Sol och livsglädje – 1910-talets färgkonst

Inom den finländska konsten var 1910-talet en tid präglad av nya uttryck och en frigörelse i färganvändningen. De modernistiska strömmargarna från världens metropoler, städernas pulserande rytm och betoningen på individens inre upplevelser formade en hel konstnärsgenerations syn på konsten.

Akseli Gallen-Kallela (1865–1931) skrev från Paris våren 1909 till sin vän Johannes Öhquist (1861–1949) att hans inre jag hade slagit ut i blom och tagit sig uttryck i former och framförallt i färger. En ny arbetsglädje hittades i stadens modernistiska strömmar, och resultaten syntes i glödande verk där realism kombinerades med tidens färgkonst. Gatuvyerna som uppstod som snabba skisser samt nytolkningar av Kalevala-motiv uttryckte ett nytt måleriskt grepp, som nådde sin kulmen under åren i Brittiska Östafrika under åren 1909–1910.

Utställningen kompletteras med verk av Gallen-Kallelas samtida Ellen Thesleff (1869–1954), Pekka Halonen (1865–1933), Tyko Sallinen (1869–1954), Magnus Enckell (1865–1933), Jalmari Ruokokoski (1886–1936), Ester Helenius (1865–1933) och Yrjö Ollila (1865–1933). I landskapen och porträtten från 1910-talet tar konstnärerna steget mot ett expressivt själslandskap.