Hemstadsstigar i Alberga

22 objekt, 6 faktarutor, 4 km

Köpcentret Sello är ett landmärke och en milstolpe för det moderniserade Alberga. Köpcentret reste sig stegvis under åren 2003–2005. Storkvarteret ritades av arkitektbyrån Helin & Co. Sello, som ägs av de nationella pensionsförsäkringsbolagen, är det näst största köpcentret i Finland, såväl till storlek, antal besökare och försäljning. Det finns över 170 affärer i köpcentret, bland dem de två stormarknaderna.

På samma plats stod en gång i tiden andelshandeln Elantos Maxi-market, som öppnade sina dörrar 1971 och var den andra stormarknaden i Finland. Först var Raketti i Tavastehus.

Framför huvudingången till Sello står Antti Maasalos metallskulptur Livets väv från 2001, som flyttades hit 2005.

I huset intill finns barnens kapell Arken som hör till församlingarna i Alberga. Lokalerna har planerats av Anni Sund. Husets vägg pryds av en upplyst ängel av koppar.

På andra sidan torget reser sig GLO Hotel Sello med 147 rum och flotta lokaler för möten och bastubad på taket.

Vid planeringen av centrum fanns det planer på att dölja Monikkobäcken i ett över en kilometer långt rör, men bland annat Alberga-sällskapet opponerade sig, vilket fick planläggarna att ta fram en lösning där bäcken på sätt och vis bildar en vallgrav som skyddar fästningen. (Se faktarutan Monikkobäcken.)

På köpcentrets tak finns Sveaborgstorget, vars namn naturligtvis syftar till fästningen Sveaborg. Fästningens sista kommendant, amiral Carl Olof Cronstedt, innehade bostället i Mäkkylä. Torgets planläggning visar var tälten i de ryska militärlägren stod då befästningar byggdes i området åren 1915–1917.

Esbo stad hyrde år 2002 lokaler i affärscentrumet för 20 år framåt. I lokalerna finns Sellobiblioteket, musikhuset Sellosalen och musikinstitutet Juvenalia.

Sellobiblioteket är det största biblioteket i Esbo och med sina 1,2 miljoner lån det livligaste biblioteket i huvudstadsregionen. I biblioteket finns flera offentliga konstverk samt ett samservicekontor. Det första distriktsbiblioteket verkade vid den finska folkskolan i Alberga redan på 1920-talet.

Sellosalen är en av de akustiskt bästa musiksalarna i huvudstadsregionen. Där ordnas omkring 250 evenemang varje år. Ridån i sammet har planerats av textilkonstnären Ritva Puotila.

Musikinstitutet Juvenalia är en privat konstskola som drivs av en garantiförening. Institutet ger grundläggande musikundervisning och undervisning på musikinstitutsnivå.

Biografen Sello Rex öppnade, efter en lång väntan, år 2008. Den har sex salar och hör till Finnkino.

Sellonhuippu (Sellotoppen) är ett 61 meter högt torn för hyresbostäder. Det stod färdigt 2011 och kompletterade stadsbilden i Alberga centrum.

Ekokvarteret Aldungen förevisades på 2000-talet som ett exempel på ekologiskt stadsbyggande under teman som energibesparing och urban parkbyggnad. Invid Monikkobäcken finns en rolig "boardwalk" med broar. På ena sidan bäcken har ett område reserverats för översvämningar. Det kläcktes också en idé om odlingslotter för invånarna. På taket till ett av husen vid Albergagatan finns solpaneler. Det centrala daghemmet stod klart 2004 och ritades av arkitektbyrån Ideark.

Områdena som reserverats för översvämningar i Aldungen och i grannkvarteret Musikkårsparken behövs, eftersom de trånga rören innebär att bäcken ibland kan svämma över häftigt.

Gemensam faktaruta: Monikkobäcken

• Bäcken har strömmat fram i den omgivande dalen i tusentals år. Den får sin början några kilometer mot norr, vid Gubbmossen i Fågelberga, och mynnar ut i Stora Hoplaxviken. Huvudfåran är 6,5 km lång. Fåran har rensats stegvis under hundratals år, också så sent som 1997. Detta gjorde att bäckmynningen drabbades av både översvämningar och torka.
• Odling har förekommit vid Monikkobäcken ända sedan 1300-talet. På 1700-talet fanns det tio fisktrappor i bäcken, vilka tillhörde Alberga gård, Bergans rusthåll och bostället i Mäkkylä. På 1990-talet inplanterades öring från Ingarskila i Ingå, men beståndet försvann under de torra somrarna och kalla vintrarna 2002–2003, då bäcken bottenfrös för att vattenflödet var så litet. Ett nytt försök att plantera fisk i bäcken utfördes 2011.

Det första skedet stod klart 2002 och det andra 2004. Skolan ritades av arkitektbyrån Tilatakomo. Skolhuset var en gång i tiden det största i Esbo. Det är ekologiskt planerat och bland annat har en del av skolsalarna ett friskluftsintag som fungerar med tyngdkraft. Klassrumsflyglarnas torvtak ser också roliga ut. Mellan flyglarna ligger "hemgårdar" för elever i olika åldrar.

Grundskolan har omkring 650 elever i årskurs 1–9. En del av klasserna följer

I Säteriängens skogsdunge låg på medeltiden byn Konungsböle. Inför byggarbetena i södra Alberga utfördes sommaren 1998 arkeologiska utgrävningar, med fynd såsom bitar av lergods från 1400-talet. I dag finns en övningsgolfbana där byn en gång stod.

De övriga gamla bytomterna i Alberga omfattar Storhoplax i dagens Bergans samt Mäkkylä som först låg i Kalkåkersbacken och senare i Boställsbacken. Byarna hörde till Helsinge socken, det vill säga dagens Vanda, precis som Björnvik och Otnäs. Det var dock en kortare väg till Esbo kyrka, så området överfördes till Esbo socken i slutet av 1600-talet.

En stridsgrav från första världskrigets tid. Den hörde till befästning XXX (dvs. nummer 30) vid Helsingfors landfästning. Artilleriställningarna som stödde stridsgraven ligger i dagens Bergans. Fästningsverket var en del av Petrograds, nuvarande S:t Petersburgs, försvarslinje, som täcker hela Finska viken och som anlades av Ryssland 1914–1917.

I dagens Brunnsbacken byggdes i början av 1900-talet ett tjugotal stora villor. Den typiska villan i området hade två våningar och en liten "lykta" på takåsen. De flesta villorna har sedermera rivits, men stämningen i området har bevarats. Bland de nyare villorna lönar det sig att lägga märke till bland annat Brunnsbacken 16 från år 2008.

Faktaruta: Villasamhället i Alberga

• År 1906 inledde Aina Slöör parcelleringen av villatomter på Alberga gårds marker genom att grunda aktiebolaget Ab Alberga Oy. Två år senare beställde bolaget en parcelleringsplan av den ryktbara arkitekten Lars Sonck. Planen täckte 70 hektar mellan Frisbacka och Bruksstranden och var den första stadsplanen som fastställdes i Esbo.
• Invånarna på parcellerna i Mäkkylä och Bergans deltog också i samhällslivet och namnet Alberga började etablera sig som namnet på hela området. Tillsammans grundade invånarna det första telefonandelslaget i Esbo år 1910 och ett elbolag 1918. I Alberga bodde många konstnärer, bland annat Ville Vallgren, Viivi Paarmio, Joel Rundt, Anselm Hollo, Armas Launis och Anna Sahlstén samt i Tarvaspää på Linudden Akseli Gallen-Kallela. Den sistnämnda ritade flaggorna för Albergas skyddskår och frivilliga brandkår. Han bidrog också till att järnvägsstationen fick en spårväxel. Anskaffningen motiverades med transporten av tunga stenblock för bildhuggeri.
• Villasamhället vann autonomi 1921, då det förkunnades vara "ett samhälle med sammanträngd befolkning" inom Esbo kommun (se Bergans, objekt 10 Samhällsbacken).

I Frisbacka och Bredvik byggdes många frontmannahus med start år 1947. Efter det har området förnyats i hög grad och tvärs igenom området byggdes en bred motorväg. Gatorna har namn efter platser i Karelen, som torde vara frontmännen välbekanta: Salmis, Harlu, Enso, Sankt Andree osv.

Faktaruta: Frontmannahusen

• Efter fortsättningskriget saknade 11 procent av Finlands befolkning bostad på grund av bombningarna och områdesöverlåtelserna. En stor del av industrins kapacitet hade gått förlorad och materialbristen var stor. Under återuppbyggnadsperioden gynnades därför frontmannahus i trä, som var industriellt förbehandlade och kunde resas av de boende på egen hand.
• Det fanns flera versioner av hustypen, som alla hade skorsten i mitten och fyra rum med eldstäder omkring den. Ett brant tak innebar att man kunde få en vindsvåning som man kunde hyra ut. I städerna placerades husen vid gatan på de långsmala tomterna, så att det blev plats för nyttoträdgårdar bakom husen.

Riksväg 1, det vill säga Tarvovägen, var den första motorvägen i Finland. Sitt namn fick den efter Tarvoholmen, vars norra spets vägen korsar på vägen från Helsingfors till Esbo. Sträckan mellan Hoplax och Gumböle byggdes som sysselsättningsarbete 1956–1962, av tusen män, till stora delar för hand. Samtidigt försvann Laajalahden Viris hoppbacke, som hade byggts på Vahvialaberget med talko i början av 1950-talet och som kallades Taivaskallio.

Den nuvarande Åboleden har stegvis byggts ut så att den nu helt är en motorväg med minst fyra filer, hela vägen till Åbo. På den här platsen finns hela nio filer, som används av omkring 70 000 fordon per dygn.

Ett område där man testat tät och låg bebyggelse, med en känsla av en liten sydeuropeisk stad. Arkitekturen har traditionella urbana motiv, såsom portgångar och gränder. Både hus och gator byter riktning ibland vilket gör miljön intressantare. De personliga, sammankopplade småhusen i Lägerbågen och Eldvägen har byggts av invånarna i egen regi. Vid Lägertorget finns strandklippor som sköljdes av havet så sent som för 3 000 år sedan.

Försvaret vid Helsingfors land- och sjöfästning byggde på infanteri och på ett starkt artilleri som stödde det. Befästningarna bestod av stridsställningar och artilleribatterier med ammunitionsförråd. Speciellt viktiga var kanonvägarna som kopplade samman fästningsverken och på vilka trupper och utrustning kunde flyttas under strider. Vägarna belades med sten och dikades grundligt så att de också kunde användas vid dåligt väglag. Platsen har reserverats för en snabbspårväg, men kanonvägen skyddas av lagen om fornminnen.

Säteribrinken 2 och Säterigatan 8 blev färdiga 2002 och ritades av arkitektbyrån Brunow & Maunula. I husen finns 48+57 bostadsrättsbostäder. Esbo stad ordnade en arkitekttävling om tomten och den något överraskande vinnaren var ett hus av betongelement. De målade, självbärande elementen och profilskarvarna skapar en fräsch fasad. Takskäggets linje bryts av balkongtorn.

I tävlingen krävdes att en konstnär skulle höra till planeringsteamet: Polstjärnestenen av Zoltán Popovits är ett stenblock som står på berget, och genom hålet i stenen kan man alltid se polstjärnan.

Ring I och II, Västerleden och Åboleden bildar gränserna för Esbos så kallade teknologikvadrat. Kring denna ligger en betydlig del av Finlands högteknologiska forskning, undervisning och affärsverksamhet. Vid millennieskiftet fungerade Nokia som draghäst för hela området och dess arvtagare Nokia Networks verkar bland annat i Säteriporten.

I dag finns det i Alberga ett flertal företagshotell och i dem verkar hundratals små och stora företag i olika branscher.

Quartetto Business Park byggdes 2001–2003 och ritades av arkitektbyrån Larkas & Laine. Tidstypisk har den stora våningsytan indelats i flera delar. I företagshotellet verkar nästan 70 företag.

Stugan byggdes på 1800-talet på okänd ort och flyttades till sin nuvarande plats år 1917. Föreningen Perkkaa-Vermo ry har på talko rustat upp stugan till fest- och möteslokal.

Den gamla huvudbyggnaden i Alberga låg på Bergans gamla bytomt, på andra sidan dagens Ring I (se Bergans 4 och 5).

Konsul Feodor Kiseleff lät bygga den nya huvudbyggnaden till sommarvilla 1872–1874. Huset ritades av arkitekten Frans Ludvig Calonius. Byggnaden representerar holländsk senrenässans och har ståtliga volutprydda gavlar. Väggarna är inte isolerade. Bräderna har återanvänts från lådor som användes för att frakta kubanskt råsocker till sockerfabriken i Tölö, som ägdes av Kiseleff. Därför fick huset i folkmun namnet Sockerslottet.

Från år 1900 tillbringade familjen Slöör sina somrar i byggnaden. Svärsonen Akseli Gallen-Kallela målade åtminstone en oljemålning i Gamla Alberga, innan han fick en tomt på herrgårdens mark på Linudden, där han kunde bygga sitt ateljéhem Tarvaspää.

I stadsplanen för Albergas samhälle med sammanträngd befolkning år 1926 föreslogs att huvudbyggnaden skulle bli rådhus. Då gården ägdes av Helsingfors stad placerades skogsbruksavdelningens kontor där 1944 och forstmästarens bostad fanns på gården ända till 1970-talet.

Så sent som på 1980-talet ville man riva Alberga gård eftersom byggnaden var i dåligt skick. Helsingfors sålde byggnaden till Esbo stad år 1985. Den skyddades enligt byggnadsskyddslagen år 1992, efter en långvarig kampanj som ordnats av föreningen Perkkaa-seura och av Alberga-sällskapet. En totalrenovering av byggnaden blev färdig 1997. I dag verkar bland annat Helsingforsregionens handelskammare och förbundet Sukuseurojen keskusliitto i byggnaden. Både festsalarna och valvkällaren hyrs ut för fester.

Faktaruta: Spökena på Alberga gård

• Ur verket Albergasta Leppävaaraan (2012), s. 23. Det sägs ofta att det finns spöken på gamla herrgårdar. På Alberga gård finns det hela två av dem: Vita frun och Svarta frun. Det viskas att Svarta frun är själva Amalia Kiseleff och Vita frun hennes syster Emilia Ehrström, det vill säga döttrarna från den holländska släkten Mattheiszen. Den tredje systern, Hilda Frazer, lär aldrig ha spökat på Alberga gård.
• Kirsti Gallen-Kallela minns sitt liv i Gamla Alberga: Övre våningen hade varit obebodd i några år. Endast Erik Ehrström bodde där då han var pojke, och sköt åt alla håll då det spökade på vinden. Då det också började spöka på Nya Alberga, sade gamla Manda: ”Jaså, hon har flyttat dit nu från Gamla Alberga.”
• Ännu på 1920-talet syntes fruarna till, och har också blivit observerade ett flertal gånger efter det. Då byggnaden rustades upp i början av 1990-talet blev de stora och starka arbetsmännen skrämda, då de plötsligt fick höra kvinnligt fnitter och ljudet av klackskor.
• Det sägs att Vita frun är den lugnare av systrarna. Hon trivs i köket och njuter av att knyppla spets, medan Svarta frun är mer dyster och orolig till sin läggning. Hon driver också ibland omkring i källarna. Det är sannolikt att frun besöker källaren för att försäkra sig om att vinbärssylten inte börjat mögla!

Faktaruta: Alberga gård genom åren

• Alberga gård grundades av majoren Johan Gyldenär år 1622, då kung Gustaf II Adolf donerade honom hela nio hemman i Storhoplax by som tack för tjänster till kronan. Under det följande århundradet bytte Alberga ofta herre och ägdes bland annat av flera officerare som var stationerade på Sveaborg. Den viktigaste bland dessa var kommendörkapten Carl Tersmeden.
• Sedermera övertog släkten von Zansen gården för nästan hundra år. Den sista av dem, kassören Fredrik Ernst Gottlieb von Zanzen blev skuldsatt och då köpte konsulen Feodor Kiseleff från Helsingfors gården som sommarställe. Aina Slöör, som var dotter till Kiseleffs svägerska, började år 1907 avstycka gårdens marker till villaparceller – så föddes villasamhället i Alberga.
• År 1911 sålde familjen Slöör området norr om järnvägen till Lauri af Heurlin, som grundade Leppävaara gård. Världskriget satte stopp för markbolagets verksamhet och 1915 erbjöd familjen Slöör Alberga gård till Helsingfors stad, som tackade nej till affären. Två år senare sålde familjen Slöör resten av Alberga gårds marker, inklusive Bredvik, för 900 000 mark till trädgårdsmästaren Mårten Gabriel Stenius som också utvecklade Haga villastad. Efter att läget i landet lugnat ner sig fortsatte Stenius parcelleringen, samtidigt som han fortsatte med lantbruket.
• Stenius råkade ut för problem under den ekonomiska recessionen på 1930-talet och sålde både gård och marker till Helsingfors stad år 1939, som hoppfullt förberedde sig på att inkorporera Alberga.

Den runda öppna platsen kantas av ekar som planterats av stadsdirektörerna i Esbo och Helsingfors till ära av att långdansen kring byggandet av södra Alberga äntligen slutade i ett avtal år 1989.

Avtalet om markaffärer förhandlades fram redan år 1981 och det godkändes till och med av fullmäktige i Esbo – men Helsingforsfullmäktige satte sig på tvären. I det här skedet sålde Helsingfors stad ändå Maxi-markets tomt till Elanto. År 1988 fortsatte förhandlingarna och nu kunde man nå samförstånd genom att utöka byggrätten. En allmän idétävling om planeringen av södra Alberga avgjordes år 1990 och städerna grundade en gemensam kommitté för att övervaka arbetet. En delgeneralplan godkändes år 1994.

En av Esbo stads officiella julgranar finns här varje jul. På somrarna ordnar Alberga-sällskapet populära parkloppisar på festplanen och i esplanadens park.

Familjen Forstén lät bygga Parkvilla åren 1908–1909. Sannolikt var det Lars Sonck som ritade villan. Han var familjebekant till Forsténs och drog upp parcelleringsplanen för Alberga år 1908. Huset är ett representativt exempel på 1910-talets villaarkitektur. Efter att Parkvilla övergått i Esbo stads ägo beslöt stadsstyrelsen att skydda den år 1996. Huset invigdes för sitt nuvarande bruk på Alla hjärtans dag 2000.

I dag fungerar Parkvilla som hembygdsgård och erbjuder lokaler för fester, möten och hobbyer, både för privatpersoner och för företag. Dessutom är villan kvartersstuga för invånarna i de närbelägna husen. Esbo stadsdelsföreningars förbund förvaltar villan och har sitt kontor på andra våningen.

Insprängt under Rosatorpsbacken ligger ett bergrum av klass S6 med ledningscentral. Skyddsrummet är till för fastigheterna i området. Under normala förhållanden används lokalerna för parkering, vilket gör det möjligt att ha gröna gårdar inne i bostadskvarteren.

Skyddsrummet kan till exempel tas i bruk vid mycket allvarliga situationer då strålning hotar. De närmaste kärnkraftverken ligger 100–150 kilometer från Esbo. Skyddsrummen ska vid behov fås i användningsskick på 24 timmar.

I villa Lövkulla verkade det första apoteket i Alberga åren 1954–1963. Apotekaren hette Karin Ståhlberg. Ännu i dag finns det en jourlucka i dörren, trots att huset nu är en privat bostad.

Enligt muntlig tradition verkade USA:s ambassad i villan intill Lövkulla. Det är sannolikt att amerikaner var inhysta i villan under vinterkriget, då ambassaden blivit evakuerad till Grankulla.

Rosavilla, som Carl Tersmeden lät bygga på 1700-talet, revs på 1970-talet, men alla delar märktes och lagrades. År 1984 lät Esbo stad resa villan på nytt litet förminskad. Den blev nu klubblokal för golfbanan i Gumböle. Örtgården och träden står ännu på sina ursprungliga platser.

Parken har samma dimensioner som Esplanaden i Helsingfors. I körsbärsträdgården växer över hundra träd av arten amerikansk häggkörsbär, som blommar i maj-juniskiftet. De första träden planterades av elever från Leppävaaran koulu under ledning av sin biologilärare.

Leppävaara Flag var ett samfunds- och miljökonstverk av den nederländska konstnären Germa Huijbers från 2003. Det bestod av 21 flaggstänger och rastrerade flaggor som avbildade den finska sommaren. Konstnärens idé var att olika samfund, skolor och företag med sina egna flaggor kunde delta i att skapa ett varierande utseende på esplanaden. År 2013 planerade konstnären Kia Winqvist tillsammans med eleverna i Leppävaaran koulu nya flaggor för konstverket på uppdrag av Alberga-sällskapet. I finansieringen deltog många offentliga och privata instanser i trakten.

Alberga hållplats vid kustbanan öppnade 1904. Ett anspråkslöst skjul där man kunde vänta på tåget och en stuga för stationskarlen byggdes 1907 och byggdes ut 1920. Stationen fick ett finskt namn, Leppävaaran asema, år 1925. I närheten låg G. Landéns lanthandel, Mansikkalas bageri och telefoncentralen.

Den lilla byggnaden i trä betjänade den allt tätare trafiken i tiotals år, tills den revs 1999. Den ansågs inte ha något arkitektoniskt värde.

I Raimo Terännes centrumplan från 1996 låg ett stort stationstorg i stadsdelens hjärta. Kring torget reste sig varuhus, kontorshus, ett hotell och bostäder. Elanto gick emellertid inte med på att riva Maxi-market, så idén slopades.

En kollektivtrafikcentral som ritats av Teränne blev färdig 2002. I terminalen möts tåg och matarlinjer, tvärtrafikens bussar och i framtiden också en snabbspårväg.

Panorama Tower har ett helikopterplan. Huset är ett landmärke för det moderna Alberga. Byggnaden stod färdig 2008 och ritades av Larkas & Laine. Det 73 meter höga huset med en stomme i stål byggdes skickligt på den trånga platsen. Det är det fjärde högsta kontorshuset i Finland.

Faktaruta: Kustbanan

• Ett beslut att grunda Kustbanan mellan Helsingfors och Åbo fattades av ståndsriksdagen år 1887. Efter planeringsarbetet fick järnvägens överstyrelse order att omedelbart inleda arbetet med banan. I januari 1900 kunde man inleda förberedelserna. Kustbanan öppnade för regelbunden trafik 1.9.1903. I början fanns stationerna i Esbo i Köklax och i Esbo kyrkby samt en hållplats nära Kilo herrgård.
• Elektrifieringen av banan inleddes på 1960-talet och elektrifieringen hela vägen till Åbo blev färdig 1995. Närtrafiken med eltåg mellan Helsingfors och Kyrkslätt inleddes 1969. Stadsbanan från Böle öppnades bredvid Kustbanan 2001 efter att bland annat Alberga-sällskapet lobbat för saken. I och med stadsbanan kunde antalet tågturer utökas betydligt. Det har länge funnits planer på att bygga ut stadsbanan till Esbo centrum.

29 objekt, 4 faktarutor, 4 km

Blecktorget som byggdes 1985 var en gång det livligaste torget i Esbo. Efter att torghandeln stannat upp hade trakten länge ett dåligt rykte för att där var så oroligt. Beläggningen på både torg och bygata bucklade sig i åratal, ända tills hela området grävdes upp till 2,5 meters djup och byggdes om 2013–2015.

Köpcentret Galleria, också det från 1985, byggdes också om 2011–2012. I dag inhyser köpcentret en dagligvaruaffär och ett tjugotal specialaffärer. En gång i tiden var tornet på Gallerias hörn ett landmärke som sträckte sig mot skyn, men i dag ser det obetydligt ut jämfört med det höga bostadshuset på andra sidan om Blecktorget.

Det höga huset ”Leppävaaran torni” stod färdigt 2010 och ritades av Timo Vormala. Betonghuset, som vilar på 58 pålar i lermarken, har 21 våningar och är 68 meter högt. Det är det nästhögsta bostadshuset i Esbo.

Vid befästningsarbetena under första världskriget 1915–1917 låg här en hästhage för de ryska hästarna och under andra världskriget hade invånarna i Alberga odlingslotter på platsen. Efter de senaste krigen byggde idrottsföreningar och andra aktiva medborgare tillsammans en idrottsplan på platsen. Alberga-sällskapet avtäckte en minnestavla år 1996. Den finns på hälsostationens vägg.

Byggandet av Norra Alberga sköts i tiden upp med ett tjugotal år då de överdimensionerade planerna på 1960-talet mötte på motstånd hos de gamla invånarna. Nu har området en rätt så homogen 1980-tals stadsmiljö. En detaljplan som bearbetats utgående från professor Olli Kivinens plan godkändes av stadsfullmäktige med minimal marginal; rösterna föll jämnt, men ordförandes röst avgjorde spelet.

Centrumaxeln består av ett en halv kilometer långt, bågformigt promenadstråk som kantas av både offentliga och kommersiella tjänster. Det mest kända bland dessa är teaterrestaurangen Alberga, som inledde sina föreställningar 1990. Här ordnar också Alberga-sällskapet den största stadskarnevalen i Esbo. Karnevalen har ägt rum varje september sedan 1992. Namnbeståndet i området bygger på yrken i det gamla bostadsområdet för arbetare som kallades Harakka. I namnen syns yrken såsom bagare, målare och murare.

Kopparslagaren Mauno Fredrik Hätinen lät bygga villan på 1910-talet på en parcell som han arrenderat av Mäkkylä boställe. Det är sannolikt att Eliel Saarinen antingen direkt eller indirekt påverkade att villan fick ett nationalromantiskt utseende, eftersom det var Hätinens firma som lade tak på tornet vid Helsingfors järnvägsstation. Villans detaljer är ovanligt välgjorda och mycket dekorativa.

Kring bergets krön löper en gammal stridsgrav från första världskriget. En del av den har skotts med betong och stenblock. Anläggningen är en del av befästning XXVIII i Helsingfors landfästning, som ryssarna lät bygga. En del av nästena och skyddsrummen har senare sprängts då man tagit bort järnvägsskenor som fungerat som förstärkningar, och en del har blivit under nyare bebyggelse. Stigarna och bron i området är från 2003 och underhålls av staden. Från det öppna berget öppnar sig en fin utsikt över dalen där Alberga ligger.

Gemensam faktaruta: Helsingfors landfästning

• Efter att den ryska östersjöflottan krossats i Tsushima 29.5.1905 under det rysk-japanska kriget, beslöt tsar Nikolaj II att ett system av befästningsverk skulle byggas som stöd för hans huvudstad Sankt Petersburg. Byggandet av Helsingfors landfästning började 1914. Tsaren själv inspekterade byggarbetena i Alberga 1915. I befästningsarbetet deltog ett stort antal invånare från huvudstadsregionen. I skogsarbetet deltog hunghuser från Fjärran Östern. Befästningarna sträckte sig utan avbrott mellan Nordsjö och Westend. Efter februarirevolutionen 1917 började arbetena så småningom trappas ner tills de avslutades.
• Den enda striden som fördes vid befästningen utspelade sig 11.4.1918 i slutet av finska inbördeskriget, mellan tyskar och röda gardet i Helsingfors (se objekt 9 och 26 ).Samtliga delar av landfästningen som står kvar i dag är skyddade av fornminneslagen.

Traktens högsta bergskulle höjer sig 50 meter över havet. Redan på den tiden då Finland var en del av Sverige kallades den Orolaberget och trakten omkring för Orola, tills området i samband med planläggningskampen ändrades till Vallberget.

I berget sprängdes 14 skyddsbyggnader, åtta eldställningar och plats för fyra 229 mm:s mörsare. De ingick i befästning XXVIII vid Helsingfors landfästning.

Senare på 1930-talet tränade ballettgrupper från Lullan Sundströms ballettskola på berget och det hände också att mattorna från presidentens slott bars ut hit för att vädras.

Daghemmet blev färdigt 2009 och ritades av arkitektbyrån Frondelius, Keppo och Salmenperä. Den friformiga byggnaden rymmer bland annat en stämningsfull sal som är beklädd med björkbrädor. Ljuset strömmar in via takschakt. Gården har planerats av Soile Heikkinen. De gamla äppelträden som en gång prydde villornas gårdar står ännu kvar.

Daghemmet har fyra barngrupper, med namn som för tankarna till sagoväsen. Daghemmet är ett av daghemmen i Esbo som tål att visas upp. Byggnaden har också förevisats i tidningen Arkkitehti 2/2010 och i en översikt av Finlands arkitekturmuseum.

Gjutformen i metall användes för att gjuta kanonlavetter i samband med byggandet av Helsingfors land- och sjöfästning.Nu får den tjäna som blomsterrabatt vid utsikten över Alberga, som emellertid skyms av ett nybyggt flervåningshus. Syrenbusken härstammar från gården utanför det forna Harakka torp.

Då tyskarna anföll på kvällen 11.4.1918 stupade här på Orolabackens västra sluttning tre Harakkabor: Heikki Himberg och Vilho Palmu samt Vilhos 14 år gamla son Sulo Palmu, som följt efter sin far. Enligt släkten hämtade änkan Ida Palmu liken följande dag och begravde dem vid sitt hus. Vad som hände i Alberga under inbördeskriget har bland annat utretts av Tuula Melkas och Raija Tainio.

Intill står flervåningshusen på åtta våningar från 1987. En gång var husen de högsta i Alberga. De rundade burspråken kan ses som ett minne av den stil som rådde under villaepoken.

Byggmästaren Johan Henrik Malk byggde kring 1911 villan som är värdefull för den lokala byggnadshistorien. Villan byggdes av timmer från rivna hus i Helsingfors. På den tiden hade villorna ofta ett torn, men glasverandan på andra våningen var något ovanligt. Huset är det bäst bevarande villan i Bergans parcellområde som utgjorde en del av Harakka.

I början beboddes huset av Lauri af Heurlin, grundaren av Leppävaara gård, med sin fru skådespelerskan Elli Tompuri och deras familj. Från 1919 höll fruntimmersföreningen i Helsingfors barnhem i huset, tills tomten år 1929 köptes av Axel Herman Åberg. I dag ägs huset av Esbo stad och har renoverats på initiativ av Alberga-sällskapet. I det verkar ett öppet daghem.

Faktaruta: Elli Tompuri i Alberga

• Skådespelerskan och den radikala kulturpersonligheten Elli Tompuri (1880–1962) föddes i Veckelax i Kymmenedalen. Hon studerade i Helsingfors, Paris och Wien och fick sitt genombrott i rollen som Salome på Finlands nationalteater år 1905.
• Tompuri gifte sig med bankdirektören Lauri af Heurlin 1910. Då hon år 1911 kom till ägorna som hennes man införskaffat i Alberga, konstaterade hon: "Det här är ju Leppävaara." Det fick bli namnet på den nya gården, och från 1925 också det finska namnet på järnvägsstationen och således namnet på hela området.
• Familjen bodde i Åbergs villa fram till att huvudbyggnaden stod klar. Scendivan blev dock ingen bondhustru. Paret skiljde sig 1919 och efter detta besökte Tompuri endast sällan Leppävaara – men ännu i en ålder på över 70 år besökte hon ibland samskolan i Alberga för att deklamera.

Alvar Valo planterade på 1920-talet en ek på gården till ett hus som ägdes av hans äldre släktingar och låg mellan nuvarande Fågelbergavägen och Grindbergsstigen. Det är nästan ett underverk att trädet bevarats då gatan breddats.

Redan åren 1912–1922 verkade Axelssons matvaruaffär på tomten och efter de senaste krigen Merilehtis butik, där den blivande societetskändisen Tabe Slioor arbetade som butiksbiträde.

På tomten intill nedåt i backen låg 1926–1931 den första biografen i Alberga, Kino Pirtti, som grundats av Karl Koski. Den första filmen som visades var den ursprungliga Ben-Hur från 1925. Vaktmästaruppgiften sköttes av Koskis syster Lydia Valo och projektorn sköttes av hennes söner Alvar och Leo.

Harakka var ett av Alberga gårds åtta torp. I en karta från 1860-talet kallas torpet Gammelbacka och uppges vara öde. Senare blev Harakka en del av Leppävaara gård, som 1911 avstyckades från Alberga gård. Då inhyste huset gårdens drängar och statare. Det finns inte mycket information om varför torpet fick namnet Harakka eller om dess historia. Huset revs i slutet av 1960-talet.

Faktaruta: Harakkas uppgång och fall

• Familjen Koskinen på Bergans började sälja parceller på sin skogslott som sträckte sig norrut från Orolaberget. Stigen som går intill torpet fick namnet Allmänna vägen och den första tvärgatan namnet Alkuvägen. Den första avstyckningen omfattade omkring 70 parceller och de senare skedena på 1920-talet ytterligare 300 parceller. Parcellerna var allt mindre ju längre norrut de låg.
• Hela området började kallas Harakka. På 1910-talet utvecklades området till "ett riktigt socialistnäste" – speciellt efter inbördeskriget då familjen Koskinen tog emot många röda familjer som blivit vräkta från Helsingfors. Kommunalsällskapet i Harakka grundades 1927 för att driva åtskillnad från Esbo tillsamman med Alberga villasamhälle på södra sidan av järnvägen.
• År 1941 grundades en förening för villaägarna i Alberga. Föreningen skulle utveckla de lokala förhållandena och rätta till fel. Föreningen motsatte sig energiskt förslagen att dela Esbo kommun samt planläggningen av alltför tätt med flervåningshus. Föreningen verkar fortfarande under namnet Lintuvaaran omakotiyhdistys och är en av de äldsta stadsdelsföreningarna i Esbo.
• I samband med planläggningsbråken i Alberga på 1960-talet ändrades namnet på norra delen av ökända Harakka till Fågelberga och södra delen till Vallberget. Samtidigt byttes gatunamnen ut. Parcellen där det ursprungliga torpet stod blev under breddningen av korsningen mellan Fågelbergavägen och Harakkavägen i början av 1970-talet.

Det första höga huset i Alberga stod färdigt 1987 och ritades av K. A. Pinomaa. Finlands Hippos rf är en centralorganisation för travsport och hästuppfödning och grundades år 1973. I huset verkar också olika företag och Esbo stad.

På samma tomt stod tidigare ett skolhus i trä från 1955, där samskolan Leppävaaran yhteiskoulu höll till. I huset verkade senare också arbetarinstitutet och ett affärsinstitut.

Olli Kuusi ritade kapellet som stod klart 1979 och renoverades grundligt 2008–2009. Kyrkan ligger högt uppe på ett berg och har en skyddad innergård som för tankarna till ett gammalt kloster. Effekten förstärks av de tegelmurade väggarna och valven. I kyrkorummet finns 315–450 sittplatser. Orgeln tillverkades vid orgelfabriken i Kangasala år 1982 och restaurerades 2010. Det finns planer på ett område på tomten där man får strö ut kremeringsaska.

Den finska evangelisk-lutherska församlingen i Alberga grundades 1964 och har i dag 26 000 medlemmar.

Berget består av granodiorit som i forna tider var en magma som bröt sig in i de vulkaniska bergarterna på den omgivande sjöbottnen. I granodioriten kan man skönja mörka inneslutningar som den nappade med sig från sidoberget och räfflor som den senaste istiden lämnade efter sig.

På berget växer tjärblomster, bergsyra, kärleksört, gullris och rönn, som var ett heligt träd för fornfinländarna.

Intill Grindberget, omkring 20 meter ovanför den nuvarande havsytan, påträffas en fornstrand från Litorinahavets tid.

Den äldsta delen av byggnaden byggdes för folkskolan Leppävaaran kansakoulu år 1939 och ritades av Kaj Salenius. Skolan var den största i Esbo med sina 240 elever och den näst största byggnaden genast efter Esbo kyrka. Skolhuset utnyttjades av armén under krigen och blev utsliten.

Trots en utbyggnad år 1950 led folkskolan av trånghet, tills den kunde flytta till ett nytt skolhus i Grindåkern 1967. Den gamla byggnaden övertogs av en medborgarskola som hade en affärslinje, en ekonomisk linje och en teknisk linje. År 1972 upphörde lördagen att vara en skoldag i Finland och Albergaborna höll en högtidlig begravning av fenomenet på skolans gård, under närvaro av de nationella medierna.

När grundskolan infördes 1977 placerades ett högstadium i skolan. I det här skedet var elevantalet uppe i 703. Byggnaden sanerades 1980–1981. I dag verkar där en högstadieskola med cirka 300 elever. Skolan har varit idrottsinriktad allt sedan 1991 och dessutom inleddes integrerad undervisning av invandrare så tidigt som 1995.

Faktaruta: Skolstigen från Alberga till Grindåker

• Amalia Kiseleff grundade en privat folkskola för barnen som bodde på Alberga gård år 1881. År 1893 tog Esbo kommun över skolan och den verkar ännu i dag som en svensk lågstadieskola på Mäkkylägränden under namnet Boställsskolan.
• Då den finska befolkningen ökade grundades en finsk folkskola under ledning av Kustaa Koskinen år 1906. Först verkade den i en gammal stuga i hörnet av nuvarande Formansgatan, sedan i Bergans, i Loviselund och på Alberga gård. Ett eget skolhus byggdes 1921 och på platsen står i dag Veräjäpellon koulu. I det här skedet var elevantalet 99 och läraren Edla Sippola hade varit lärare på skolan i hela 34 år. I vestibulen stod två bokskåp: det första allmänna biblioteket i Alberga.
• År 1937 bytte skolan namn till Leppävaaran suomalainen kansakoulu. Då befolkningen ökade grundades Lintuvaaran koulu år 1957 och Mäkkylän koulu år 1962.
• Den första hjälpskoleklassen i Esbo inledde sin verksamhet i Leppävaaran kansakoulu 1952 och skolan bytte sedan namn till Vallivaaran apukoulu år 1957. Sedan dess har Alberga blivit en föregångare inom specialundervisningen. Under ledning av rektorn Jorma Kari skapades 1967 en helhet där skolor för barn med hjärnskador eller nedsatt hörsel, observationsklasser och så kallade normalklasser verkade i samma skolsamfund. För sitt arbete blev Kari vald till Årets nylänning 1983.
• Den över hundra år gamla skolan har sedan 1990-talet stått inför en ny utmaning, det vill säga att utveckla undervisningen av invandrare och att individualisera undervisningen.

Den sammanhållna grundskolan bildades 2012 genom att slå ihop tre skolor som tidigare verkat kring samma gård: Veräjäpellon koulu, Vallivaaran koulu och Veräjänkulman koulu. Skolan har i dag en aning under 300 elever. Skolan erbjuder grundläggande utbildning för elever med olika kulturella bakgrunder och för elever som behöver särskilt stöd, inklusive hörselskadade elever och elever med svåra språkstörningar.

Huvudbyggnaden från år 1967 följer den tidens planeringsnormer. Lunahunden som är gjuten i betong står på gården och ser på månen. Statyn restaurerades i juni 2005. I den före detta specialskolan Veräjänkulman erityiskoulu har fasaden prytts med betongreliefen Fenix horisont av Marjatta Weckström från 1984.

Kören Veräjäpellon kuoro, som blev känd både i Finland och utomlands, tränade i skolan åren 1978–2009. Kören leddes av grundaren Johan Perälahti som var lärare i musik vid skolan.

På samma plats stod tidigare folkskolan Leppävaaran kansakoulu, som inledde sin verksamhet i dagens Bergans 1906.

Villorna är väl bevarade och förmedlar en känsla av stämningen i villasamhället på 1910-talet. Altanerna är byggda av strandstenar från fornstranden. På andra sidan av gatan ligger skolornas idrottshall och en ungdomslokal.

Gymnasiet grundades 1955 av en privat garantiförening och blev samskolan Leppävaaran yhteiskoulu. Byggnaden stod färdig 1959. I över 30 år arbetade Päiviö Alaranta som rektor för skolan och kanslisten var hans hustru Aira Alaranta. En stipendiefond bär deras namn ännu i dag.

På 1980-talet framhävdes i läroplanerna för Esboskolorna hembygdskunskap. I dag är gymnasiet idrottsinriktat och har närmare 350 elever som kan välja mellan 19 olika kurser i gymnastik, ett omfattande språkprogram och många kurser i tillämpade naturvetenskaper. På idrottslinjen kan unga elitidrottare träna sin egen gren vid sidan av studierna.

I början av 1840-talet hittade gruvarbetarna Josef Hammar och Isak Sik en malmådra. Området tillhörde då Alberga gård. Malmen har en järnhalt på 23–31 procent. Sammanlagt 120 ton malm bröts under åren 1844–1851 i tre separata schakt, det största av dem 3x6 meter brett och 4 meter djupt. Malmen transporterades till lastplatsen i Tarvo och skeppades därifrån vidare. Den var dock svår att sälja, eftersom kvaliteten inte var så god. Gruvan skyddas av lagen om fornminnen. I dag är den fylld med vatten och inhägnad.

I idrottsparken finns den största friidrottsanläggningen i Esbo, med en löparbana med åtta banor, en gräsplan och 2 800 sittplatser på läktaren under tak och en öppen läktare med 1 500 platser. I läktarbyggnaden finns ett gym och en löpraka.

I idrottsparken finns dessutom konstgräsplaner, en sandplan, en rink med konstis, banor och planer för innebandy, basket och tennis, en längdhoppsplats och en lekpark med Angry Birds-tema samt Finlands största skatepark "Moon", som kom till på initiativ av unga Esbobor och som planerats av Janne Saario.

År 2011 flyttade den största årligen återkommande utomhusfestivalen i Esbo, Kivenlahti Rock till Alberga. I området finns också en upplyst motionsslinga och skidspår, en träningsishall, en mångsidig idrottshall och en simhall.

Alberga-sällskapet har i åratal efterlyst ett utebad och nu ser det ut som om detta kommer att ske år 2016. Samtidig ombyggs och utvidgas simhallen från 1969 som ritades av Osmo Lappo. I entréhallen väntar Olavi Valavuoris strikt konstruktivistiska mosaikverk Spektrum från 1972.

På Krogbacken låg Kilo gårds krog åtminstone redan 1704. Det var här som Kungsvägen från Bemböle till Helsingfors och vintervägen rakt över åkrarna förgrenade sig från varandra.

Då Helsingfors blev huvudstad år 1812 blev landsvägen plötsligt mycket viktigare. Krigskamrer Johan Agricola, som ägde Kilo gård, föreslog att ett gästgiveri borde grundas och förslaget godkändes 1822. Det nya gästgiveriet fick ersätta det gamla gästgiveriet i Glims och blev ett av de två gästgiverierna i Esbo. I början av 1830-talet flyttades gästgiveriet till Gransbacken.

På Krogbacken fanns det bostadshus ännu 1920. Nu kvarstår endast en frodig vegetation med vackra tallar och många stenfötter av gamla byggnader. I närheten löper Gamla landsvägen över Monikkobäcken på en bro vars gamla stenvalv eventuellt härstammar från 1930-talet.

Föreningshuset Thorstorp tillhör Hembygdens vänner i Alberga och stod klart hösten 1911. Det ritades av snickaren Landen och reste sig på en ståtlig plats, på en tomt man köpt från Kilo gård. Den mångsidiga svenska föreningen är den äldsta föreningen som ännu verkar i Alberga och grundades 1909.

Timmerhuset har två våningar och stockarna härstammar bland annat från hus som revs i Helsingfors. Föreningshuset är historiskt värdefullt. Det har också fått fungera som småbarnsskola, bibliotek och kyrka (innan Bergans kapell blev färdigt) och det användes dessutom av ryska soldater under åren 1915–1917. Huset renoverades senast 2002 och dess salar hyrs ut för allehanda evenemang.

Den stora gästgiveribyggnaden från 1830 är en raritet, den äldsta bevarade byggnaden i Alberga och noggrant skyddad. Det är en timmerbyggnad med speciellt utseende; slätknutar, valmtak i tegel, stående brädfordring och rödmyllat.

Den sista gästgivaren hette Viktor Ek och tog över gästgiveriet 1880. Platsen låg emellertid för långt borta från huvudvägarnas korsning, så gästgiveriet flyttades tillbaka till Glims år 1891 och den gamla gästgiveribyggnaden fick bli till bostäder för arbetarna på Kilo gård.

Intill landsvägen finns en gammal kilometerstolpe i sten, som borde rustas upp – liksom det gamla gästgiveriet.

Den gamla delen av byggnaden blev färdig 1969–1972 och användes av Espoon kauppakoulu, arbetarinstitutet och huvudbiblioteket. Byggnaden ritades av Timo och Tuomo Suomalainen. Affärsinstitutet blev till yrkeshögskolan Laurea 2002 och utbyggnaden ritades av Timo Suomalainen.

Urmakarskolan flyttade år 2007 in i det gamla biblioteket. Från salarna har man en fin utsikt över Monikkobäckens dal. Framför den lilla huvudingången finns Erkki Kannostos självporträtt Lammbäraren från 1974 som staden köpte 1979.

Yrkeshögskolan Laurea grundades år 1992 under namnet Vantaan väliaikainen amk. Nu verkar yrkeshögskolan på sex orter i Nyland och har 7 500 studeranden. På campuset i Alberga ordnas utbildning i företagsekonomi, turism- och serviceverksamhet, datavetenskap och säkerhetsbranschen.

På samma backe verkade den svenska folkskolan i Alberga åren 1902–1967. Intill den står Viktor Eks villa Loviselund. I nedre våningen av villan verkade den finska folkskolan i Alberga 1915–1918 och sedan Frälsningsarméns pojkhem fram till 1954.

Den omfattande byggnaden färdigställdes 1988 och ritades av Hannu Jaakkola. Komplexet har en känsla av slott, med en framgård som öppnar sig mot Gamla landsvägen och bildar ett enhetligt campus med yrkeshögskolan Laurea som står mittemot.

Läroanstalten Espoon-Vantaan teknillinen oppilaitos (EVTEK) grundades 1985 och blev en ordinarie yrkeshögskola år 1996. Yrkeshögskolan Metropolia skapades 2008, då yrkeshögskolorna EVTEK och Stadia från Helsingfors sammanslogs. Nu är läroanstalten den största yrkeshögskolan i Finland, med över 16 000 studerande och 16 olika undervisningsplatser på olika håll i huvudstadsregionen. Metropolia har 67 olika utbildningsprogram. I Alberga kan studerandena fördjupa sig i IT, lantmäteri, medier, arbetsledning i byggbranschen, husteknik samt logistik inom produktionsekonomi.

Helsingfors land- och sjöfästning skulle skydda Sankt Petersburg mot en potentiell tysk attack. I slutet på finska inbördeskriget landsteg faktiskt en tysk division i Hangö 3.4.1918 och 9 000 män avancerade mot Helsingfors, som var i händerna på de röda. Förtrupperna nådde omgivningen av Kilo gård den 10 april. De fick emot sig omkring 1 500 rödgardister från Helsingfors och Nyland samt av civila från Harakka då de nådde befästningarna vid dagens Knapperstensberget och Rosatorpsberget.

Vid Alberga station fördes förhandlingar om kapitulation, men de rödas ledning gav inte efter, så tyskarna fortsatte sin attack 11.4.1918 klockan 16. De röda retirerade till Orolabacken. Då övergick tyskarna till att omringa fronten via Bruksstranden och Harakka. De rödas trupper, som lidit förluster, skingrade sig i riktning mot Helsingfors.

Från södra sidan av berget bröts kullerstenar för nuvarande Mannerheimvägen i Helsingfors år 1925.

Frivilliga brandkåren i Alberga grundades redan 1907 men dess verksamhet falnade. Nuvarande FBK inledde sin verksamhet 1925 och fick hela 35 medlemmar under det första året. Flaggan planerades av Akseli Gallen-Kallela. I dag har larmavdelningen 40 medlemmar och ungdomsavdelningen 15. Släckningsbilen har numret LU131. Brandkårens garantiförening grundades i form av en damavdelning år 1927.

En gång i tiden var de frivilliga brandkårerna av stor betydelse både inom brandbekämpning och som enare av de olika folklagren för ett gemensamt bästa. I dag finns det sex frivilliga avtalsbrandkårer i Esbo. De utgör en reserv för den egentliga brandkåren.

Västra Nylands räddningsverk fick sin femte brandstation intill FBK år 2007.

Byggnaden färdigställdes 1991 som huvudkontor för Lokalförsäkring och ritades av arkitektbyrån Ruokosuo. Den skapar nästan en internationell stämning i det norra centrumet i Alberga. Framför huvudentrén står Kari Juvas kantiga bronsskulptur Det varma regnet från år 1997. Skulpturens väderväsen lutar sig en aning framåt, i optimistisk anda. Regnet har sedermera stängts av.

År 1770 gav kung Adolf Fredrik order om att det skulle bildas brandstödsföreningar i alla socknar. Det anses ha varit då som lokalförsäkringsverksamheten fick sin början. Försäkringsföreningarnas återförsäkrare sammanslöt sig och bildade Lokalförsäkringsbolaget år 1983.

Tapiolabolagen har sina rötter i den ömsesidiga skadeförsäkringverksamheten som inleddes 1857. År 2013 slog Tapiola sig samman med Lokalförsäkring och blev Finlands största försäkringsbolag som försäkrar mot skador. År 2014 anslöts också Pensions-Fennia till gruppen.

Övriga objekt

Mellan Duvbacken 18 och 20 ligger ett stort flyttblock av granitgnejs. Borrhålen i blocket tyder på att det spruckit som följd av sprängningar och små grottor har bildats i det. Flyttblocket har varit en lekplats för barn åtminstone sedan början av 1900-talet.

Eken vid Vallgatan är av de ståtligaste ekarna i Esbo. Dess omkrets är över tre meter, mätt vid brösthöjd, och den är över 350 år gammal. Eken fridlystes 9.8.1956. Eken var ett heligt träd för många keltiska, germanska och östersjöfinska folk och förekommer till exempel i Kalevala.

19 objekt, 2 faktarutor, 4 km

Efter inbördeskriget började biträdande länsmannen i Esbo åter föra dagboksanteckningar i Alberga 31.5.1918. Polisstationen låg först i den gamla portvaktsstugan vid Alberga gård, men 1925 flyttade den till ett nytt hus som låg på platsen för västra rampen till Ring I.

Under förbudslagen 1919–1932 var Alberga en knutpunkt i Esbo i jakten på spritsmugglare, medan Tarvaspää på Linudden var ett av smugglarnas nästen. Nykterhetsrörelsen som helt och hållet sade nej till alkohol fick aldrig riktigt fotfäste bland folket i Esbo. En av de mest kända motståndarna till förbudslagen var konstnären Ville Vallgren i Alberga. Det fanns många lönnkrogar i Esbo.

I Harakka fanns fem "apotek" och alldeles intill järnvägen, nära polisstationen, fanns ett kafé som kallades Huspu, där man fick sig sprit med te eller kaffe, eller helt enkelt med varmt vatten som så kallad knorr.

Ring I blev färdig 1980 och är 24,4 kilometer lång, från Kägeludden till Östra centrum. Bron över järnvägen blev färdig redan 1965 och underlättade trafiken från Hagalundsvägen till Åbovägen. Ring I betjänar huvudsakligen den interna trafiken i regionen. Den är Finlands mest trafikerade landsväg – i Baggböle kör över 90 000 fordon varje dygn och på den här platsen upp till 70 000.

Ursprungligen planerades ringvägen gå öster om Alberga, genom bergen i Mäkkylä. Under recessionen på 1970-talet valdes emellertid ett billigare alternativ som utnyttjade Hagalundsvägens bro över järnvägen. Alberga-sällskapet föreslog på 1990-talet att vägen borde dras genom en tunnel på grund av olägenheter för miljön och detta skedde sedan 2011, men endast norr om järnvägen. Platsen för den gamla vägen rymmer nya byggnader med sammanlagt 22 700 meter våningsyta.

Arkadiagången har fått sitt namn efter en villa som redan rivits. I bergsskärningen syns ett ståtligt amfibolitveck och rödaktig granit.

I slutet av finska inbördeskriget ryckte den tyska Östersjödivisionen fram mot Helsingfors. Under ett slag i Alberga 11.4.1918 stupade 13 rödgardister och två tyskar. Eftersom tyskarna hade som vana att begrava sina stupade direkt på slagfältet begravdes Xavier Brummer precis här.

År 1923 planerade Ville Vallgren en minnessten som Guido Eriksson sedan högg i rödgranit. Stenen restes av Alberga skyddskår.

Esbo stadsmuseums webbutställning > Kuka kaivoi vallihaudat? > Saksalaisen sotilaan hauta

Efter att järnvägshållplatsen i Alberga öppnat 1904 lät de omgivande gårdarna planlägga otaliga villatomter i de omgivande backarna. Det berättas att nybyggarna i Mäkkylä fäste sina postlådor i två postträd i bägge ändorna av vägen.

En detaljplan som siktade på att bygga höghus i området fastställdes av inrikesministeriet 1980. De sista villorna, Villa Pallas och Villa Milavida, fick ge vika för nybyggen i mitten av 1980-talet.

År 1937 hittades i potatislandet vid Frideborgs hus, på dagens Armas Launis gata 5, en spjutspets som var gjord av ett järnrör och två röryxor. Försöksutgrävningar visade att det antingen funnits en tillfällig gravplats eller en gömma på platsen.

Föremålen daterades till den förromerska (500–0 f.Kr.) eller den romerska järnåldern (0–200 e.Kr.). På den tiden gick strandlinjen ungefär här. Fynden hör till de färskaste bevisen på bosättning i Esbo under förhistorisk tid.

Bäckdalen är nästan i naturtillstånd. Den är statsägd nu eftersom den i tiden hörde till bostället i Mäkkylä. Bäcken rinner upp i Pajängen och rinner ut i Monikkobäcken. Vid den stod en kvarn åtminstone 1750. Uppe på backen stod smedens stuga och vid foten av den, invid Åbovägen, en krog.

Den gamla kvarndammen och en lund med bland annat almar och askar går att se ännu i dag. Esbo stad underhåller gång- och cykelvägarna i Boställsparken.

I byn Mäkkylä fanns under medeltiden fem hemman. Ursprungligen låg byn i Kalkåkersbacken, där Penningautomatföreningen RAY:s hus nu står, men senare flyttades byn till Boställsbacken.

Helsingfors borgmästare Hans Olofsson köpte samtliga hemman och slog dem samman till ett rusthåll år 1611, det vill säga elva år före Alberga gård grundades. Rusthållet började gå i arv år 1648 då ägaren Henrik Joensson adlades under namnet Silfverswan.

Hemmanet återtogs av kronan 1711. Sveaborgs kommendanter styrde över Mäkkylä från år 1772, bland dem bland annat amiralen Carl Olof Cronstedt, segraren i slaget vid Svensksund, som år 1808 överlät Sveaborg till ryssarna. Den nya huvudbyggnaden restes på 1840-talet och skyddades i slutet på 1980-talet, för att sedan brinna ner år 1997. Som störst omfattade gårdens marker 425 hektar, varav 82 hektar åker.

Åren 1904–1935 parcellerades 130 arrendetomter. Dessa utgjorde en stor del av villabosättningen i Alberga. Den sista och bäst bevarade bland dem är fortfarande Villa Ylänne, som ligger på en vacker plats intill gamla Ring I, på Mästargatan.

På gården utanför huvudbyggnaden frodas kulturväxter, såsom rockentrav och kungsljus, medan ängarna domineras av ängskavle.

Huvudbyggnaden blev färdig 1954 och utvidgades 1985 och 1996. Internatcampuset färdigställdes 1992 och ritades av Raimo Teränne. I dag är läroanstaltens officiella namn Keskuspuiston ammattiopiston Arlan toimipiste och den upprätthålls av Invalidstiftelsen Orton.

Arla betyder tidig morgonstund. Erityisopetuksen koulutus- ja kehittämiskeskus är den enda instansen i Finland som erbjuder yrkesinriktad rehabilitering och utbildning samt sakkunnigtjänster som speciellt riktar sig till synskadade och dövblinda. Arlainstitutet flyttade till Alberga från Berghäll i Helsingfors år 1972.

Tidigare verkade Statens yrkesskolhem på samma plats, efter att det under kriget blivit evakuerat från Nykyrka i Karelen. Pojkarna i skolhemmet kom från olika håll i landet och var populära bland flickorna i Alberga.

I yrkesskolan fanns metall-, snickeri- och lantbrukslinjer. Den sistnämnda hade ladugård, stall, svinhus, hönshus och växthus på södra sidan av Åbovägen. Ännu i början av 1970-talet odlades sädesfälten från boställets tid.

Kommunalrådet Bertil Eriksson var på 1950-talet den flitigaste talaren i kommunfullmäktige. Han talade speciellt för de svenskspråkigas ställning, grundade Esbo museum och utvecklade starkt hembygdsarbetet. Eriksson, kommunalrådet Veikko Rantala och Leppävaara gårds herre Kaarlo af Heurlin kallades "De tre tenorerna" inom kommunalpolitiken i Esbo.

Åbovägen var huvudvägen mellan Helsingfors och Åbo ända tills Tarvovägen öppnade år 1962. Vägen hann betjäna resenärer i hundratals år, med start på 1500-talet då en sidogren förgrenade sig från Bemböle mot Helsingfors från den ännu äldre Kungsvägen.

I dag använder omkring 10 000 fordon per dygn Åbovägen vid Boställsbacken. Dessutom kör regiontrafikens busslinje 550 här. Allt sedan 1990 har det funnits planer på att ersätta den med en snabbspårväg.

På Televas gamla industritomt har ett nytt bostadsområde byggts med start 2009. I Adjutantsbacken finns nu över 500 färdiga bostäder i flervåningshus, radhus och parhus.

Gruppen på de sex högsta flervåningshusen har ritats av Timo Vormala. Tack vare sin kompakthet och sin husteknik ligger de alla i energiklass A. Dessutom utfördes i hörnet av Adjutantsgränden år 2012 ett försök med uppföljning av konsumtionen i realtid och en långt förd automatisering. Husbolaget Espoon Adjuntanttis försök var det första bland flervåningshusen för bostäder i Finland. På husets tak finns 120 m² solpaneler på och i källaren en elbil som invånarna får använda.

Före Televa fanns här ett av de största romska lägren i Helsingforstrakten. I Televas gamla kontorsbyggnad finns i dag bland annat Esbo stads arbetarinstituts lokaler.

Faktaruta: Televa

• Under de senaste krigen verkade ett superhemligt ellaboratorium i Sveaborg. Utgående från laboratoriet grundades 1945 Statens elverkstad, som placerades i Mäkkylä, på boställets marker som nu ägdes av staten. År 1962 byttes namnet till Televa.
• År 1963 bad försvarsmakten om anbud på en prototyp av en lätt kompaniradio bl.a. av Vaisala, Salora och Televa.  Inga beställningar lämnades dock in. Tillverkarna kläckte då idéer om olika sätt att utnyttja det de kommit fram till, såsom telefoner för befolkningsskydd och bilar. Den populäraste bland dessa blev Saloras "Jerrykanna".
• Televa skapade också de första basstationerna för bilradiotelefonnätverket (ARP) år 1969. År 1981 blev Televa det första privatiserade statsföretaget under namnet Telenokia, senare Nokia Telecommunications. Dess avdelning för radiotelefoner sammanfördes 1983 med Mobira som grundats av Nokia och Salora. Följande år presenterades världens första bärbara NMT-telefon Mobira Talkman för allmänheten. Talkman följdes av den sedermera legendariska Cityman, som på finska började kallas "kännykkä", som blev en allmän benämning på mobiltelefoner.

Uppe på berget finns ställningar som hört till befästning XXVIII i Helsingfors landfästning samt bergrum. I slutet av fortsättningskriget i augusti–september 1944 verkade här ett strålkastarbatteri som kallades "Tyttö". Det sköttes av frivilliga lottor och kvinnliga studenter, med tanken att frigöra män för andra uppgifter. Det finns en minnestavla på stenen.

I skogen, intill stigen, ligger ett stort, sprucket flyttblock.

Försvaret vid Helsingfors landfästning byggde på infanteriet och på ett starkt artilleri som stödde det. Fästningarna bestod av stridsställningar och artilleribatterier med ammunitionsförråd. Speciellt viktiga var kanonvägarna som kopplade samman fästningsverken och på vilka trupper och utrustning kunde flyttas under strider. Vägarna byggdes av makadam, det vill säga stenkross, och kullerstenar. De dikades omsorgsfullt. Observera den massiva terrasseringen i den branta backen.

Den hundra år gamla kanonvägen för vandrare från bosättningens utkanter mitt in i urskogen.

Intill skolan, på Postträdsvägen 5, ligger stadens hyreshus från år 1958. De var de första moderna flervåningshusen i Alberga och bland de första i hela Esbo. Husen valdes år 2008 till en ljusglimt i Alberga på grund av den utmärkta boendeverksamheten.

Berget i Tonparken består av gabbro, en mörk djupbergart. På sydvästra sidan av bergskrönet finns fem små jättegrytor som är täckta av växtlighet. De är skyddade och klassificeras som undervisnings- och skyddsobjekt i Nyland samt som naturobjekt i Esbo. Grytorna uppstod i slutet av den senaste istiden då smältvattnet fick stenar att rotera och gröpa ut berget.

Tonsättaren Armas Launis hem ligger vid den västra ändan av nuvarande Armas Launis gata 11. Tonstigen leder upp till Krutgatan. På dess norra sida finns Tonparken och i början av den finns ett område som i detaljplanen kallas Tonplanen, som ännu inte har byggts.

De höga husen på Krutgatan 8–10 är från åren 1984–1985. De skulle ursprungligen vara ännu högre och bilda ett landmärke som syns långa vägar, liksom de så kallade fickpluntshusen i Hagalund, men regionplaneförbundet godkände inte planen.

Faktaruta: Armas Launis

• Armas Launis (1884–1959) var kosmopolit, folkminnesforskare, författare och sin tids mest framgångsrika finländska operatonsättare: hans Kullervo (1917) framfördes i Helsingfors, Tammerfors, Nice och Monte Carlo. Han disputerade i estnisk runosång vid Helsingfors universitet år 1910, studerade komposition under ledning av Jean Sibelius och utförde kapellmästarexamen i Berlin.
• Armas Launis grundade flera folkliga konservatorier och skapade en grund för dagens musikinstitut. Han företog flera resor till olika håll i Europa och Nordafrika för att samla diktning. Launis ser ut att ha varit den enda som samlade in jojkar i Lappland, hela 830 stycken. Med dem som utgångspunkt skapade han operan Aslak Hetta (1930).
• Launis var före sin tid också med tanke på teknik. Redan på 1920-talet planerade han in korta filmsnuttar som illustration till ouvertyrer och intermezzon i Aslak Hetta. Verket fick sin urpremiär så sent som 2004 i Finlandiahuset. Hans sista verk, De frysna flammorna (1957) var den första finländska balettoperan för televisionen. Armas Launis slog sig ner i Nice år 1930, vilket ledde till att han blev totalt bortglömd i hemlandet.

Övriga objekt

Den massiva produktionsbyggnaden på Åbovägen 42 färdigställdes 1978 och byggdes 2004 om till huvudkontor. Ombyggnaden ritades av Kari Somma. Kontorslokalerna omgärdar den 20 meter höra entréhallen som får sitt ljus genom ett glastak. I entréhallen finns en fresk av bildkonstnären professor Mauri Favén, som bott i Alberga. I den nya fasaden används stora stålkassetter.

RAY är en offentligrättslig förening med uppgiften att genom spelverksamhet skaffa medel för att stöda arbetet i frivilliga social- och hälsovårdsorganisationer. På grund av detta har RAY ensamrätt att driva verksamhet med spelautomater och kasinon på fastlandet i Finland.

Kalkåkersvägen 6. Huset som blev färdigt 1987 ritades av Pekka Helin och Tuomo Siitonen. Det stadiga kontorshuset som ett programvaruföretag låtit bygga består av två delar med fästningsaktiga drag. Pekka Helin har senare ritat bland annat Nokias huvudkontor och affärscentret Sello.

Unic förenades 1995 med Tietotehdas, som 1999 blev TietoEnator och 2008 Tieto. Byggnaden vid Kalkåkersvägen såldes och den fungerar nu som ett flexibelt kontorshotell, med bland annat gym och en ovanligt representativ bastu.

Sockenbacka skyddskår grundade 1940 en begravningsplats för de Sockenbackabor som stupat i vinterkriget. Av misstag råkade begravningsplatsen hamna 50 meter på Esbos sida av kommungränsen. Begravningsplatsen har sedan 1951 blivit omskött av Helsingfors stad. Den renoverades 1968. Minnesmärket har planerats av konstnärsprofessor Viljo Savikurki från Kånala.

19 + 7 objekt, 3 faktarutor, 4 km

De fyra tornen, som en gång verkade väldigt höga, blev färdiga 1988. De ritades av arkitektbyråerna Ruokosuo och Björkstam-Heino-Koskinen. De bildar fortfarande en ståtlig port för dem som kommer från Alberga centrum till Bergans.

Byggnaderna på vänstra sidan av promenadgatan, det vill järnvägens sida, var ursprungligen kontorshus för Sparbankernas centralbank, senare för bland annat Nokia Telecommunications.  I dag verkar företagshotellet Upseerin Avec i byggnaderna.

Viceamiralen Carl Herman Tersmeden berättar i sina memoarer hur dragon Album från Alberga frälsehemman, som Tersmeden styrde över, återvände från Pommerska kriget 2.8.1762 och hade med sig en kanna med något alldeles nytt: potatis. I egenskap av herre på gården tog Tersmeden tolv potatisar och ställde dem i källaren som stod på denna plats för att se om de skulle gro. Esbo stad har rivit de valv som återstod av källaren. Området har planlagts till park.

Självständighetsgranen var en del av medelanskaffningen för självständighetens barnfond och planterades 1987.

Kapellet byggdes av timmerstockar från ett nerrivet hotell i Helsingfors på talko och med stöd av donationer år 1929. Det ritades av Berndt Blom. Undervisningsministeriet överlåt en kyrkklocka till ett kilopris på fyra mark. Klockan var gjuten i S:t Petersburg av gamla kanoner och ammunition och hade tidigare tjänat i den ortodoxa kyrkan i garnisonen i Tusby.

Krucifixet vid altaret skapades av Ville Vallgren och tavlan Den gode herden av Anna Sahlstén, som båda hörde till konstnärerna i Alberga. I byggnaden fanns ett daghem 1947–1951 och senare fungerade den som Esbo finska församlings kyrka. En orgel av Rieger införskaffades år 1955 från församlingshuset i Majstad i Helsingfors. Kapellet sanerades 1990 och 2014. Det har 80 sittplatser.

Byggnadens äldsta del färdigställdes 1960 för yrkesskolan Leppävaaran ammattikoulu. Byggnaden utvidgades 2007 och ritades av Teppo Pietarinen. I dag har Omnias verksamhetsställe i Esbo omkring 1 100 studerande som kan studera datateknik, elteknik, husteknik, fastighetsteknik eller ekonomi.

Tidigare stod på platsen den gamla huvudbyggnaden vid Alberga gård, som byggdes 1803 och revs 1959 eftersom den var i dåligt skick. Där bodde och arbetade svågern vid Alberga gård Akseli Gallen-Kallela med familj innan ateljéhemmet Tarvaspää blev färdigt.

En ännu äldre huvudbyggnad från 1600-talet låg i trädgården på Gamla Alberga, i nord-sydlig riktning, alldeles intill den längst i öst liggande biten av terrassmuren.

Av den ståtliga parken vid Alberga gård kvarstår bara en liten, alldeles förvildad del. På 1700-talet blomstrade parken i barockstil med geometriska terrasser. En del av stenläggningen går ännu att skönja. På den översta terrassen, närmast huvudbyggnaden, växte blomster, sedan en örtagård och längst borta en köksträdgård. Under följande sekel blomstrade trädgården i form av en friformad landskapsträdgård i engelsk stil.

De stora skogslindarna, som är från 1800-talet eller äldre, skapar fortfarande en speciell stämning. Andra växtarter som förekommer i parken är bland annat syren, nunneört, svalört, vårlök, vitsippa, måbär, skogstry och parksmultron, en gammal prydnads- och bärväxt.

Husen byggdes 1978–1998. Skolan med en aning under 200 elever ordnar både grundläggande utbildning och klubbverksamhet från vetenskapsklubbar till latinodans. På kvällarna utnyttjas lokalerna och idrottsplanerna av olika idrottsföreningar, bland annat den traditionsrika föreningen Leppävaaran pyrintö.

Huvudbyggnaden kallas "kissakoulu", det vill säga kattskolan. Namnet kommer sig av fasadens form. Det berättas att arkitekten använde sen egen katt som modell vid planeringen.

I närheten av Majorsgången växer rosenbuskar som eventuellt är rotskott från gamla provinsrosor, som traditionellt växer i parker. På båda sidorna växer ängsneva som är en gammal kulturväxt. En granallé ledde till Alberga gård men där den en gång stod finns nu en gång- och cykelväg som löper under ringvägen.

På platsen som i dag är Bergansparken låg på medeltiden centrumet i Storhoplax by som nämns för första gången 1417. Tatarerna brände ner byn vintern 1577 och efter det ödelades byn.

Den viktigaste gården i Storhoplax var Bergans rusthåll vars historia vi känner till ända sedan år 1556. Då de övriga hemmanen i byn sammanslogs till Alberga gård år 1622 förblev Bergans självständigt. Huvudbyggnaderna på de två gårdarna stod mittemot varandra på den gamla bybacken ända fram till 1900-talet.

I dag domineras bytomten av en byggnad från år 1978 som hör till stadens aktivitetspark. I parken ordnas ledd och självständig verksamhet för barn och barnfamiljer. Små skolelever kan under terminerna mot en avgift äta mellanmål på eftermiddagarna. Under kvällar och veckoslut kan invånare och föreningar använda lokalerna för möten, evenemang och fester.

Faktaruta: Paret Koskinens Bergans

• År 1905 köptes Bergans gård upp av paret Koskinen, det vill säga Kustaa "Kössi" Koskinen som var restaurangägare samt aktiv i Helsingfors arbetarförening och hans hustru Anna. Herr Koskinen drev redan 1906 på inrättande av en finskspråkig folkskola i Alberga. På ett område i utkanten av gården avstyckades parceller med start 1907. Parcellerna såldes sedan till förmånliga priser och med lång avbetalningstid. Så föddes Harakka, dagens Fågelberga. (Se faktarutan Harakkas uppgång och fall, Alberga)
• År 1921 flyttade paret Koskinen från Helsingfors centrum till Bergans och började själva odla sin gård. De deltog bland annat i att grunda frivilligbrandkåren och lånade till och med ut sin häst för alarmuppdrag. Kössi Koskinen byggde det första elverket i Esbo i en ria på Bergans, verkade som verkställande direktör för Albergan sähkö och satt i kommunfullmäktige i Esbo, för det som i dag blivit till Samlingspartiet.
• Hemma hos paret Koskinen samlades många lokala och konstnärer. Skulptören Ville Vallgren köpte sina sommargrisar från svinhuset på Bergans och rastade dem sedan i koppel. Sällskapet Perkkaa-Vermo ry har skaffat en betonggris till minne av detta.
• Paret Koskinens barn fortsatte bruka Bergans fram till år 1970, då de sålde huvuddelen av gården till Siemens. På det gamla rusthållets marker höjdes snart förorten Bergans och Siemens fabriksfastighet.

Mitt i Bergans ligger ”Vargstatyn” eller ”Flyttarens monument” som år 1989 beställdes av konstnären Pekka Nevalainen som då bodde i Bergans. Det tudelade verket konkretiserar människans kontakt med naturen och tidens relativitet. En annan tolkning utgår från att statyn avbildar en längtan till den gamla hemtrakten.

På samma berg finns ett ammunitionslager som hört till artilleribatteriet i befästning XXX (dvs. 30) vid Helsingfors landfästning. Fästningen byggdes på uppdrag av Ryssland 1915–1917. Senare användes lagret bland annat av Perkkaan huolto som maskinskjul, tills den på 1970-talet fylldes igen eftersom det var farligt.

Omgivning kring Samhällsbacken baserar sig på stadsplanen som Lars Sonck år 1908 skapade för Alberga villasamhälle. På backen stod fem villor. På platsen där företagsparken Stella står i dag fanns en ateljévilla med torn och tre våningar, som bildkonstnären och läraren i teckning Anna Sahlstén låtit bygga 1906. Den revs utan tillstånd 1989 och en annan av villorna brann ner 1991.

De tre återstående villorna ska enligt detaljplanen från 2001 bevaras. Vid Linuddsvägen 5 finns en villa i jugendstil som ritades för eget bruk av arkitekten Berndt Blom. Villan vid Linuddsvägen 3 byggdes av skådespelaren och sufflören Oskar Salo, vars hustru Aili var operasångerska. Självstyrelsevägen 5 bebyggdes av prokuristen och musikern Alfred Succo år 1911. I byggnaden verkade en småskola i början av århundradet. Villorna omges av en gammal äppelträdgård. Alla villorna är i privat ägo och renoveras omsorgsfullt.

Företagsparken Stellas byggnader är från 1999–2001 och ritades av Juha-Pekka Rindell. I Stella verkar över hundra företag i branscher av alla slag, från halvledare till partihandel med naturpreparat.

Grönremsan mellan kontorshusen och Åboleden är också en del av den gamla parken med gamla trädgårdsväxter såsom skråp, hässleklocka, videaster och parkslide. Dessutom växer där gamla ekar och hassbuskar. Linuddsvägen är en gammal kanonväg.

Omgivning kring Samhällsbacken baserar sig på stadsplanen som Lars Sonck år 1908 skapade för Alberga villasamhälle. På backen stod fem villor. På platsen där företagsparken Stella står i dag fanns en ateljévilla med torn och tre våningar, som bildkonstnären och läraren i teckning Anna Sahlstén låtit bygga 1906. Den revs utan tillstånd 1989 och en annan av villorna brann ner 1991.

De tre återstående villorna ska enligt detaljplanen från 2001 bevaras. Vid Linuddsvägen 5 finns en villa i jugendstil som ritades för eget bruk av arkitekten Berndt Blom. Villan vid Linuddsvägen 3 byggdes av skådespelaren och sufflören Oskar Salo, vars hustru Aili var operasångerska. Självstyrelsevägen 5 bebyggdes av prokuristen och musikern Alfred Succo år 1911. I byggnaden verkade en småskola i början av århundradet. Villorna omges av en gammal äppelträdgård. Alla villorna är i privat ägo och renoveras omsorgsfullt.

Företagsparken Stellas byggnader är från 1999–2001 och ritades av Juha-Pekka Rindell. I Stella verkar över hundra företag i branscher av alla slag, från halvledare till partihandel med naturpreparat.

Grönremsan mellan kontorshusen och Åboleden är också en del av den gamla parken med gamla trädgårdsväxter såsom skråp, hässleklocka, videaster och parkslide. Dessutom växer där gamla ekar och hassbuskar. Linuddsvägen är en gammal kanonväg.

Statsrådet fastställde grundandet av Alberga som ett samhälle med sammanträngd befolkning 2.3.1921. Förutom Bergans omfattade samhället områdena söder om järnvägen ända till Bredviks enstaka hemman. Sammanlagt ett fyrtiotal samhällen med sammanträngd befolkning grundades i Finland. De finansierades med hjälp av en inkomstskatt på en procent. En del av samhällena utvecklades så småningom till självständiga kommuner.

Beslutsfattandet i samhället sköttes av en fullmäktigeförsamling med elva ledamöter och en förvaltningsnämnd ned stöd av stadsplanen som arkitekten Lars Sonck skapat år 1926. Bland annat arbetade samhället tillsammans med kommunalsällskapet i Harakka för att Alberga skulle åtskiljas från Esbo. Verksamheten falnade så småningom och precis som många andra samhällen med sammanträngd befolkning upplöstes samhället i Alberga på beslut av statsråden 30.9.1955. Slutceremonin ordnades i februari 1956.

Den bästa uppfattningen om hur byggbeståndet i villasamhället i Alberga såg ut får man på Linuddsvägen samt i Frisbacka (Brunnsbacken) och i Bruksstranden. En karta över Gamla Alberga går att se i gatans stenläggning.

Riksväg 1, det vill säga Tarvovägen, var den första motorvägen i Finland. Sitt namn fick den efter Tarvoholmen, vars norra spets vägen korsar på vägen från Helsingfors till Esbo. Sträckan mellan Hoplax och Gumböle byggdes som sysselsättningsarbete 1956–1962, av tusen män, till stora delar för hand. Den nuvarande Åboleden används varje vardag av omkring 35 000 fordon.

Intill Åbovägen började kontorshus växa fram från år 2008. Tidigare bestod området av villatomter med frukträd och bärbuskar, ädelgranar och tallar samt många olika slag av häckväxter. Nära Åboleden fanns många tallar. Österut i Fänriksbacken förändras trädbeståndet och får en karaktär av naturskog, där linjekonvaljer och blåsippor frodas om somrarna. Den som har skarpa ögon kan även upptäcka toppmurklor.

Bildhuggaren Ville Vallgren flyttade till Alberga villasamhälle tillsammans med sin tredje hustru Viivi Paarmio år 1913. Villan låg i Bruksstranden, så det sägs att Vallgren och hans goda vän Akseli Gallen-Kallela ofta stannade till i den här korsningen efter sina kvällssamkväm för att under natten fortsätta sitt språkande.

Ville Vallgren (1855–-1940) var bildhuggare, symbolist, ordförande för Finlands bildhuggarförening, grundare av terracottaföreningen, medlem i konstakademin samt en stor vän av god mat och goda drycker. Han studerade arkitektur vid Polytekniska skolan och åkte år 1877 iväg för att studera konst i Paris, där han bodde fram till 1913 och fick franskt medborgarskap 1902. Vallgren blev belönad på världsutställningarna i Paris 1889 och 1900 och tilldelades en professorstitel i Finland 1918.

Hans mest berömda verk är Havis Amanda (1908) som i tiden kallades en "oanständig kokott". Vallgren deltog aktivt i samhällslivet i Alberga och verkade bland annat i skyddskåren.

I de här knutarna fanns pensionatet Fågelsången dit många finländska kulturpersonligheter kom för att vila nerverna.

Ateljéslottet blev klart 1913 och ritades av Akseli Gallen-Kallela (född Axel Gallén). Restaureringen, som blev färdig 1961, planerades av Kirsti och Heikki Helamaa. Gallen-Kallela (1865–1931) var en stark påverkare under den finska konstens guldålder, med sina verk som skildrade nationella motiv och Kalevala.

Marskalk Mannerheim höll Gallen-Kallela för sin bästa vän. Konstnärens hustru Marys (född Slöör) familj ägde Alberga gård. Till gården hörde Linudden och på dess högsta punkt placerades nu en modern byggnad, som utrustades med centralvärme och vattenledning. Ateljén i jugendanda var huvudsakligen avsedd som arbetsrum för Gallen-Kallela själv. Med sina fantasifulla detaljer är huset ett unikt konstverk, med bitar som ut en medeltida kyrka, ett torn som efterliknar det åttasidade tornet i Viborgs slott och en firenziansk loggia.

I huset finns i dag Gallen-Kallela museet. Till museiområdet hör också trävillan Villa Linudd från 1850-talet, där kaférestaurangen Tarvaspää håller till. Villans väggar pryds av panoramatapeter av Fredrik Ludvig Clasen som föreställer Tarvaspää. Rökbastun av timmerstockar har ritats av Gallen-Kallela. På Tarvaspää gård möts en herrgårdsaktig parkstämning och de storslagna, barrträdsbevuxna klipporna.

I området finns 59 odlingslotter, alla 60 m². De hyrs ut till medlemmarna i stadsdelsföreningen Perkkaa-Vermo ry.

Siemens Oy köpte största delen av Bergans gård 1970 och ingick ett tidsenligt avtal om områdesbyggande med Esbo köping om att bygga en ny förort för boende. Haka, Sato och Polar kom med som byggpartners.

Det första flervåningshuset i Bergans byggdes 1972 på Överstegränden 5. Siemens egna produktionslokaler byggdes vid Majorsgatan åren 1975–1977 och huvudkontoret 1989.

Nu har Siemens lämnat Bergans och byggnaderna kommer att rivas. Samtidigt planeras nya bostäder för 5 000 invånare på ett område som täcker 32 hektar. I planerna ingår tre storkvarter, av vilka det västligaste kommer att bli ett lokalcentrum med torg och flervåningshus med upp till 16 våningar. Den östliga delen av området ägs fortfarande av Kössi Koskinens släkt. Där planeras ekologiska hus med växttak och solpaneler.

Faktaruta: Siemens

• Den unga uppfinnaren Werner Siemens grundade en telegrafverkstad i Berlin 1847. Verksamheten inleddes i Finland år 1855 i form av en telegraflinje från Sankt Petersburg till Åbo.
• För att kunna idka handel i Ryssland flyttade Werners yngre bror Carl till Willmanstrand och tog medborgarskap i Storfurstendömet Finland. Tsar Nikolaj II adlade honom 1896. I dag verkar Siemens AG, som även blivit känd för metroaffärer, i 190 länder och har 370 000 anställda.

Faktaruta: Områdesbyggande

• Då den stora flykten från landsbygden inleddes på 1960-talet hade byggindustrin precis lärt sig att producera betongelement på löpande band. Tanken var att i snabb takt för inflyttarna bygga hyresbostäder som till och med kunde rivas då människorna blev förmögnare och flyttade till ägarbostäder.
• Landskommunerna och köpingarna i trakten kring Helsingfors var inte förberedda på den planläggning och anläggande av kommunalteknik som tillväxten krävde. Inom områdesbyggandet kunde dessa, liksom markanskaffningen, finansieringen och bostadssparandet sammankopplas i samarbete med de största bankerna. Under statens ledning strävade man efter effektivitet med hjälp av serietillverkning och rutnätsplaner.
• Förorterna som vuxit fram som en följd av områdesbyggandet revs inte senare, utan man började istället rusta upp dem i omfattande förortsprojekt. I dag bor omkring en miljon personer på olika håll i landet i förorter.

Radiostationen blev färdig 1931 och ritades av G. Wigström. Mottagarstationen hörde till kustradioverksamheten, genom vilken man höll kontakt med de finländska handelsfartygen då de var ute till havs. På stationen arbetade ursprungligen fem personer. Till apparaturen hörde tre kommunikationsmottagare av Marconi-typ samt en ramantenn och två master i trä. Då befolkningen ökade orsakades störningar och därför flyttades mottagningsstationen till Käinby år 1952. Samtidigt automatiserades stationen i Alberga och byggdes om till en sändarstation.

Parken har fått sitt namn efter Esbos vänort som ligger intill S:t Petersburg i Ryssland. Esbo har åtta vänorter i Europa och sex av dem har fått ge namn åt parker i staden.

I Gattjinaparken har man på 2000-talet bland annat planerat ett stort fritidscenter med en hall för inomhusslalom, en Ikeaaffär, en Angry Birds-hall och Tietos huvudkontor. För stunden ser ingen av dessa planer ut att gå i uppfyllelse.

Forsen i Monikkobäcken flyttades en bit söderut då järnvägen breddades år 2001. På den här sidan av den ursprungliga forsen låg Strand Cafe där det fanns en lönnkrog under förbudslagen 1919–1932. Lönnkrogen serverade så kallat spetsat te och groggar – med polisstationen alldeles på andra sidan av forsen.

Extra rundan i Vermo

På landhöjningsmarken växer ett mångsidigt urval av pilar. Många av dem är vackra både genom det sätt de växer på och genom färgen på deras grenverk. Dessutom finns jättegröe som planterades som en lovande foderväxt redan på 1700-talet, bland annat på rekommendation av Carl von Linné. På växtens blad frodades emellertid sotsvampen, som på vissa orter förgiftade boskapen, och växten blev aldrig vanlig som foderväxt. Jättegröen stannade dock kvar och fortsätter att sprida sig och konkurrerar ut annan grönska.

Stora Hoplaxviken var förr ett av de bästa fågelområdena i huvudstadsregionen, tills 27 hektar av vikens norra delar fylldes och användes som avstjälpningsplats åren 1963–1980. Avfallslagret är på vissa ställen upp till 20 meter tjockt. Avfallsbergets andningsrör syns fortfarande ovanför markytan. Viken led också av byggandet av Tarvovägens näs och av avloppsreningsverket i Tali, som redan avslutat sin verksamhet.

Området är typiskt impediment, det vill säga mark som inte går att utnyttja för jord- eller skogsbruk. Det täcks av en riktlig gräsväxtlighet, många olika slags ängsblomster, mycket tistlar och många fjärilar samt flera olika arter av rosenbuskar som blivit förvildade. På hösten kan man hitta rikligt med bläcksvamp och ibland en och annan stolt fjällskivling.

Speciellt den östra sidan av avfallsberget är fortfarande ett av de bästa områdena för dem som vill hitta fågelarter som trivs i buskar eller lövskogar eller fåglar som sjunger om natten, såsom kornknarrar, kärrfångare, busksångare eller gräshoppsångare. Under nattliga sommarutfärder kan man också få se fladdermöss i jakt på insekter på stranden eller på vattnet. Nära Monikkobäckens mynning har ett skrakpar häckat i några somrar. I området häckar också den praktfulla skedanden och den hotade mindre hackspetten. Under vårmigrationen samlas ett påtagligt antal sjöfåglar, vadarfåglar och måsar i viken.

Under förbudstiden var Tarvoholmen ett viktigt centrum för sprithandeln. Till kunderna hörde bland annat Ville Vallgren och Akseli Gallen-Kallela.

Faktaruta: Östersjön

• Östersjön är till volymen världens näst största brackvattenhav. Östersjön utvecklades för ungefär 7 000 år sedan ur det saltare Litorinahavet, då landhöjningen sänkte de danska sunden. Havet omfattar 422 000 km2 och avrinningsområdet 1,7 miljoner km2.
• Jämfört med oceanerna är Östersjön grund – det djupaste stället, som ligger väster om Gotland, är 459 meter, medeldjupet är 55 meter och i Finska viken bara 37 meter. Detta tillsammans med en småskalig kust och skärgård gör ekosystemet känsligt för oljeutsläpp och näringsbelastning. Sällsynta djurarter är bland annat östersjövikaren och tumlaren. För sjöfarten och båttrafiken finns 8 200 kilometer märkta farleder längs Finlands kust.
• Östersjöns kommande skeden påverkas av att jordskorpan rätas ut efter att ha pressats ihop under förra istiden. Processen fortsätter ännu länge, efterhand i allt långsammare takt. Om 150 000 år är det enda som finns kvar av Östersjön sannolikt några djupa sänkor.

Strandpromenaden i Esbo löper längs kustlinjen från Tarvaspää ända till Bastvik.

Astronomiska föreningen Ursa underhåller en miniatyrmodell över solsystemet i skalan 1:1 miljard. Till solsystemet hör Jupiter, som år 1992 placerades på den plats som då var den högsta punkten av Talitoppen, på Helsingfors stads sida av berget. Solen är en stålboll med en diameter på 140 cm som står på toppen av en 20 meter hög pelare, 817 meter från Jupiter, i Batteribacken i Smedjebacka i Helsingfors. De övriga planeterna finns också i närheten av Bredviken.

Läktaren och de första stallbyggnaderna byggdes 1977 och ritades av Risto Manérus. Vermo är Finlands centraltravbana. Varje onsdag ordnas riksomfattande travtävlingar. Årets största evenemang är det internationella Finlandia Race som är en EM-deltävling, Stora finska derbyt samt Helsinki-ajo.

Under vardagar används banan för träning men i övrigt kan området utnyttjas för bland annat friluftsliv. Hästarna har alltid förkörsrätt i området. Grupper och samfund kan boka läktarna och restauranglokalerna samt parkeringsplatsen för olika evenemang.

Sjömanskyrkan brukar ordna en populär loppmarknad på parkeringsplatsen på sommarsöndagar. På hösten trivs stora flockar av vitkindade gäss och kanadagäss på gräsplanerna.

Den nya detaljplanen för Vermo gör det möjligt att bygga ett ridcenter på platsen där en betongstation tidigare stod.

Intill stigen som börjar i Vermo växer planterade flikbladiga alar och skråp som blommar tidigt på våren. Längs vägrenen frodas ett stort bestånd av äkta vallört som tack vare att gräset slås vid vägrenen blommar både i början och i slutet av sommaren. På vägrenen växer också besksöta och pepparrot som rymt från någon trädgård.

Vermostigen 3 byggdes 1986 och ritades av Matti Nurmela, Kari Raimoranta och Jyrki Tasa. I området finns små hyreshus med en eller två våningar, som varierar både till form och till material.

Den speciella rännan i trä hittades av Bergansborna i ett buskage. Innan Tarvovägen byggdes har den sannolikt sträckt sig ända till Bredvikens strand. Eventuellt har den något att göra med Alberga gårds tegelbruk i Bruksstranden, men det är oklart vad den kan ha haft för funktion.

Intill rännan växer gåsört samt vanliga våtmarksväxter: kärrviol, älggräs, bladvadd, strandklo, hästsvans och besksöta.

• Albergasta Leppävaaraan. Sata vuotta ihmisiä, elämää ja kehitystä. Pauli Saloranta (red.) 2012, Alberga-sällskapet r.f. , 2 upplagan.

  Elämää lähiössä. Riitta Astikainen, Riitta Heiskanen och Raija Kaikkonen (red.) 1997, Helsingin Sanomat.

  Espoo – kasvun näkijät ja tekijät. Reima T. A. Luoto 2004, Esbo stadsmuseum.

  Espoo – oma lukunsa. Pertti Maisala 2008, Esbo stadsplaneringscentral.

  Espookirja. Uolevi Itkonen 1992, Esbo stad.

  Espoon luontokohteet. Harri Anttila och Kati Berninger 2004, Esbo miljöcentral, 7 upplagan.

  Byggnadskulturen och kulturlandskapet i Esbo. Erkki Härö 1991, Esbo stadsmuseum, 2 upplagan.

  Helsinki Espoo Kauniainen Vantaa Arkkitehtuuriopas. Arvi Ilonen 2000, Otava.

  Helsinki sodassa. Aake Pesonen 1985. Kirjayhtymä.

  Kuka kaivoi vallihaudat? Webbutställning 1998, Esbo stadsmuseum.

  Byarna i Esbo. De gamla bebyggelsenamnen och bylandskapet i Esbo. Esbo stadsplaneringscentral.

  Lähiöt ja tehokkuuden yhteiskunta. Johanna Hankonen 1994, doktorsavhandling, Tampereen teknillinen korkeakoulu, Gaudeamus och Otatieto oy.

  Susihukkia ja punahilkkoja. Raportti Espoon ja Vantaan itsenäisyystaistelusta aluerakentamisen avulla. Raimo Markkanen 1997, Rakennusalan kustantajat.

  Sydämellistä yhteiselämää. Espoon koulutaloja 1873–1990. Kari Jormakka 1991.

  Viaporin maarintama. John Lagerstedt 2014. Helsingfors stadsmuseum.

  haku.helmet.fi/iii/encore/home?&advancedSearch=true