Olli Leppäniemi

Klarinett, stämledare

Jag började spela klarinett som nioåring vid musikinstitutet i Villmanstrand. Klarinetten blev mitt instrument efter att vi hemma lyssnade på skivor och jag fattade tycke för instrumentets klang. Klarinettens ljud är fortfarande något som jag tycker om och fäster mycket uppmärksamhet vid när jag spelar. Jag strävar efter en sångbar ton, en mjuk, mörk klang och en förmåga att ändra nyansen efter musikens karaktär. Som barn var mitt drömyrke ändå jordbrukare, en dröm som var dömd att misslyckas på grund av storleken på vår radhuslägenhets bakgård.

Tanken på yrkesstudier i klarinett föddes under gymnasietiden efter att jag fått spela i de ungas symfoniorkester Vivo och delta i Crusellveckans mästarkurser. Jag övade enormt mycket för att komma in till Sibelius-Akademin eftersom jag inte kom in med första försöket. Jag har märkt att små motgångar ofta ger en lämplig knuff framåt.

I början av år 2019 började jag som stämledare för klarinetten i Tapiola Sinfonietta. Före det hade jag arbetat vid stadsorkestrarna i Åbo och Lahtis, vid Bergens filharmoniker och vid Danmarks radios symfoniorkester.

Det finns nästan ingenting som jag inte skulle gilla med mitt arbete i Tapiola Sinfonietta. Arbetskamraterna är fantastiskt fina och konsertprogrammen är uppfinningsrika och väl planerade. Jag tycker även om att vi ofta spelar kammarmusik i små ensembler. Det är också fint att den kammarmusikaliska aspekten bevaras när hela orkestern spelar tillsammans.

Som musiker är mina favoritstycken Mozarts, Brahms och Webers mästerverk för klarinett. I dem kan man se att tonsättaren har haft en stor tillit och respekt för musikerna som de har komponerat verken för. Min fritid tillbringar jag rätt långt tillsammans med min fru och mina tre barn. Utomhus tycker jag om att arbeta på gården; det är verkligt trevligt att se resultatet av sitt arbete, för när man övar musik är resultatet oftast inte speciellt konkret.