Janne Nisonen

10.1.2022 6.00Uppdaterad: 17.8.2023 7.45
Violinist håller i en fiol.
Bild: Esko Keski-Oja

I violin, I konsertmästare

Jag fick min plats i Tapiola Sinfonietta år 2007. Jag kom till orkestern i praktiken direkt från skolbänken: jag hade först studerat vid Sibelius-Akademin och därefter i Stockholm vid Edsbergs musikinstitut. Intressant i valet av konsertmästare var att det gällde platsen som min tidigare lärare, Tero Latvala, hade lämnat.

Min familjebakgrund är rätt musikbetonad: min mammas släkt är full av folkmusiker från Kaustby och jag kunde inte undvika att smittas av folkmusiken. Ett annat inslag i den kulturcocktail som jag fick avnjuta som barn var Mellersta Österbottens Kammarorkester, vars konserter jag fördes till så fort jag inte längre behövde använda blöjor.

Professionellt lever jag för tillfället starkt ett dubbelliv: förutom arbetet som konsertmästare är jag dirigent och ledare. Många finländska och även utländska orkestrar har blivit bekanta genom besök under årens lopp.

Viktiga mentorer för mig har varit violinisten Endre Wolf, pianisten Timo Koskinen och professor Mats Zetterqvist. Hannu Lintu gav mig vägledning i orkesterdirigeringens hemligheter. Mitt instrument är en violin byggd av Elina Kaljunen år 2018.

Hemma ser tre barn, två katter och flera ofullbordade gårdsprojekt till att jag håller farten uppe.