Pekko, som utexaminerats från bildkonstlinjen vid Matinkylän lukio, studerar nu till landskapsarkitekt i Sverige

Pekko Ilmonen studerade tidigare på bildkonstlinjen vid Matinkylän lukio. Gymnasieåren rymde bra lärare, kompisar och även ett litet spratt. Nu i höst har han börjat studera vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Alnarp i Sverige.

Pekko Ilmonen utexaminerades från bildkonstlinjen vid Matinkylän lukio våren 2025. Han sökte en gång i tiden till Matinkylän lukio (som då fortfarande hette Kaitaan lukio), eftersom ”Jag var bättre på att rita än de andra pojkarna i klassen i grundskolan och tänkte att det skulle vara lättare att komma in på bildkonstlinjen”. I antagningsprovet var man tvungen att rita, måla och göra ett tredimensionellt arbete. Det sistnämnda var Pekko inte särskilt nöjd med. Men det gick tydligen också bra, för han kom in. Han gillade att Matinkylän lukio hade ett bra läge, en splitterny byggnad där allt fungerade.

Enligt Pekko var det bästa med gymnasiets bildkurser sannolikt oljefärgsarbetet som han gjorde på målarkursen. Det tog lång tid att måla det, men var enligt Pekko givande. Han blev i sin tur intresserad av att rita när han besökte olika museer: ”Jag har alltid ritat, men det tog fart på allvar på den senaste höstlovsresan i Rom när vi lade närmare sex timmar på varje museum, varav minst 4–5 timmar var oavbrutet ritande av staty efter staty.” Pekko avlade också gymnasiediplom i bildkonst. Temat för uppgiften var en annan konstart, där syftet var att tänka på ett egenvalt tema ur en annan konstarts perspektiv. ”Det var mer krävande, eftersom man var tvungen att avgränsa temat och hitta på sin egen uppgift och motivera sin lösning skriftligen.”

Jämfört med högstadiet säger Pekko att lärarna visade sin personlighet mer på lektionerna. Hans favoritämnen var teckning, historia, geografi och filosofi. Pekko tyckte att de var de bästa lärarna.

När man frågar Pekko om det bästa minnet från gymnasiet funderar han en stund. Han kommer fram till att det är penkis – eller så är det bästa minnet den sista skoldagen då man utsatte historieläraren för ett litet spratt. De studerande hade under tre års tid samlat in uttalanden eller kommentarer från läraren, som var konstiga när de saknade kontext. ”Vi lade dem i lärarens fack så att vi inte behövde ta ansvar för vårt verk”, skrattar Pekko. I lärarrummet diskuterade man pappersbunten, men läraren tog sprattet med gott humör.

För många som gått gymnasiet är de gamlas dans det bästa minnet. Pekko deltog däremot inte i dansen, då kurserna i bildkonst och den obligatoriska kursen i lång svenska överlappade kursen i de gamlas dans – då var studietakten hög. ”På sätt och vis ångrar jag att jag inte deltog i de gamlas dans, men jag hade ett eget kompisgäng och saknade inte den typen av gemenskap som uppstår på de gamlas dans”, säger Pekko. Han var den enda killen i sin grupp i en del av gymnasiet. De andra välkomnade honom i gruppen och han har fortfarande kontakt med sina gymnasiekamrater. 

Universitetsstudier på Hogwarts

Pekko studerar till landskapsarkitekt vid Sveriges Lantbruksuniversitet. Han ser att branschen har en stor betydelse i framtiden. Landskapsarkitekter planerar rum i landskapet där människor träffas, som till exempel torg, gårdar och parker. Inom branschen får man också använda de ritfärdigheter som man lärt sig i gymnasiet. I studierna har man redan övat på att rita utan att titta på pappret. ”Jag ville ha ett jobb där man inte bara är på kontoret. På jobbet kan man påverka väldigt många människors liv”, berättar Pekko. Han medger att han inte är så värst intresserad av att lära sig växtnamn på latin, vilket ingår i studierna.

Pekko började studera i Sverige eftersom han som finlandssvensk kan språket. Småstaden Alnarp ligger nära Malmö i södra Sverige. Läroanstalten är en före detta lantegendom från 1800-talet. Huvudbyggnaden är egentligen ett slott. ”Det här är precis som Harry Potters Hogwarts”, säger Pekko. Han bor nu i Malmö, men tänker flytta till campus. ”Livet som studerande har hittills varit väldigt självständigt och fritt, vi har egna scheman men det gäller att ha koll på sina studier, sin hälsa och sin kost.”

Föreläsningarna har hittills berört växtkännedom, landskapshistoria (som enligt Pekko är nära besläktad med konsthistoria) samt ritlektioner. Det enda som han behövt ”plugga” på i studierna är växternas namn på latin, men Pekko tror att det kommer att vara något liknande med landskapshistorian. ”På ritlektionerna lär vi oss (surprise, surprise) att rita, men fokuserar mer på tekniken, som att hålla blicken på motivet och rita utan att titta på pappret”, berättar Pekko.

Det verkar det inte vara något som Pekko skulle ha gjort annorlunda under sin tid i gymnasiet. Eller jo, en sak... ”Jag borde ha läst lång svenska för studentskrivningarna. Jag fick E och kunde inte säga till kompisarna att jag fick L utan att läsa”, skrattar Pekko.

Pekko råder niondeklassarna att söka till närmaste gymnasium om de inte riktigt vet vad de vill i framtiden. ”Du kan använda tiden som du sparar på skolresorna på ett bättre sätt, till exempel till att studera.” Om man vill ha ut något särskilt av gymnasiet, till exempel just bildkonst, lönar det sig enligt Pekko att söka till ett gymnasium som ligger längre bort.

Utöver studierna lärde han sig också mycket som människa från gymnasietiden. Förståelse för människors olikheter är en av lärdomarna: ”Människor är olika, men man måste komma överens med alla – oavsett vad man tänker om dem”, konstaterar Pekko. Under gymnasietiden lärde han sig också att man kan hitta vänner även på konstiga ställen. ”I gymnasiet kommer du inte att vara ensam.”