Mervi Kinnarinen

I violin

Kring mitten av 1960-talet grundade man musikklasser i min födelsestad Lahtis. Min mamma anmälde mig till inträdesproven under 70-talet, och samtidigt fick jag börja spela violin vid musikinstitutet. Utan dessa två skolor och deras fina lärare hade jag knappast blivit musiker.

Musiken fyllde mitt liv i form av piano- och violinspel, orkestrar och teoristudier. Jag gick i kvällsgymnasium eftersom jag ville ha mer tid för min hobby. Jag drömde flyktigt om att bli arkitekt, men efter att jag kommit in till Sibelius-Akademin ägnade jag inte längre det en tanke.

År 1990 blev en plats som violinist ledig i Tapiola Sinfonietta, som jag absolut ville söka eftersom jag efter att ha spelat i olika orkestrar märkt att jag trivdes bäst i lite mindre ensembler. Till all lycka fick jag platsen!

Mitt intresse för barockmusiken väcktes under studietiden då periodinstrumentens evangelium började spridas även i Finland. Under min alterneringsledighet reste jag till Holland för att studera barockmusik, och efter att jag kom tillbaka spelade jag flitigt barockviolin i olika ensembler. Barockmusiken står fortfarande mitt hjärta allra närmast.

Som motvikt till arbetet sysslar jag med motion och trädgårdsarbete. Jag njuter även av andra konstformer som bildkonst, teater och litteratur. Allra mest njuter jag av vara i tystnaden och av att kela med familjens katter Peppi och Leevi.