Janne Saari

Viola

Jag växte upp i ett hem där man musicerade mycket. Jag började spela violin under ledning av min pappa Risto. Min mamma Liisa var liksom min pappa en duktig amatörmusiker och oersättlig som ackompanjatör.

Min första violinlärare var min tjugoåriga morbror Ylle Poijärvi, och som elvaåring blev jag Onni Suhonens elev.

Jag hade hört viola redan som liten pojke när min pappa spelade stråkkvartett tillsammans med sina vänner. Själv fick jag pröva på violan som fjortonåring i den nyligen grundande Kyrkslätts Kammarorkester, till en början med ett litet instrument.

År 1976 fick jag låna Ylles berömda Cervus-viola och min uppfattning om violan förändrades fullständigt. Jag fann ett underbart klingande, själfullt instrument. Jag fick tacksamt spela på Cervus-instrumentet till och med år 1989.

Andra viktiga vägvisare för mig har varit musicerandet i Vanda Orkester samt Kuhmo Kammarmusiks läger, och alldeles speciellt Gerard Causses violaspel. Det var även betydelsefullt att träffa Gerriet Groth, som har byggt min viola utgående från Cervus-instrumentets mått.

Studierna tillsammans med min hustru Tuula i Israel under ledning av Daniel Benyamin kom lämpligt åren 1985-86, precis innan provspelningen till Tapiola Sinfonietta. Jag fascinerades redan från början av tanken på en mindre orkester. Nu tänker jag på min tid i Tapiola Sinfonietta med stor tacksamhet.

Naturen och havet har stått mig nära ända sedan barndomen, liksom all äkta musik. Jag hämtar även styrka i trädgårdsarbete och gemensamma projekt på den gamla stugan, liksom naturligtvis i vår fantastiska arbetsgemenskap.