Fallexempel från Europa som stöd för arbetet Natursmart Esbo

Särskilt intressanta var städerna i Europeiska unionen där man följer No Net Loss (NNL)-linjedragningen, dvs. verksamhetssätt som säkerställer att den biologiska mångfalden eller grönområdena totalt sett inte försämras.

Kortfattat innebär det att till exempel naturens mångfald eller ekosystemtjänsterna inte får försämras när markanvändningen förändras. Förluster ska gottgöras, dvs. kompenseras någon annanstans, om försämringarna inte kan förebyggas eller lindras genom åtgärder på plats.

EU:s strategi för biologisk mångfald 2030 styr förebyggandet av naturförluster på många sätt. I beredningen av strategin har man tagit tid för att behandla total icke-försämring.

De europeiska ländernas praxis för att stödja den biologiska mångfalden varierar. Hamburg, Bristol och Stockholm identifierades som föregångarstäder, så de intervjuade valdes ut från dessa städer. I synnerhet Stockholm är jämförbart med de finländska förhållandena.

I Tyskland har kompensation för naturvärdena varit lagstadgat sedan 1970-talet. I Storbritannien bereds däremot en förordning i anslutning till miljölagen, där man av byggprojekten kräver en nettonytta på 10 procent (Biodiversity Net Gain). Linjedragningen innebär att naturvärdena i projektet måste ökas med 10 procent jämfört med utgångsläget.

I Sverige finns det ännu ingen lagstiftning om total icke-försämring med undantag för Natura-områden och naturskyddsområden. Ämnet följs dock upp i Sverige särskilt ur ekologiska nätverkens perspektiv.

I Bristol i sydvästra England har man i ett par år tillämpat en projektspecifik, frivillig princip om total icke-försämring av naturvärdena. Under de närmaste åren blir det obligatoriskt att beräkna 10 procents nettonytta för naturvärden i alla byggprojekt i Storbritannien.

I byggprojekt används ett digitalt verktyg för bedömning av naturens mångfald. Verktyget har utvecklats och pilottestats i cirka 10 år. Tills vidare finns det dock ingen uppföljning av permanent genomförande total icke-försämring i projektområdena. Bristols projektchef för hållbar utveckling Ben Smallwood berättar att man i staden huvudsakligen bygger på redan bebyggda områden. Verktyget har styrt utförandet av förbättringsåtgärder i projektområdet och man har inte behövt kompensera olägenheterna någon annanstans.

Informationen om i vilka projekt man har gjort No Net Loss-beräkningar är offentlig. När man frågar Esbo om råd anser Smallwood att ett offentligt register skulle uppmuntra till att agera naturklokt, även om målet med total icke-försämring inte är obligatoriskt.

Bristol har utlyst nödläge för naturen och staden använder också andra riktlinjer för naturvärden: obligatorisk BREEAM-certifiering, Building with Nature-standarder samt ökad krontäckning.

I Hamburg har man årtionden av erfarenhet av bedömning och kompensation av naturkonsekvenser. Principen om total icke-försämring som fastställs i den tyska naturvårdslagen gäller ekosystemets funktion i stor utsträckning och delvis även landskapsvärdena.

Bedömningen och beräkningen av naturtypernas kvalitet görs redan i planläggningsskedet. Då vet man ännu inte hur ett enskilt byggprojekt genomförs. Därför utreder man också naturvärdena på projektnivå inom påverkansområdet för ett enskilt projekt och planerar den krävda kompensationen, vars kostnader hör till byggprojektet. Kompensation som görs någon annanstans är ett sistahandsalternativ, eftersom man i första hand styr mot att förebygga och lindra olägenheter för naturen.

Kompensationerna är transparenta, eftersom det finns ett offentligt register över kompensationsområdena. Kompensationen av naturvärdena ska existera lika länge som naturolägenheten kvarstår. Med tanke på Esbo lönar det sig att planera uppföljningen av kompensationen för naturolägenheter ända från början. Då kan man bedöma utfallet av den totala icke-försämringen och reservera resurser för den.

Tobias Langguth från miljöförvaltningen i Hamburg stad påpekar att enbart beräkningar inte räcker för att trygga naturvärdena. Hanna Köneke från grönområdesplaneringen tillägger att man i en tät stad måste identifiera områden där människor kan få naturupplevelser utan att störa fåglarnas häckning, slita på växtligheten eller orsaka andra olägenheter för naturvärdena. År 2021 stiftades i Hamburg ett lokalt avtal om bevarande av grönområdenas areal.

I Stockholm krävs förebyggande och restaurering av naturskador både som en del av planläggningsförfarandet och i byggnadslagstiftningen. Metoden för bedömning av naturens totala icke-försämring har ännu inte utvecklats. Kompensationerna för naturskyddsområden och Natura 2000-områden planeras från fall till fall.

Den regionala grönkoefficienten som staden använder bedömer till exempel kvaliteten på grönområdena i stadsdelen och ekosystemtjänsterna. Verktyget kan dock inte jämföras med mätning av total icke-försämring.

Gunilla Hjorth från Stockholms miljöförvaltning berättar att målet är att öka bedömningen och planeringen av ersättning av skador som uppstår på ekosystemtjänsternas och städernas ekologiska nätverk. Ekologiska nätverk undersöks till exempel genom att modellera livsmiljöer som lämpar sig för arter samt genom att följa förändringarna i grönområdena med hjälp av satellitbilder.

Intervjun visar på ett behov av att utveckla verktyg för naturens totala icke-försämring utifrån nordiska utgångspunkter. Finland och Sverige med sina talrika skogar och skogsbruk har många gemensamma utmaningar i anslutning till byggande och markanvändning. Man kunde också inkludera allemansrätten i den biologiska mångfalden.

I stadsnaturen finns också värdefulla element som är sällsynta i kulturlandskap och ekonomiskogar utanför städerna. Peter Wiborn från miljöförvaltningen i Stockholm nämner stadens gamla ekar som exempel. Det lönar sig att beakta sådana särdrag och ekologiska nätverk när man planerar att mäta den totala icke-försämringen.

God praxis som identifierades i intervjuerna utnyttjas i arbetet Natursmart Esbo.

Ben Smallwood, Sustainability Project Manager, Bristol City Council. 

Hanna Köneke och Tobias Langguth, Behörde für Umwelt, Klima, Energie und Agrarwirtschaft, Hamburg.

Peter Wiborn, Gunilla Hjorth och Magnus Rothman, Miljöförvaltning, Stockholm