Matti Tegelman

Min pappa, arkitekten Heikki Tegelman, var en ivrig amatörmusiker och mina tre bröder har hittat arbete inom musiken. Det var alltså naturligt att jag började spela piano och sjunga.

År 1979 flyttade vår familj till Tanzania. Bob Smith, den ivrige musikläraren vid den internationella skolan i Dar es Salaam, hade skrivit ner Paul McCartneys baslinjer för en Beatlesmusical. Min motivation att lära mig läsa noter växte och jag hittade basen!

Efter att vi återvände till Finland sökte jag på uppmaning av min bror Pekka till musikinstitutet i Kuopio för att studera kontrabas. Genom musikinstitutets symfoniorkester hittade jag en ny klangvärld.

Efter gymnasiet beslöt jag mig efter inrådan av min vän att söka till Sibelius-Akademin. Besvikelsen efter det första försöket gav mig motivationen att fortsätta, och under följande år åkte jag tåg till Helsingfors för att ta lektioner av Juha Pesonen. Arbetet gav resultat och år 1986 började jag studierna vid Sibelius-Akademin. Tack Juha!

Förutom Jussi Javas intensiva undervisning var de bästa stunderna Akademins stråkorkester och speciellt perioderna vi gjorde tillsammans med Paavo Pohjola. När det var dags för diplom rusade Teemu Hauta-aho till hjälp och lånade osjälviskt ett av sina instrument. Tack Kalmisto!



När det gäller orkesterspel var vikariatet vid Finlands Nationalopera en fin upplevelse. Jag gjorde sporadiska inhopp i den nyligen grundade Esbo stadsorkester. Esbo blev bekant genom att jag bar min bas och undersökte busslinjer. Jag deltog i provspelningen år 1989 och i januari 1990 inledde jag arbetet som fast anställd kontrabasist. Tack Jussi!

Senare har jag förstått vilken unik chans det var att få börja arbeta i en helt ny orkester. Arbetskulturen har fått utvecklas utan historisk barlast. En liten orkester är smidig och reagerar snabbt, i bästa fall som ett band! Jag har fått göra publikarbete, barnkultur, jazz, proge och egna projekt. Under senare tid har jag igen börjat komponera, för mitt eget nöje och kanske även för andras. Efter trettio år är det fortfarande svårt att tala om spelandet som ett arbete, för det är fortfarande min käraste hobby.