Stadsborna i planerarens skor

"Nu får ni kliva in i stadsplanerarens skor", berättar Jani Tartia, specialsakkunnig vid kompetenscentret för hållbar utveckling i Esbo.

Deltagarna i workshoppen har framför sig ett lego-drömhus som de byggt. Därefter slår arbetsgrupperna med fyra personer samman sina drömmar och bildar en gemensam vision på ett hållbart och smart framtidskvarter i Esbo.

I Lippulaivas bibliotek samlas den fjärde framtidsworkshoppen för hållbar utveckling. För workshoparbetet samlas 25 invånare i Esbo varje månad för att behandla stadens klimat- och hållbarhetsmål tillsammans med stadens anställda. Temat för workshoppen i oktober är mycket aktuell, dvs. energipriserna som stigit snabbt.

Innan workshoppen inleddes fick deltagarna redan titta bakom kulisserna under en presentationsrunda av köpcentret Lippulaiva.  Under köpcentret ligger geoenergianläggningen som är Europas största i en kommersiell byggnad. Den värmer och kyler ner köpcentret samt de åtta höghus som ska byggas i kvarteret.

"Geoenergibrunnarna fungerar också som ett stort batteri. På sommaren lagras värme i geoenergifältet som kan utnyttjas på vintern",

berättar hållbarhetschef Elina Ekelund.

 Joni Mäkinen, specialsakkunnig inom Esbo energi, berättar om smarta energilösningar i stadens egna fastigheter. Det nya skolcentret Monikko i Alberga värms upp med jordvärme, liksom Mattby simhall. 

Mäkinen säger att alla stadens invånare behövs för att göra Esbo klimatneutralt före 2030.

"Över hälften av växthusgasutsläppen i Esbo har att göra med energi på något sätt", konstaterar Mäkinen.

Workshop-deltagarnas Lego-hus avslöjar att den nya energitekniken är bekant för Esboborna. Däremot varierar önskemålen om boendet.

"Jag gjorde ett typiskt egnahemshus i Esbo", skrattar Kimmo Strengell när han presenterar sitt eget hus.

Naturen är nära och husets tak producerar solel. Ett jordvärmesystem som är gemensamt för några hus kunde ansvara för uppvärmningen, berättar Strengell.

Sara Syvälahtis och Terhi Mäkinens tankar är som skurna ur samma stycke. I Sara Syvälahtis ideala livsmiljö bor man i ett egnahemshus i ett litet bysamhälle.

"Vi skulle ha gemensam odlingsmark och ett gemensamt växthus, en bil som vi samutnyttjar och ett litet lokalt biogaskraftverk där bilen tankas".

Även i Terhi Mäkinens vision om en gammal bygemenskap ingår ett eget biogaskraftverk som producerar energi. Jordvärmerör som sänkts ner på sjöbottnen samlar värme och man tar sig fram främst med cykel. 

Gruppens oliktänkande är Niklas Astala, vars urbana ideala miljö flödar över av vardagstjänster på gatunivå, bostäderna finns i de övre våningarna. Ärenden uträttas till fots, med cykel eller spårvagn. Den lokala elproduktionen med solpaneler kompletteras av en omfattande kärn- och vindkraftsproduktion. Säkerheten i grannskapet övervakas av Lego-polisen.

I dagens workshop testas gemensam utveckling med hjälp av legoklossar.

"Vi har inte brist på nya idéer eller tekniker. Frågan är hur de kan genomföras så att de blir en del av staden", konstaterar Jani Tartia.

Utmaningen är att få alla aktörer inom stadsbyggandet, företag, organisationer, universitet och forskningsinstitut, invånare och markägare att arbeta tillsammans. Det första steget i den gemensamma utvecklingen är att skapa en gemensam vision om staden som ska byggas.

Målet för nästa timmes arbete är ambitiöst: att i smågrupper skapa en gemensam vision om ett hållbart och smart stadskvarter. I verkligheten kunde detta ta flera år.

Det visar sig vara utmanande att göra en syntes av boendeönskemålen i en grupp på fyra personer. Niklas Astala, som presenterade gruppens arbete, medger att utmaningen var svår. Det var inte lätt att placera den tätt byggda gåstaden och det gamla bysamhället i samma kvarter. Det fanns visserligen också gemensamma nämnare: närnaturen och den sociala gemenskapen är viktiga för alla gruppmedlemmar, likaså framstegsvänliga energilösningar.

När workshoppen är slut avslöjas Niklas Astala som blivande proffs inom stadsplanering. Niklas studerar trafik- och markanvändningsplanering på Aalto-universitetet och sökte till invånarworkshoppen på våren. På workshopparna har man kunnat tillämpa det man lärt sig och bli insatt i stadens politiska beslutsfattande. En grupp på 25 personer är också ett bra tvärsnitt av hur olika de 300 000 esbobornas önskemål om sin livsmiljö kan vara.

"Det är lätt att förstå när man hör olika människors synpunkter och erfarenheter", konstaterar Astala.

Astalas synpunkt bekräftas också av sammanställningen av resultaten från den enkät som genomfördes i början av workshoppen. Det första önskemålet för boende var ett radhus, men det fanns ett brett spektrum av önskemål, från jurta till husbil. Att gå till fots var det främsta sättet att röra sig i framtiden, och som energikällor toppade sol- och vindkraft.

"Resultaten från workshoppen kommer att gå vidare om ett par veckor till styrgruppen för Esbo hållbara utveckling", berättar Suvi Jäntti, koordinator för workshopverksamheten.

Även modellen för gemensam utveckling som testats av workshoppen kommer att vidareutvecklas utifrån erfarenheterna. I november samlas gruppen igen. Workshoppen gästar då Esbo stadsplanering i Otnäs.  Temat är hållbar planläggning.