grund av användningen av pesticider och växtgifter har också insekterna minskat i antal, vilket bidrar till att begränsa antalet fladdermöss. Även vindkraftverk, nattbelysning och intensivt skogsbruk har negativa konsekvenser för fladdermössen.

I Esbo kartläggs och tryggas lämpliga rast- och övervintringsplatser vid behov med planbeteckningar och planbestämmelser. Man kan också bygga en egen holk för fladdermöss. Det behövs alltid tillstånd av markägaren för att hänga upp fladdermusholkar.

Åkergrodan är en art som skyddas av EU:s art- och habitatdirektiv och det är förbjudet att förstöra och försämra dess föröknings- och rastplatser. Åkergrodan lever i fuktiga habitat, i synnerhet på frodiga stränder och myrar: deras lekområden finns vanligen på stranden intill tjärnar och sjö- eller havsvikar, översvämningsängar och myrar. En del av åkergrodspopulationerna har separata övervintrings- och lekområden mellan vilka grodorna rör sig.

Åkergrodan har blivit hotad på grund av att lämpliga vatten- och landområden har minskat. Detta beror bland annat på dränering av vattendrag, skogsbruk och torvutvinning. Den viktigaste faktorn som drabbar åkergrodan är miljöföroreningar.

Arten hör till faunan i de flesta fågelvattnen, så i Esbo kartläggs områden där åkergrodor förekommer i samband med övervakningen av häckande fåglar i fågelvattnen. Vid behov görs också ytterligare kartläggningar av potentiella förekomstområden till exempel när ett planprojekt pågår inom ett möjligt förekomstområde. Senast har åkergrodor kartlagts i utredningen om häckande fåglar och åkergrodor i fågelvattnen år 2022.

Grön sköldmossa växer på stora lågor och på stubbar i gamla barrskogar och lundar. Arten är rödlistad, eftersom det murkna träd som grön sköldmossa kräver har minskat i våra skogar och det finns få livsmiljöer som lämpar sig för den.

Arten skyddas av EU:s art- och habitatdirektiv, men är inte längre särskilt skyddad. I Esbo är de livsmiljöer som lämpar sig för arten i huvudsak kända och man strävar efter att trygga de omfattande livsmiljöerna genom planläggning. Förstörandet av små växtplatser påverkar inte artens gynnsamma skyddsstatus i Esbo.

Torvbägarlaven är i Finland en ytterst hotad art som kräver särskilt skydd genom naturvårdslagen. Den enda kända platsen i Finland där torvbägarlaven förekommer finns norr om golfbanan i Hagalund. Platsen är skyddad som ett naturminnesmärke.

Vild öring är starkt hotad i Finland, med undantag för allra nordligaste Finland. Öringsbestånden har blivit mindre bland annat på grund av försämrad vattenkvalitet, vattenbyggnad och överfiske. Den vilda havsöringen är fridlyst från fiske i hela vårt havsområde, men de blir dock fiskade som bifångst bland annat då sik fiskas med nät.

I Esbo stiger öringen för att leka i Esboån, Lukubäcken och Monikkobäcken. Att öringen leker i en å är ett tecken på att ån är i gott skick. Esbo genomför också projekt för restaurering av vattendrag som syftar till att förbättra vattnets skick och bland annat till att öka antalet lekgropar för öring. De senast färdigställda objekten är bland annat Gumböles fiskväg och restaureringen av Esboån.

Läs mer om vattenskydd och restaurering av vattendrag på sidan om vattenskydd.

Backstrandlöparen är en specialitet i Esbo, eftersom dess enda kända förekomst i Finland är i en skuggig lund invid Glomsån. Backstrandlöparen, som hör till jordlöparna, lever vid vattenbrynet, där den jagar småkryp och i övrigt gömmer sig under stenar.  Som vuxen övervintrar den ovanför översvämningsgränsen i skogen, under barken på lövträd som murknar på marken och bland nedfallna löv.

I Esbo tryggas backstrandlöparen genom att man beaktar artens behov i projekt och planer i närheten av den kända förekomstplatsen.

Stora natebocken lever i grunt, bräckt vatten längs Östersjöns kust, vanligen i skyddade vikar. Den påträffas i Finland längs kusten från Fredrikshamn till Uleåborg och Åland. En av de livskraftigaste förekomsterna av arten finns längst in i Esboviken, och dessutom har den observerats i Kallvik, Bastvik, Marishamnen och Sököviken.

Stora natebockens habitat har minskat och försämrats bland annat till följd av att vattenkvaliteten blivit sämre och låga stränder har vuxit igen samt på grund av vattenbyggnad. Arten är klassificerad som nära hotad. Artens potentiella livsmiljöer kartläggs i Esbo i samband med projekt för ändringar i markanvändning och vid behov tryggas arten genom planbeteckningar och planbestämmelser.