Dygderna hjälper stadens småbarnspedagogik att skapa fungerande kollektiv

6.9.2024 5.00
Biträdande ledare Katja Pehkonen, ledare inom småbarnspedagogik Sanna Saarelainen och expert inom småbarnspedagogik Jaana Luumi utomhus vid daghemmets planteringar.
Bild: Taru Turpeinen

Vad kan Platon, Aristoteles och antikens dygder bidra med till dagens småbarnspedagogik? En hel del, tror man på staden.

”Dygd” låter gammaldags. Men dygder är inte bara ekon från antiken, utan också i dag redskap för ett gott och meningsfullt liv. Dygder är egenskaper som gör oss goda. Dygderna får småbarnspedagogikens personal att dryfta vad som gör en bra ledare, arbetskamrat och pedagog.

”Inom den finska småbarnspedagogiken har man systematiskt arbetat med dygder i flera år. Med hjälp av dygderna har vi funderat på hur vi skapar och stärker ett kollektiv där personalen och därmed också barnen det gott att lära sig och växa”, berättar Jaana Luumi, sakkunnig inom småbarnspedagogik.

Målet är att de dygder som valts tillsammans ska göra Esbo småbarnspedagoger till goda arbetskamrater för varandra och deras arbetsgemenskaper till goda arbetsgemenskaper.

I daghemmet Suviniityn päiväkoti hjälper dygderna att upprätthålla välbefinnandet i hela kollektivet.

”Vi håller dygderna framme på många sätt. Under året tar vi upp enskilda dygder, till exempel vänlighet och rättvisa. Vi funderar tillsammans över vad de betyder för oss i gärningar och verksamhet. Detta gör vi både bland personalen och med barnen”, säger Sanna Saarelainen, föreståndare för Suviniityn päiväkoti.

Dygderna är vägvisare som hjälper att fatta beslut och verka på ett sätt som främjar välbefinnandet i hela kollektivet.

”Dygderna får oss att tänka på hur vi kan vara goda mot varandra. Med hjälp av dygder lär sig också barnen att ta hänsyn till andra och de lär sig att vad de gör har betydelse för hela kollektivet”, berättar biträdande föreståndare Katja Pehkonen.

Ledning är viktig för att dygderna ska bli en del av verksamhetskulturen.

”Arbetet kring vad som är gott att göra bör ständigt utvecklas och ledas, så att dygderna har en naturlig plats i vardagen”, påminner Jaana Luumi.