Landskap

Med kulturlandskap avses ofta landskap på landsbygden, men också stadslandskap och bymiljöer räknas som kulturlandskap. När en Esbobo tittar ut genom sitt fönster ser hen alltid en bit av kulturlandskap. 

Människans verksamhet har genom tiderna alltid styrts av naturförhållanden, exempelvis terrängens former, klimat, vattendrag och jordens bördighet. Traditionellt har man bosatt sig på platser där klimatförhållandena har varit gynnsamma och ängar och skogar har funnits nära. På 1960-talet började denna tradition dock ändras när man började bygga hus på områden som tidigare hade undvikits på grund av deras läge i låglandet eller lerhaltiga eller fuktiga jord. Nya hus byggdes också intill stränder och i höga bergsområden. Kulturlandskapet ändrades och fortsätter att ändras.

Bete och slåtter har skapat mångfaldiga miljöer, såsom ängar, hagmarker och betespräglade skogar. Boskapsskötseln håller på att minskas vilket gör att dessa miljöer hotar försvinna och den för miljöerna typiska floran och faunan har blivit utrotningshotad. Traditionslandskap kräver bete eller regelbunden slåtter för att arterna och det öppna uttrycket ska kunna bevaras. I Esbo har man litat på traditionella åtgärder. I Bredvik och Esboviken sköts maderna av betande östfinsk boskap som håller landskapet öppet. På Pentala skärgårdsmuseum sköts traditionslandskapet på liknande sätt av sommarfår.

I Esbos parker kombineras historiska värden, funktionalitet och underbara landskap, vare sig du befinner dig på havsstranden eller mitt i en livlig bostadsmiljö. Exempelvis på Träskända gård kan man också njuta av vyer på en landskapspark som bevarat sitt ursprungliga uttryck och sina mått i en exceptionellt stor omfattning. Den gamla trädgården i Alberga från 1700-talet är en historisk raritet i hela Finland.
Läs mer om Esbos vackraste parker.