Ulla Soinne

Viola, stämledare

Musiken har alltid haft en central roll i mitt liv. Som liten lyssnade jag under bordet till de vuxnas diskussion. Orden ”polyfoni” och ”Bach” upprepades ofta och jag förstod (redan då) att de hör till viktigaste sakerna i livet. Ibland tog min organistpappa med mig till kyrkan, som medhjälpare för att stämma orgeln. Jag satt på orgelbänken och tryckte på en tangent i taget medan pappa knackade på piporna. När pappa ropade ”Nästa!” inifrån orgeln tryckte jag på nästa tangent.

Jag har även en minnesbild av violisten Tapio Myöhänen som spelar kvällsmusik tillsammans med min pappa på orgelläktaren i domkyrkan i Kuopio. Instrumentets klang fängslade mig då och effekten har inte försvunnit. Till Tapiola Sinfonietta kom jag år 1992 på omvägar efter studierna. I sinfoniettan förenas vi av en kärlek till musiken och jag påstår att vi får styrka ur vårt arbete. Dessutom laddar jag mina batterier till exempel genom att röra mig i skogen.