Ordlista för planering
I ordlistan på denna sida har vi samlat termer som används i gatu- och parkplaner samt beskrivningar av dem. Syftet med ordlistan är att göra gatu- och parkplanerna lättare att förstå och att underlätta växelverkan mellan staden och intressenterna.
Körbanan är en för fordonstrafik avsedd del av en gata eller väg som omfattar ett eller flera körfält.
Körfältet är en längsgående del av körbanan för fordonstrafik som avgränsas strukturellt eller med vägmarkering.
I detaljplanen anges gränserna och användningsändamålen för olika områden, såsom gator och parker. I detaljplanen fastställs också bland annat hur mycket som får byggas (byggrätt) samt principerna för byggnadernas placering och vid behov byggnadssättet. Detaljplanen är en officiell handling som ska godkännas enligt lagen om områdesanvändning.
Kvalitetscykelvägen är en högklassig huvudcykelväg för smidig cykling (cyklistens ”motorväg”).
Ekologiska korridorer gör det möjligt för organismer att förflytta sig mellan habitat. Det är viktigt att sörja för de ekologiska korridorerna i synnerhet när staden blir tätare och när vägar, bostadsområden och annat byggande utgör hinder för organismernas förflyttning.
Skiljeremsan är en del av gatuområdet, som separerar olika trafikformer och trafikriktningar. På skiljeremsan placeras ofta väglampor och vägmärken och de kan också fungera som platser för snödrivor på vintern. Remsorna kan vara belagda med gräsmatta eller sten.
Lågfartsgatan byggs så att den lämpliga körhastigheten är max 30 km/h. Hastigheten kan sänkas genom farthinder, sidoförskjutningar eller ytmaterial.
Skötsel- eller underhållsklasserna definierar till exempel hur snabbt efter snöfall gatan plogas eller hur ofta gräsmattorna i parkerna klipps.
Dagvatten är regnvatten, smältvatten och ytvatten som rinner från tak och andra ogenomträngliga ytor i bebyggda områden. Dagvattnet rinner från tomterna i diken, dränrör eller dagvattenavlopp till bäckar, åar, sjöar och hav. Om avloppen inte har kapacitet att ta emot allt dagvatten, kan dagvattnet svämma över.
En dagvattensänka är vanligen en breddning av ett dike, där regnvatten samlas vid översvämningar. Från sänkan rinner regnvattnet tillbaka till diket när översvämningen har minskat. Dagvattensänkan kan också utformas så att regnvatten absorberas i marken från bottnen av sänkan. I allmänhet planteras dagvattensänkan med ängsväxter.
Servicekörning till ett visst område anges alltid med en tilläggsskylt på vägmärket i enlighet med vägtrafiklagen. Servicekörning är noggrant definierad och det ska alltid finnas lagenliga grunder för körningen.
Konstruktion ovan eller under jord för plantering.
En gångbana är ett i vägtrafiklagen definierat område för gående.
Gatans beläggning är en yta av icke-tjälfarligt material, såsom kross. Dessa kan också kallas gatans konstruktionslager.
Bärande växtunderlag innehåller en blandning av krossat stenmaterial och mineralhaltigt växtunderlag som lämpar sig för användningsändamålet. Stenmaterialet bildar en stomme för växtunderlaget, som förbättrar om områdets bärighet och förhindrar att det finare materialet i växtunderlaget packas ihop.
Ett gatuområde är ett i detaljplanen definierat område där alla gatans funktioner placeras.
Gatuplaner utarbetas för alla gator inom detaljplaneområdet. Planen är ett officiellt dokument som möjliggör byggande av gatan och som godkänns i enlighet med markanvändnings- och bygglagen. En gatuplan är ett förslag till gatuplan som godkänts av tekniska nämnden.
Ett förslag till gatuplan bereds på basis av ett utkast till gatuplan. Förslaget ska hållas offentligt framlagt i minst 14 dagar. Efter det föreläggs förslaget tekniska nämnden för godkännande.
Ett utkast till gatuplan är ett utkast till plan för gatuområdet som utarbetats i växelverkan med intressenter.
Med gatugrönska avses ett område som reserverats för plantering.
Gatstenläggning eller grovsten/kullerstenläggning är ett område belagt med rund natursten fixerad med stenmjöl, sand eller betong, och som inte är avsett för vistelse eller gång.
En mittremsa är ett område mitt på gatan, ofta upphöjt, som skiljer körbanorna åt.
Förkortningen KAVL används ofta i gatuplaner för att beskriva den genomsnittliga dagliga trafikvolymen.
En matargata samlar trafiken från tomtgatorna och leder trafiken till exempel inom en stadsdel.
Höjdläget beskriver en ytas höjd i förhållande till havsytans nivå.
En gågata är en i vägtrafiklagen definierad gata för gående, men där cykling också är tillåten. Gågatan anges alltid med vägmärke.
I natur- och landskapsvårdsplanerna beskrivs områdesvis hur skogsområden och ängar sköts. Planerna innehåller bland annat information om planområdets historia, värden och anvisningar om underhållsåtgärder under de följande 10 åren. Natur- och landskapsvårdsplanerna fungerar som handbok för dem som genomför naturskötsel och som ett informationspaket för invånarna i området om den planerade skötseln av skogsområden.
Plattor av natursten med slät yta används på områden för vistelse eller gång.
Vid markbyggnad ändras terrängformerna till exempel genom grävning, fyllning eller brytning.
Profillinjen anger gatans längd i antal pålar. Linjen fungerar som ett slags linjal ovanpå gatan.
Smågatsten är kubformad natursten.
Storgatsten är rektangulära block av natursten.
Pålen är en siffra på profillinjen, som anger avståndet i meter från planområdets början (påle 0). Pålarna markeras med korta linjer vinkelrätt mot profillinjen med 10 eller 20 meters mellanrum och med siffror med 50 eller 100 meters mellanrum.
Pålplattan är en betongplatta som gjuts på marken på en pålgrund och som används när markens byggbarhet är dålig.
Pålintervallet används för att beskriva längden på avståndet mellan två olika pålar. Exempel: ”På mittremsan planteras buskar på mellan pålarna 60 och 90”. Detta innebär att buskar planteras på en sträcka 60 och 90 meter (det vill säga 30 meter) från planområdets början (vänstra kanten).
En kant av balkar är ett tryckimpregnerat kantstöd av trä.
En gårdsgatan anvisas med vägmärke och är avsedd för gång, cykling och fordonstrafik. När man kör ett fordon på en gårdsgata ska fotgängare ges fri passage. Hastighetsbegränsningen på en gårdsgata är 20 km/h.
Längsgående lutning visar hur sluttande gatan är. Lutningen anges i procent.
Bottenförstärkning innebär att markens bärförmåga förbättras med hjälp av olika metoder.
Med tvärsnitt avses en beskrivning av ett gatuområde så att gatan bildligt skärs itu för att visa de olika lagren av gatan. Tvärsnittsbilden visar detaljer som annars är dolda, såsom rör och konstruktioner under jord, filernas bredd och vägens lutningar.
En trafikpollare är en stolpe eller ett hinder som används för trafikstyrning.
Ett parkområde är ett i detaljplanen definierat område (med beteckningen V, VP, VL eller EV), där funktioner för rekreation för invånarna placeras.
En parkplan är en administrativ plan för ett parkområde (i detaljplanen markerat med beteckningen V, VP, VL eller EV) enligt vilken parken byggs. Parkplanen godkänns av gatuchefen eller tekniska nämnden beroende på parkens omfattning och projektets budget. I parkplanen behandlas inte detaljerna, och efter parkplanen krävs en noggrannare byggnadsplan.
Ett cykelfält är en för cykeltrafik avsedd del av körbanan som angetts med vägmarkering.
En cykelgata är en gata som anvisas med vägmärke där cyklister och motorfordon använder samma trafikled. Motorfordon ska väja för cyklister på cykelgatan.
En cykelbana är ett i vägtrafiklagen definierat från körbanan avskilt område för cykling.
En huvudgata betjänar den regionala trafiken och trafiken mellan stadens storområden.
Med strukturlager avses en gatukonstruktion av icke-tjälfarligt stenmaterial.
I byggplanen anges i detalj alla byggnadstekniska arbeten, material och genomförandesätt.
Ett kantstöd byggs vanligen mellan två ytskikt på olika plan. Stödet kan vara av natursten eller av betong. Kantstödet stöder materialen och fullbordar konstruktionens utseende. Kantsten kan också användas för att styra dagvatten.
En vägtrumma är ett rör som byggts under en gata, en korsning eller en gång- och cykelbana, och genom vilket vatten kan rinna.
Se kenttäkiveys – gatstenläggning
Sidolutningen beskriver lutningen på körbanans yta vinkelrätt mot körbanans mittlinje. Gatans yta planeras så att den lutar i sidled bland annat på grund av dränering. Lutningen kan till exempel beskrivas i tvärsnitt med talet 0.03, vilket betyder en sidolutningsgrad på tre procent.
Med stabilisering avses stärkande av markgrunden och ökning av bärförmågan genom att blanda cement eller kalk i marken. Stabilisering är en metod för grundförstärkning.
Med konstbyggnad avses objekt som är byggda av stål, betong eller trä och som kräver specialplanering, såsom broar och murar.
Budgeten eller ekonomiplanen är ett dokument som godkänts av fullmäktige och som styr i vilken ordning projekten genomförs.
En behovsutredning utarbetas för att utreda förutsättningarna för genomförandet av ett projekt och till exempel kostnadsnivån. Behovsutredningen minskar riskerna och överraskningarna i anslutning till projektet.
En tomtgata betjänar endast markanvändningen längs gatan, det vill säga till exempel dem som bor längs gatan.
En stödmur är utformad för att hålla den omgivande marken på plats, förhindra att marken glider och ger ytterligare stöd till marken. Det finns olika slags stödmurar, såsom terrasserade stödmurar, hörn- och knutmurar samt vingmurar. Stödmuren kan byggas av olika material, såsom betong och sten.
En översvämningsrutt är en rutt längs vilken dagvatten rinner när vattenvolymen överskrider dagvattenavloppets kapacitet.
En översvämningsavsats byggs ofta bredvid en dikesfåra på en lägre nivå än den omgivande miljön. Vid översvämningar fungerar avsatsen som ett extra utrymme dit vattnet kan rinna på ett kontrollerat sätt.
Under kraftiga regn samlas vatten i fördröjningsbassängen och rinner därifrån långsamt ut i dagvattensystemet. På så sätt kontrolleras belastningen på dagvattenavloppet under kraftiga regn.
Med växelverkan avses de skeden under ett projekts gång då intressenter får kommentera planen.
Sidoremsa är en gemensam benämning för skiljeremsan och mittremsan. Se skiljeremsa och mittremsa.
Allmän plan för en gata och/eller ett parkområde i samband med detaljplanen, efter det att detaljplanen har vunnit laga kraft.