Jukka Rantamäki

I violin, II konsertmästare

Jag minns vilken stol jag satt på när mina föräldrar frågade om jag skulle vilja börja spela violin. Jag var en sjuårig förstaklassist, och vid Östra Helsingfors musikinstitut hade ungraren Géza Szilvay börjat arbeta som violinlärare, och han hade plats för nya elever. Jag kommer ihåg att jag låtsades fundera en stund innan jag svarade jakande, trots att jag inte hade någon som helst aning om vad det betydde att ”börja spela violin”.

Den vägen ledde mig sju år senare till Sibelius-Akademins ungdomsavdelning och under hela min ungdomstid var jag konsertmästare i orkestern Helsingfors Juniorstråkar. Jag upplevde då – liksom ännu idag – att just orkestern var mitt instrument, till och med mer än violinen.

Efter studentskrivningarna övervägde jag en stund vad annat än violinspel som kunde vara intressant. Men i maj stod jag vid Sibelius-Akademins inträdesprov iklädd en blå T-skjorta med texten ”VOI KAUHEA” (ung. hemska saker) med gula, luddiga bokstäver. Skjortan väckte en viss munterhet i juryn men hindrade mig inte från att få inleda mina studier.

År 1986 såg jag en stor affisch i trappan i Sibelius-Akademins gamla R-byggnad bredvid Riksdagshuset: ”Kom och skapa en topporkester i Esbo!”. Jag deltog i provspelningen och har arbetat som andra konsertmästare i Esbo stadsorkester, Tapiola Sinfonietta, sedan augusti 1987, orkesterns allra första dag.