I Esbo utvecklas småbarnspedagogiken lösningsorienterat – resultaten syns i välbefinnandet och arbetets smidighet

3.11.2025 13.45Uppdaterad: 4.11.2025 8.23
Tre anställda inom småbarnspedagogik står i daghemmets korridor och ler.
Bild: Taru Turpeinen

Esbo har under de senaste åren aktivt utvecklat ledningen av småbarnspedagogiken. I Västra Alberga syns resultaten av utvecklingsarbetet som en förstärkning av arbetsvälmåendet, orken och gemenskapen.

I Esbo vill man modigt utveckla småbarnspedagogiken. Målet är att vara en lösningsorienterad organisation som söker metoder att göra saker på ett nytt sätt. Utvecklingsarbete utförs, förutom på stadsnivå, även inom den finskspråkiga småbarnspedagogiken regionalt med hänsyn till varje områdes särdrag och behov. Till exempel inom serviceområdet i västra Alberga har man gjort flera reformer för att förbättra trivseln i arbetet. Ännu för ett par år sedan rådde det brist på speciallärare med bred behörighet i området och flera vakanser blev inte tillsatta. I området tappade man ändå inte modet och började beklaga sig, utan man började i stället tillsammans fundera på lösningar för situationen.

"Vi fick respons på att det var utmanande att arbeta ute på fältet, arbetshälsoproblemen lyftes fram och barnen höll på att bli utan det stöd de behövde, eftersom arbetet hade fördelats på en för liten personalgrupp. Speciallärarens arbete upplevdes också som ensamt. Utifrån de identifierade utmaningarna började vi skapa nya verksamhetssätt", berättar Mari Frilund. Frilund är ledare inom småbarnspedagogik för daghemmen Auroran päiväkoti, Lippajärven päiväkoti och Heiniemen päiväkoti.

Arbetet inleddes med att förnya ledarskapets strukturer och utveckla teammodellen. Man ville också bättre möjliggöra kollegialt stöd för speciallärare.

"Vi förtydligade arbetsbeskrivningarna för både chefer och övrig personal. Vi gjorde upp en plan och spelregler som alla följer. Den nya teammodellen stöder individen och hjälper till att förutse och observera", förklarar Frilund.

Verksamhetskulturen i området har utvecklats så att den inkluderar personalen. Arbetet pågår, men utmaningarna identifieras, man tar tag i dem och söker metoder för att agera ännu bättre i framtiden. Arbetsvälmåendet har redan betydligt förbättrats och även rekryteringarna löper bättre än tidigare. De anställda har också visat entusiasm för att utbilda sig till speciallärare, vilket är ett tecken på trivsel.

Frilund sammanfattar: "I teammodellen är det lättare att dela arbetet om någon är frånvarande. Arbetet är flexibelt, man kan påverka det och belastningen förblir rimlig. Strukturerna stöder gemenskapen, informationsgången har förbättrats på olika nivåer och ledningen har stärkts bland annat med modellen med arbetspar.”

Speciallärarens arbete är numera kollektivt

Anna Pohjakallio, som är speciallärare med bred behörighet, har över 30 års erfarenhet av olika roller inom småbarnspedagogiken i Esbo. Mellan varven arbetade Pohjakallio i några år med andra uppgifter via firmanamn. När Pohjakallio ombads återvända till området i västra Alberga, där hon förra hösten hade vikarierat, var svaret ja: "Jag ville återvända tack vare den positiva inställningen, noterat en positiv attityd till utveckling och skickliga chefer. Dessutom har jag möjlighet att utbilda samt utnyttja min styrka, en positiv pedagogik. Teammodellen innebär att man aktivt får dela tankar med andra och få stöd vid behov.”

Arbetet var tidigare ensamt, men numera kan man vara friare i kontakt med kollegor och det finns regelbundna möten i kalendern där man delar med sig av information och erfarenheter. Teammöten med den administrativa chefen ordnas två gånger i månaden, med ett halvt års mellanrum samlas alla speciallärare i Esbo till en utvecklingsdag. I Esbo utnyttjar man olika slags kompetens som gemensamt kapital.

Erika Honkonen, som är speciallärare med bred behörighet, arbetade tidigare som förstavårdare och sedan som barnskötare inom småbarnspedagogiken samt som lärare tills hon utbildade sig till speciallärare.

Honkonen bekantade sig via sin praktik med teammodellen för västra Alberga. Att påverka det egna arbetet och teammodellen var orsaker till att hon beslöt att ta emot sitt nuvarande arbete: ”Under praktiken fick jag i verkligheten uppleva hur en fungerande teammodell stöder arbetsvälmåendet. Vi kan dela kompetens och belastning samt påverka saker även på stadsnivå.”

Pohjakallio och Honkonen känner att speciallärarens arbete ses som betydelsefullt och värdefullt i området – det här sägs också: ”Var och en av oss vill utföra sitt arbete så att barnen får det stöd de behöver. Vi gläder oss åt att vi kan hjälpa till att hitta sätt för kollegerna och särskilt barnen att lyckas. Vi får dagligen uppleva att vi utför ett viktigt arbete. Det är eftersträvansvärt att i stället för att reagera mera hjälpa barn och barngrupper i förebyggande syfte.”