En liten stor gärning för delaktighet

Kaija Penttinen är volontär för en förening för synskadade, Espoon Seudun Näkövammaiset ry. Hon har besökt daghem och skolklasser i Esbo för att berätta för barnen om hur det är att vara synskadad. Kaija vill krossa fördomar och öka medvetenheten om synskador och hur olika de kan vara.

Kaija Penttinen är volontär för en förening för synskadade, Espoon Seudun Näkövammaiset ry. I sin bokhylla har hon ett vykort, där någon har skapat ett landskap av piprensare. Bakom vykortet står det ”Ett varmt tack för ditt besök”, undertecknat av två daghemsgrupper från Pohjois-Tapiolan päiväkoti.

”När jag fick kortet fick jag tårar i ögonen. Barnen hade tidigare frågat mig om någon som är blind kan gråta, så här kom svaret på den frågan. Jag tycker att det är viktigt att barnen öppet kan fråga helt vad de vill. Barnen ställer fördomsfritt frågor om allt som gör dem fundersamma.”

Kaija har besökt daghem och skolklasser för att berätta för barnen om hur det är att vara synskadad. Under de gemensamma stunderna får barnen pröva på att röra sig med en vit käpp, med ögonen täckta. Kaija berättar för barnen att käppen på sätt och vis är hennes ögon. Kaija har också simulationsglasögon som gör att användaren ser på samma sätt som hon. Dem får barnen pröva för att uppleva hur världen ser ut genom Kaijas ögon.

Kaija vill krossa fördomar och öka medvetenheten om synskador och hur olika de kan vara. En vit käpp betyder inte alltid att personen som använder den inte ser något alls. Hennes meddelande är att alla människor är olika, men lika viktiga. Man får aldrig mobba någon för att den är annorlunda, och personer med funktionsnedsättning är också helt vanliga människor.

”Jag tror att barnen kommer ihåg det här, när ett levande exempel berättar om saken, i stället för att någon bara skulle läsa om det i en bok. Jag hoppas att den förståelse man fått som barn bär genom livet.”

Kaija önskar att hennes budskap utvidgas i lyssnarnas sinnen så att det gäller alla människor, inte bara sådana som har en funktionsnedsättning. ”Det är också personligen viktigt för mig att jag kan uppleva att jag är till nytta och gör något gott.

Barnen har ofta i förväg funderat på vad de vill fråga. Ofta sitter Kaija på golvet tillsammans med barnen, och sedan talar de till exempel om att man inte ska klappa ledarhundar, eftersom de jobbar. Alla barn och lärare får ett eget litet förstoringsglas och en lapp som innehåller alfabetet på punktskrift. Kaija berättar hur man läser den. Barnen får öva på hur ömt man ska röra vid punktskriften genom att snudda lätt vid sina kinder.

”Jag blev glad när jag fick höra att barnen efter att vi träffats har berättat för sina föräldrar till exempel om att man inte får lämna elsparkbrädor att ligga på vägen. Ett barn berättade att pappa numera alltid lyfter bort sparkbrädor från vägen, så att det blir säkert för synskadade att ta sig fram. Föräldrarna har skickat många tack. Idéen till det här föddes när jag satt på bussen på väg till vattengympa, och en lite pojke satte sig bredvid mig och frågade varför jag har en vit käpp. Jag berättade att käppen är mina ögon, och han frågade varför jag inte bara använder glasögon.”

Kaija fortsätter gärna att besöka daghem och skolor för att tala med barnen. Kontakta Kaija på adressen esn@saunalahti.fi. Du kan till exempel fråga de vuxna i ditt barns daghemsgrupp om de kunde bjuda in Kaija!