Från olovlig insmygare i Kino Tapiola till chef för kulturtjänsterna i Esbo
På ängarna i Hagalund kan man ofta träffa på Leena Hoppania som är ute på promenad med sin unga peruanska nakenhund Siru. Leena började som chef för kulturtjänster i Esbo i januari. Hurdan är Leena som kollega?
Vad gör du i ditt nya jobb som chef för kulturtjänster?
Jag ansvarar för kulturhusen i Esbo, alltså för Esbo kulturcentrum, Sellosalen, utställningscentret WeeGee, Kannusalen och barnkulturcentret Aurora.
Utöver kulturhusens utbud arbetar jag också med några andra kulturtjänster. Ett exempel är Esbovikens kulturprojekt, som på sommaren erbjuder evenemang och konstprojekt med låg tröskel mitt i Stor-Esboviken.
Vad lockade dig till det här arbetet, och varför ville du jobba för Esbo stad?
Jag känner mig som en Esbobo. Jag bodde här från tioåring till min ungdom, och efter det bodde jag annanstans i tjugo år. För ungefär tio år sedan återvände jag till Esbo.
Jag ville arbeta med kultur i Esbo, eftersom jag tycker att kulturhusen i Esbo är så stora och imponerande att de verkligen har möjlighet att påverka Esbobornas välfärd och aptit för kultur. Kulturen skapar en större helhet – det är inte bara frågan om enskilda föreställningar och utställningar. Genom kultur kan man påverka människors delaktighet och liv i samhället samt förebygga utslagning och ensamhet. I dag kan man till och med säga att kulturen stärker vår kristålighet. Allt detta vill jag erbjuda Esboborna genom kulturhusens verksamhet och evenemangen.
Hur såg vägen till det här arbetet ut?
Det var en väldigt mångsidig väg. Kulturarbetare har ofta en ganska ovanlig och snirklig karriär. Jag har varit företagare, lett ett eget produktionsbolag och varit producent, agent och manager.
Jag har också varit med om att utveckla kulturen även i stora nationella projekt och till exempel fungerat som ersättare i Esbo kulturnämnd och stadsplaneringsnämnd.
Innan coronapandemin bröt ut var flera stora projekt på gång, men de rann sedan ut i sanden på grund av pandemin. Då blev en tjänst som vikarierande kulturdirektör i Joensuu ledig, och jag arbetade som kulturdirektör där i drygt ett år. Efter det var jag verkställande direktör för kulturcentret Sofia i Nordsjö.
Sedan blev den här tjänsten ledig, och nu är jag här – förhoppningsvis för en lite längre tid.
Vad behöver dina nya kollegor veta om dig?
Nå, en rolig grej är att mitt husdjur är en peruansk nakenhund, Siru, – men hon har päls. Siru är en ettårig valp, och hon är redan min andra hund av samma ras. Vi gör mycket tillsammans och trivs utomhus.
När det gäller arbetslivet, så är mitt sätt att leda mycket ohierarkiskt. Jag vill vara en möjliggörare. För det krävs hela det team som jag jobbar med.
Vad skulle du välja för program i kväll – ta en promenad, titta på film, gå på teater eller gå på konsert?
Först skulle jag ta en promenad kring ängarna i Hagalund, och jag skulle så klart ta med Siru dit. Men efter det... det är svårt att välja!
Jag går verkligen gärna på teater och konserter, och utbudet är ju brett i Esbo. Nästa kulturevenemang i min kalender är Tapiola Sinfoniettas ungdomsfestival. Det ser jag fram emot.
Men i dag (en torsdag i april) skulle jag kanske ändå välja att se en film. Min närteater är Kino Tapiola, som jag minns från min barndom. Då försökte jag smyga in genom bakdörren för att se filmer, oftast med dålig framgång. Nu har Kino Tapiola ett fint filmutbud. Idag visas tydligen filmen May December med Julianne Moore och Natalie Portman i huvudrollerna, den skulle jag välja att se.
Vad har du lärt dig om Esbo genom ditt arbete?
Esbo stads starka sida är dess storlek. All slags hjälp finns tillgänglig, och det har verkligen varit trevligt. Stämningen här är jättebra.
En helt konkret ny sak som jag har bekantat mig med är barnkulturcentret Aurora. Jag har inte varit så bekant med barnkulturcentret tidigare, kanske för att jag inte själv har några barn. Men nu när jag har besökt Aurora har jag insett att det är ett fantastiskt ställe!
Ditt bästa tips för återhämtning från arbetet?
För mig är det nog att tillbringa tid med min hund. Jag tänker inte så mycket på arbetet när jag motionerar med Siru och följer med vårens framskridande.
Siru och jag är också mycket på landet. Precis som många andra blev jag intresserad av trädgårdsarbete under coronatiden. Ingenting märkvärdigt, främst en del misslyckade, men även några lyckade experiment i trädgården. Trädgårdsexperimenten fortsätter.
Text Paula Ristimäki, bilder Sabrina Bqain
