Sommaröarnas pärla

Ön Pentala är med sina rekreations- och naturskyddsvärden ett ymnighetshorn med kultur, historia och natur: höga klippor, skog, sandstrand, sjön med en ö i mitten, myrar och ängsmarker samt en gammal fiskarby, som numera är ett museiområde.

En av de största öarna bland Sommaröarna i Esbo är Pentala, som är 130 hektar stor och som öppnades för allmänheten år 2018.

Eftersom Pentala länge förde en slumrande tillvaro har ön bevarats exceptionellt väl i sitt naturliga tillstånd. Hälften av ön är ett naturskyddsområde som huvudsakligen ligger på mitten av ön.

”Ön har verkliga naturvärden, såsom karga dungar med bergtallar och en täckande matta av lavar samt sällsynta havsstrandängar, våtmarker och myrar”, berättar Esbo stads miljöplanerare Katrin Aia.

En specialitet är Pentalaträsket mitt på Pentala. I sjön finns en liten ö.

Till sjöns strand leder en 2,3 kilometer lång naturstig, längs vilken det finns tavlor med information om intressanta sevärdheter i skärgårdsnaturen. Stigen är delvis svårframkomlig och är därför inte lämplig för personer med funktionsnedsättning.

Naturstigen leder till sandstranden Diksand vid öns nordöstra ände, som är en skyddad naturtyp och särskilt känslig för slitage.

Utöver sina naturvärden har ön en betydande kulturmiljö, en gammal fiskarby. I byggnaderna och gårdsområdet på museiområdet kan man bekanta sig med fiskarlivet från förr.

Pentala är ett dagsutflyktsmål där du kan tillbringa en sommardag och samtidigt lära dig mer om naturen och öns historia.
 

• endast röra dig på färdiga stigar eller naturstigar för att inte skada öns känsliga undervegetation.
• ta med dig ditt skräp från naturen. Det finns avfallshantering endast på museiområdet på ön.
• göra en fästingkontroll efter utflykten. På Pentala, precis som i andra delar av skärgården, finns fästingar.
• Pentala skärgårdsmuseum öppnar igen 1.6.2025. 
• Skärgårdsbåten trafikerar till Pentala under sommarmånaderna från skärgårdsbåtbryggorna i Sökö, Svinösund och Finno. Läs mer om skärgårdstrafiken. 

Tex: Minna Saano.

Denna text har ursprungligen publicerats i tidningen Espoo-lehti 1/2025. Läs övriga artiklar i Espoo-lehti.